GILEADMISSIONÄRER KOMMER

Den 4 februari 1955 kom två missionärspar från USA till Amerikanska Samoa – Paul och Frances Evans och Gordon och Patricia Scott. De bosatte sig i missionärshemmet i Fagatogo, där de hade utsikt över några mycket livliga kvarter. Leonard (Len) Helberg, den kretstillsyningsman som besökte Pago Pago det året, beskriver platsen:

”Missionärshemmet var en stor lägenhet som låg ovanpå en gammaldags diverseaffär. Åt ena hållet, på andra sidan ett smalt vattendrag, låg en bar där sjömännen roade sig på kvällarna. När det började bli alltför högljutt på gatan utanför kom polischefen, en kort men stadig man, och kryssade sig fram genom folkskaran med en cigarr fastkilad mellan tänderna och klippte till folk åt höger och vänster för att de skulle lugna ner sig. Från en kyrka på andra sidan bakgården dundrade svavelosande predikningar. Från balkongen på framsidan såg vi människor flockas runt banken en gång i månaden på avlöningsdagen. Kristenhetens missionärer kom från öns alla hörn och letade frenetiskt i folkvimlet efter sina kyrkomedlemmar för att samla in tiondet innan pengarna tagit slut.”

I de här livliga omgivningarna hade många ett uppriktigt intresse för Bibeln. Len berättar: ”En av missionärerna började sin dag klockan sex på morgonen med att leda ett bibelstudium i frisersalongen vid torget innan ägaren började arbeta. Sedan studerade han med bagaren innan han köpte med sig bröd hem till frukosten. Senare på dagen studerade samme broder med en grupp fångar från fängelset i staden, och studiet hölls på torget.” Vid årets slut ledde missionärerna omkring 60 bibelstudier med över 200 personer.

I stället för att vänta på att vittnena skulle komma tillbaka gick en del intresserade direkt till missionärshemmet, där missionärerna ledde flera studier samtidigt på olika ställen i lägenheten. När en grupp var klar med sitt studium lämnade den plats för nästa. ”Åratal senare förknippade människor fortfarande Jehovas vittnen med allt det fantastiska som de hade sett på filmen”, berättar Ron Sellars.

När jag var i skolbiblioteket nästa dag kom plötsligt broder Paul Evans dit. Han anade att något inte stod rätt till och sade: ”Vi kan väl gå till missionärshemmet och prata om det.” Missionärerna var snälla och lät mig bo där, och senare samma år blev jag döpt.

När jag hade gått ut skolan började jag som pionjär och samarbetade mycket med missionärerna i tjänsten.

Jag är verkligen tacksam för missionärernas goda exempel. De fick mig att känna djup kärlek till Jehova, en kärlek som har uppehållit mig ända tills nu!