”Övervinn ständigt det onda” genom att behärska vreden

”Hämnas inte er själva, ni älskade, ... utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (ROM. 12:19, 21)

1, 2. Vilket gott exempel gav några resenärer som var Jehovas vittnen?

EN GRUPP på 34 Jehovas vittnen var på väg till överlämnandet av ett avdelningskontor när flyget blev försenat på grund av ett tekniskt fel. Passagerarna trodde att det skulle bli ett stopp på en timme för att tanka planet, men det blev en 44 timmar lång mardröm på en avsides belägen flygplats där det inte fanns tillräckligt med mat, vatten och toaletter. Många av passagerarna blev arga och hotade personalen på flygplatsen. Men bröderna och systrarna bevarade lugnet.

² Slutligen kom vittnena fram, lagom för att kunna vara med på den avslutande delen av överlämnandeprogrammet. Trots att de var trötta stannade de kvar efteråt för att vara tillsammans med bröderna på platsen. Senare fick de veta att deras tålamod och självbehärskning inte hade gått obemärkt förbi. En av de andra passagerarna sade till flygbolaget: ”Om det inte hade varit för de 34 kristna som var med på planet, skulle det ha blivit ett upplopp på flygplatsen.”

Vi lever i en aggressiv värld

3, 4. a) På vilka sätt och hur länge har våldsam vrede hemsökt mänskligheten? b) Skulle Kain ha kunnat behärska sig? Förklara.

³ Påfrestningarna i den nuvarande onda världsordningen kan göra att människor blir arga. (Pred. 7:7) Den här vreden leder ofta till hat och rentav till våld. Det pågår krig mellan länder och även inbördeskrig, och spänningar i familjen skapar konflikter i många hem. Sådan vrede och sådant våld har en lång historia. Adams och Evas förste son, Kain, dödade sin yngre bror Abel på grund av svartsjuk vrede. Kain begick den här avskyvärda handlingen trots att Jehova hade uppmanat honom att lägga band på sig och lovat välsigna honom om han gjorde det. (Läs 1 Moseboken 4:6–8.)

⁴ Trots sin nedärvda ofullkomlighet hade Kain valfrihet i den här frågan. Han kunde ha behärskat sin vrede. Därför var han ansvarig för sitt våldsdåd. Vi är också ofullkomliga, och det gör det svårare för oss att undvika att bli arga och handla i vredesmod. Och andra allvarliga problem ökar stressen i dessa ”kritiska tider”. (2 Tim. 3:1) Ekonomiska problem kan till exempel vara känslomässigt påfrestande. Polisen och organisationer som arbetar med problem i familjer pekar på ett samband mellan ekonomiska kriser och en ökning av vredesutbrott och våld i hemmet.

5, 6. Vilken världslig inställning till vrede kan påverka oss?

⁵ Dessutom kommer vi i kontakt med människor som älskar sig själva, är övermodiga och till och med vildsinta. Det är lätt hänt att sådana här dåliga drag smittar av sig på oss eller gör oss arga. (2 Tim. 3:2–5) Ja, filmer och tv-program framställer ofta hämnd som något ädelt och våld som ett naturligt och försvarbart sätt att lösa problem. Handlingen får ofta tittarna att se fram emot det ögonblick då boven ”får vad han förtjänar” – vanligtvis genom att hjälten dödar honom.

⁶ Sådan propaganda främjar inte Guds vägar, utan andan i den här världen med dess förbittrade härskare, Satan. (1 Kor. 2:12; Ef. 2:2; Upp. 12:12) Denna anda ger näring åt det ofullkomliga köttet och är raka motsatsen till Guds heliga ande och dess frukt. Ja, en av kristendomens grundläggande lärosatser är att man inte ska ge igen när man blir provocerad. (Läs Matteus 5:39, 44, 45.) Hur kan vi då mera fullständigt tillämpa det Jesus lärde?

Bra och dåliga exempel

7. Vad blev följden av att Simeon och Levi inte behärskade sin vrede?

⁷ I Bibeln finns mängder av råd om att behärska vreden, och där finns också exempel på vad som kan hända när vi gör det och när vi inte gör det. Tänk på vad som hände när Jakobs söner Simeon och Levi hämnades på Sikem för att han hade våldtagit deras syster Dina. De ”kände sig sårade och blev mycket vreda”. (1 Mos. 34:7) Därefter dödade de männen i staden Sikem, och Jakobs andra söner plundrade den och tog kvinnorna och barnen som fångar. Det var inte bara på grund av det som hänt Dina som de gjorde allt det här, utan förmodligen handlade det också om stolthet, om rädsla för att tappa ansiktet. De ansåg att Sikem hade kränkt dem och deras far, Jakob. Men vad tyckte Jakob om det de hade gjort?

