Hoppet jämförs med ett ankare

10, 11. Vid vad liknade Paulus vårt hopp, och varför var detta en bra jämförelse?

¹⁰ Efter det att aposteln Paulus påpekat att Jehova hade gett ett löfte om att välsignelser skulle komma genom Abraham, sade han: ”Gud ... trädde ... emellan med en ed, för att vi som har sökt den säkra tillflykten, genom två oföränderliga ting [Guds ord och hans ed] i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga, skulle ha en stark uppmuntran att gripa tag om det hopp som ligger framför oss. Detta hopp har vi såsom ett själens ankare, både säkert och fast.” (Hebréerna 6:17–19; 1 Moseboken 22:16–18) Smorda kristna har hoppet om odödligt liv i himlen, men flertalet av Jehovas nutida tjänare har det underbara hoppet att få leva för evigt i ett paradis på jorden. (Lukas 23:43) Utan ett sådant hopp kan man inte ha någon tro.

¹¹ Ett ankare är en stark säkerhetsanordning som är absolut nödvändig för att hålla en båt på plats och hindra den från att driva i väg. En sjöfarare skulle aldrig lämna en hamn utan ett ankare. Paulus hade lidit skeppsbrott flera gånger, och han visste därför av erfarenhet att en båts ankare kunde rädda sjöfarares liv. (Apostlagärningarna 27:29, 39, 40; 2 Korinthierna 11:25) Fartygen under det första århundradet hade ingen motor med vilken kaptenen kunde manövrera fartyget åt det håll dit han ville. Förutom krigsfartyg som drevs med åror var fartygen i huvudsak beroende av vinden. Om ett fartyg riskerade att drivas mot klippor, var den enda utvägen för kaptenen att kasta ankar och rida ut stormen och hoppas att ankaret inte skulle förlora sitt grepp på havsbottnen. Paulus jämförde därför en kristens hopp vid ”ett själens ankare, både säkert och fast”. (Hebréerna 6:19) När vi utsätts för motståndets stormar eller upplever andra prövningar, är vårt underbara hopp som ett ankare eller en stabiliserande faktor, så att vår tros fartyg inte driver i väg in på tvivlets farliga grund eller in mot avfällighetens farliga klippor. — Hebréerna 2:1; Judas, vers 8–13.

12. Hur kan vi undgå att dra oss bort från Jehova?

¹² Paulus varnade de kristna hebréerna, de judekristna: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden.” (Hebréerna 3:12) Det grekiska uttryck som återges med ”dra sig bort” betyder ordagrant ”stå (ställa sig) på avstånd (borta från)”, dvs. avfalla. Men vi kan undgå att lida ett så totalt skeppsbrott. Genom tro och hopp kan vi hålla fast vid Jehova även under de värsta stormar av provsättning. (5 Moseboken 4:4; 30:19, 20) Vår tro kommer inte att vara lik ett skepp som kastas av och an av avfällingars lärdomsvindar. (Efesierna 4:13, 14) Och med hoppet som vårt ankare kommer vi att kunna rida ut stormarna i livet som Jehovas tjänare.

Framåt mot vårt mål!

18. Hur kan vi uthärda framtida trosprov?

¹⁸ Vår tro och kärlek kan komma att prövas hårt innan vi når den nya tingens ordning. Men Jehova har gett oss ett ankare som är ”både säkert och fast”, nämligen vårt underbara hopp. (Hebréerna 6:19; Romarna 15:4, 13) När vi möter motstånd eller andra prövningar kan vi hålla ut, om vi är fast förankrade genom vårt hopp. Må vi, när en storm bedarrat och innan en annan bryter ut, vara fast beslutna att stärka vårt hopp och vår tro.