Det var under det här avskyvärda försöket till folkmord som Amram och Jokebed, ett hebreiskt gift par, blev föräldrar till en vacker liten pojke. Det är lätt att förstå att deras glädje dämpades av fruktan, när de påminde sig Faraos påbud. Men när Amram och Jokebed såg på sin lilla pojke, fattade de det orubbliga beslutet att inte överge honom, oavsett vad som hände. — 2 Moseboken 2:1, 2; 6:20.

Handlade i tro

Amram och Jokebed gömde sitt barn i tre månader. (2 Moseboken 2:2) Men det var riskfyllt, eftersom hebréerna och egyptierna bodde nära varandra. Den som försökte kringgå Faraos påbud skulle troligen bli straffad med döden — och barnet skulle också dö. Vad kunde då dessa hängivna föräldrar göra för att bevara sin son och sig själva vid liv?

Amram och Jokebed tog verkligen vara på den korta tid de hade på sig att undervisa sin son om grunderna i den sanna tillbedjan. De som nu är föräldrar bör göra på samma sätt. Det är verkligen nödvändigt att de gör det. Satan, Djävulen, ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Han skulle bli förtjust om älskade ungdomar — pojkar och flickor — som skulle kunna bli fina tjänare åt Jehova kunde bli hans offer. Han tar ingen hänsyn till att de är mycket unga! Med tanke på att det är så, undervisar föräldrar som är förståndiga sina barn att frukta den sanne Guden, Jehova. — Ordspråken 22:6; 2 Timoteus 3:14, 15.

De ansträngningar Amram och Jokebed gjorde för att gömma sitt barn under de tre första månaderna av hans liv omtalas i Hebréerna 11:23 som en handling av tro. Båda dessa gudfruktiga föräldrar visade att de litade på Jehovas makt att rädda genom att vägra att överge sitt barn, och de blev välsignade för det. Vi bör också visa att vi noga håller oss till Jehovas lagar och principer och lita på att vad Jehova än tillåter komma över oss till slut kommer att bli till vår eviga välfärd och lycka. — Romarna 8:28.