8. Vad visar berättelsen om Simeon och Levi när det gäller hämnd?

⁸ Det tragiska som Dina var med om måste ha smärtat Jakob djupt. Ändå fördömde han sina söners hämndlystna handlingssätt. Men Simeon och Levi försökte rättfärdiga det de hade gjort och sade: ”Skall någon få behandla vår syster som en prostituerad?” (1 Mos. 34:31) Men det var inte slutet på saken, för det de hade gjort misshagade Jehova. Många år senare förutsade Jakob att Simeons och Levis avkomlingar skulle skingras bland Israels stammar på grund av deras våldsamma vredesutbrott. (Läs 1 Moseboken 49:5–7.) Ja, deras okontrollerade vrede gjorde att de ådrog sig både Guds och sin fars misshag.

9. Vid vilket tillfälle var David nära att ge efter för vrede?

⁹ Det var helt annorlunda med kung David. Han hade många tillfällen då han skulle ha kunnat hämnas, men han gjorde inte det. (1 Sam. 24:3–7) Men vid ett tillfälle var han nära att ge efter för vrede. En rik man som hette Nabal skrek åt Davids män och förolämpade dem, trots att de hade skyddat Nabals hjordar och herdar. David blev upprörd, kanske särskilt för sina mäns skull, och tänkte ta en våldsam hämnd. När David och hans män var på väg för att angripa Nabal och hans hushåll, rapporterade en ung man till Abigajil, Nabals taktfulla hustru, vad som hade hänt och bad henne göra något. Hon gjorde omedelbart i ordning en stor gåva och gav sig i väg för att möta David. Hon bad ödmjukt om ursäkt för att Nabal hade burit sig illa åt och vädjade till Davids fruktan för Jehova. David tog sitt förnuft till fånga och sade: ”Välsignad vare du som den här dagen har hindrat mig från att ådra mig blodskuld.” (1 Sam. 25:2–35)

Den kristna inställningen

10. Vilken inställning till att hämnas bör de kristna ha?

¹⁰ Berättelserna om Simeon och Levi och om David och Abigajil visar tydligt att Jehova är emot våld och okontrollerad vrede och att han välsignar ansträngningar att skapa fred. ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er”, skrev aposteln Paulus. ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Men ’om din fiende är hungrig, ge honom att äta; om han är törstig, ge honom att dricka; ty genom att göra detta hopar du glödande kol på hans huvud’. Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (Rom. 12:18–21)a

11. Hur lärde sig en syster att behärska sin vrede?

¹¹ Det här rådet är något vi kan tillämpa. En syster beklagade sig till exempel för en äldstebroder angående sin nya chef. Hon beskrev henne som orättvis och ovänlig. Hon var arg på henne och ville säga upp sig. Äldstebrodern gav henne rådet att inte göra något förhastat. Han förstod att systerns irriterade reaktion på chefens uppförande bara hade förvärrat situationen. (Tit. 3:1–3) Han förklarade att även om hon skulle hitta ett nytt jobb, skulle hon behöva ändra sitt sätt att reagera på ovänlighet. Han gav henne rådet att bemöta chefen som hon själv skulle vilja bli bemött, precis som Jesus lärde oss. (Läs Lukas 6:31.) Systern sade att hon skulle försöka göra det. Vad blev resultatet? Efter en tid mjuknade chefens inställning, och hon tackade till och med systern för hennes arbete.

12. Varför kan det kännas särskilt svårt när det uppstår meningsskiljaktigheter mellan kristna?

¹² Vi blir nog inte så förvånade när det uppstår sådana problem med någon utanför den kristna församlingen. Vi vet att livet i Satans världsordning ofta är orättvist och att vi måste kämpa för att inte låta onda människor göra oss arga. (Ps. 37:1–11; Pred. 8:12, 13; 12:13, 14) Men när det uppstår ett problem mellan oss och en andlig broder eller syster kan det kännas mycket svårare. Ett vittne sade: ”Det som var svårast för mig när jag kom med i sanningen var att acceptera att Jehovas vittnen inte är fullkomliga.” Vi kom ut ur en kall, ogästvänlig värld och hoppades att alla i församlingen skulle behandla varandra med kristen vänlighet. Om därför en medkristen, särskilt en som har en ansvarsställning i församlingen, handlar tanklöst eller okristet, kan det såra oss eller göra oss arga. Vi kanske undrar hur något sådant kan hända bland Jehovas folk. Men sådant inträffade faktiskt till och med bland smorda kristna på apostlarnas tid. (Gal. 2:11–14; 5:15; Jak. 3:14, 15) Hur bör vi reagera när det händer oss?

13. Varför och hur bör vi arbeta på att övervinna meningsskiljaktigheter?

¹³ ”Jag lärde mig att be för dem som hade sårat mig”, sade systern som nämndes tidigare. ”Det hjälper alltid.” Som vi redan har läst lärde Jesus att vi ska be för dem som förföljer oss. (Matt. 5:44) Hur mycket mer bör vi då inte be för våra andliga bröder och systrar! Alldeles som en far vill att hans barn ska älska varandra, så vill Jehova att hans tjänare på jorden ska komma överens med varandra. Vi ser fram emot att få leva tillsammans för evigt i frid och lycka, och Jehova undervisar oss nu om att göra det. Han vill att vi ska samarbeta för att få hans storslagna verk utfört. Låt oss därför lösa våra problem eller helt enkelt överse med överträdelse och tillsammans fortsätta framåt. (Läs Ordspråksboken 19:11.) I stället för att vi drar oss undan från våra bröder och systrar när det uppstår problem, bör vi hjälpa varandra att stanna kvar bland Guds folk där vi får säkert skydd i Jehovas ”eviga armar”. (5 Mos. 33:27)

Att vara mild och vänlig mot alla ger goda resultat

14. Hur kan vi bekämpa Satans splittrande inflytande?

¹⁴ För att hindra oss från att predika de goda nyheterna försöker Satan och demonerna aktivt splittra familjer och församlingar. De försöker så missämja, för de vet att inre stridigheter är förödande. (Matt. 12:25) För att bekämpa deras onda inflytande bör vi följa Paulus råd: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla.” (2 Tim. 2:24) Kom ihåg att vår strid inte utkämpas ”mot blod och kött, utan ... mot de onda andemakterna”. För att få framgång i den här striden måste vi ta på oss den andliga vapenrustningen, bland annat ”den utrustning som hör fridens goda nyheter till”. (Ef. 6:12–18)

15. Hur bör vi reagera på angrepp från motståndare?

¹⁵ Jehovas motståndare riktar ondskefulla angrepp mot hans fridsamma folk. Somliga angriper Jehovas vittnen rent fysiskt. Andra förtalar oss i medierna eller i domstolarna. Jesus sade till sina efterföljare att de skulle räkna med detta. (Matt. 5:11, 12) Hur bör vi reagera? Vi får aldrig i ord eller handling ”återgälda ... [någon] med ont för ont”. (Rom. 12:17; läs 1 Petrus 3:16.)

16, 17. Vilken påfrestande situation hamnade en församling i?

¹⁶ Genom att vi övervinner ”det onda med det goda” kan vi avge ett fint vittnesbörd, oavsett vad Djävulen utsätter oss för. Så till exempel hyrde en församling på en ö i Stilla havet en lokal för att fira Åminnelsen. När kyrkans ledare på platsen fick veta det uppmanade de församlingsborna att samlas i den lokalen för en gudstjänst just vid den tidpunkt då vittnena skulle ha sitt möte. Polischefen sade till kyrkans ledare att lokalen måste vara tillgänglig för vittnena vid den tiden. Men när tiden var inne var lokalen fylld av kyrkans medlemmar, och deras gudstjänst började.

¹⁷ Medan polisen förberedde sig för att tvinga dem att lämna lokalen, kom kyrkans ordförande fram till en av äldstebröderna och frågade: ”Har ni något särskilt planerat för i kväll?” Brodern berättade för honom om Åminnelsen, och mannen svarade: ”Oj, det kände jag inte till!” Då utbrast polismannen: ”Men det sade vi ju till er i morse!” Prästen vände sig då till äldstebrodern, och med ett illmarigt leende sade han: ”Vad tänker ni göra nu? Vi har en lokal full med människor. Tänker ni låta polisen jaga ut oss?” Han hade listigt fått vittnena att framstå som förföljarna! Vad skulle våra bröder göra?

18. Hur reagerade bröderna när de provocerades, och vad blev följden?

¹⁸ Vittnena erbjöd sig att låta kyrkan hålla en gudstjänst på en halvtimme, och sedan skulle bröderna fira Åminnelsen. Gudstjänsten drog ut på tiden, men när kyrkomedlemmarna hade lämnat lokalen höll man Åminnelsen. Följande dag tillsatte myndigheterna en utredning. När de hade gått igenom alla fakta, beordrade de kyrkan att meddela att det var kyrkans ordförande och inte vittnena som hade orsakat problemet. De tackade också Jehovas vittnen för att de hade visat sådant tålamod i en svår situation. Vittnenas ansträngningar att hålla fred ”med alla människor” hade burit god frukt.

Vänligt tal bidrar till goda relationer

”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag.” (KOL. 4:6)

1, 2. Vad ledde det till att en broder var vänlig i tjänsten?

”NÄR jag var ute i tjänsten från dörr till dörr träffade jag en man som blev så arg att hans läppar darrade och hela kroppen skakade”, berättar en broder. ”Jag försökte lugnt resonera med honom med hjälp av Bibeln, men han blev bara ännu argare. Hans fru och barn började också kritisera mig, och jag förstod att det var dags att gå. Jag försäkrade familjen om att jag hade kommit i frid och att jag önskade gå därifrån i frid. Jag visade dem Galaterna 5:22 och 23, där kärlek, mildhet, självbehärskning och frid nämns. Sedan gick jag.

² När jag senare besökte husen på andra sidan gatan såg jag familjen sitta på trappan framför huset. De ropade på mig. Vad vill de nu? tänkte jag. Mannen hade en tillbringare kallt vatten och frågade om jag ville ha lite att dricka. Han bad om ursäkt för att han hade varit oförskämd och berömde mig för min starka tro. Vi skildes åt som vänner.”

3. Varför får vi inte låta andra göra oss arga?

³ I dagens pressade värld är det oundvikligt att vi ibland möter arga människor, även i tjänsten. Då är det viktigt att vi visar ”mildhet och djup respekt”. (1 Petr. 3:15) Om brodern som nämndes här ovan hade låtit den besöktes vrede och ovänliga sätt få honom att bli arg, skulle mannen förmodligen inte ha ändrat inställning. Han kanske hade blivit ännu argare. Men eftersom brodern behärskade sig och talade vänligt blev resultatet gott.

Vad innebär det att tala vänligt?

4. Varför är det viktigt att tala vänligt?

⁴ Vare sig vi talar med människor utanför eller inom församlingen, eller med familjemedlemmar, är det viktigt att vi följer aposteln Paulus råd: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt.” (Kol. 4:6) Sådant smakfullt, vänligt tal är nödvändigt för att vi ska kunna ha ett gott kommunicerande och bevara friden.

5. Vad innebär inte god kommunikation? Ge ett exempel.

⁵ God kommunikation innebär inte att man alltid säger vad man tycker och tänker, särskilt inte om man är upprörd. Bibeln visar att okontrollerad vrede är ett tecken på svaghet, inte på styrka. (Läs Ordspråksboken 25:28; 29:11.) Mose var ”den ödmjukaste av alla människor” på sin tid. Men vid ett tillfälle fick israeliternas upproriskhet honom att förlora behärskningen och underlåta att ge Gud äran. Mose var mycket tydlig med vad han tyckte, men det gjorde inte Jehova glad. Mose hade varit ledare för israeliterna i 40 år men gick nu miste om privilegiet att föra dem in i det utlovade landet. (4 Mos. 12:3; 20:10, 12; Ps. 106:32)

6. Vad innebär det att visa urskillning när man talar?

⁶ Bibeln framhåller att vi ska behärska oss och visa urskillning, eller gott omdöme, när vi talar. ”Där orden är många uteblir inte överträdelse, men den som håller sina läppar i styr handlar med insikt.” (Ords. 10:19; 17:27) Men att visa urskillning innebär inte att man aldrig kan säga vad man tycker. Det betyder att man låter sitt tal vara ”fyllt av ljuvt behag”, att man använder tungan för att läka i stället för att skada. (Läs Ordspråksboken 12:18; 18:21.)

”En tid att tiga och en tid att tala”

7. Vad får vi inte ge uttryck åt, och varför inte det?

⁷ Vi måste vara vänliga och behärskade när vi talar med arbetskamrater och med människor vi inte känner i tjänsten, men vi måste också vara det i församlingen och i hemmet. Att lufta sin vrede utan att tänka på konsekvenserna kan orsaka allvarlig skada på vår egen och andras andliga, känslomässiga och fysiska hälsa. (Ords. 18:6, 7) Vi måste behärska negativa känslor, som är ett uttryck för vår ofullkomliga natur. Det är inte rätt att tala skymfligt, vara hånfull, visa förakt, hat eller vrede. (Kol. 3:8; Jak. 1:20) Sådant kan förstöra vårt dyrbara förhållande till andra människor och till Jehova. Jesus lärde: ”Var och en som fortsätter att vara vred på sin broder skall vara ansvarig inför domstolen; men vem som än tilltalar sin broder med ett grovt skällsord skall vara ansvarig inför Högsta domstolen; medan vem som än säger: ’Din föraktlige dåre!’ skall vara underkastad det brinnande Gehenna.” (Matt. 5:22)

8. När måste vi ge uttryck åt våra känslor, men på vilket sätt bör vi göra det?

⁸ Men i vissa situationer kanske vi kommer fram till att det är bäst att tala ut om en sak. Om din broder har sagt eller gjort något som stör dig så mycket att du helt enkelt inte kan överse med det, låt då inte din vrede ligga och gro i ditt hjärta. (Ords. 19:11) Om någon irriterar dig, se då till att du har dina egna känslor under kontroll och ta sedan de steg som behövs för att lösa problemet. Paulus skrev: ”Låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” Eftersom problemet fortfarande oroar dig behöver du vänligt ta upp det vid lämpligt tillfälle. (Läs Efesierna 4:26, 27, 31, 32.) Tala öppet men vänligt med din broder, och ha som mål att förhållandet ska bli bra igen. (3 Mos. 19:17; Matt. 18:15)

9. Varför måste vi få våra egna känslor under kontroll innan vi tar upp ett problem med någon?

⁹ Vi måste naturligtvis välja rätt tillfälle. Det finns ”en tid att tiga och en tid att tala”. (Pred. 3:1, 7) Och ”den rättfärdiges hjärta mediterar för att kunna ge svar”. (Ords. 15:28) Det kan betyda att vi måste vänta innan vi talar ut om ett problem. Om vi skulle göra det medan vi fortfarande är väldigt upprörda kanske det bara blir värre. Men det är inte heller förståndigt att skjuta upp det för länge.

Vänliga handlingar bidrar till goda relationer

10. Hur kan vänliga handlingar förbättra våra relationer till andra?

¹⁰ Om vi talar vänligt och har en god kommunikation med andra bidrar det till fredliga relationer. Och om vi anstränger oss för att förbättra våra relationer kan det faktiskt bli lättare att ha en god kommunikation. Om vi gör vänliga saker för andra av rätt motiv, till exempel söker efter möjligheter att hjälpa till, ger presenter eller är gästfria, kan det bidra till att vi kan prata öppet med varandra. Det kan rentav hopa ”glödande kol” på deras huvud och kanske locka fram deras goda egenskaper, så att det blir lättare att lösa ett problem. (Rom. 12:20, 21)

11. Vilket initiativ tog Jakob för att förbättra förhållandet till Esau, och hur gick det?

¹¹ Patriarken Jakob insåg detta. Hans tvillingbror, Esau, var så arg på honom att han fick fly för sitt liv. Efter många år återvände han. Esau drog ut för att möta honom – tillsammans med 400 man. Jakob bad till Jehova om hjälp. Sedan sände han i förväg en stor gåva till Esau. Gåvan, som bestod av boskap, fick avsedd verkan. När de träffades hade Esau mjuknat, och han sprang emot Jakob och omfamnade honom. (1 Mos. 27:41–44; 32:6, 11, 13–15; 33:4, 10)

Uppmuntra andra genom att tala vänligt

12. Varför måste vi tala vänligt till våra bröder och systrar?

¹² Som kristna tjänar vi Gud, inte människor. Men det är ändå helt naturligt att vi vill ha andra människors godkännande. Våra vänliga ord kan lätta bördan för våra bröder och systrar. Skarp kritik kan däremot göra deras börda tyngre och rentav få några att undra om de har förlorat Jehovas godkännande. Låt oss därför uppmuntra varandra med ”det slags tal som är gott och tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det kan vara välgörande för dem som hör på”. (Ef. 4:29)

13. Vad behöver de äldste tänka på a) när de ger råd? b) när de skriver brev?

¹³ I synnerhet de äldste behöver uppträda ”varsamt” och behandla hjorden skonsamt. (1 Thess. 2:7, 8) När de behöver ge råd har de som mål att göra det ”med mildhet”, även när de talar med sådana som ”inte är gynnsamt stämda”. (2 Tim. 2:24, 25) De äldste måste också uttrycka sig vänligt när de skriver brev till en annan äldstekrets eller till avdelningskontoret. De måste vara vänliga och taktfulla, i linje med det vi läser i Matteus 7:12.

Tala vänligt till varandra i familjen

14. Vilket råd gav Paulus äkta män, och varför det?

¹⁴ Våra ord, vårt ansiktsuttryck och vårt kroppsspråk kan påverka andra mer än vi tror. En del män, till exempel, är kanske inte helt medvetna om hur mycket deras ord påverkar kvinnor. En syster sade: ”Jag blir så rädd när min man höjer rösten mot mig.” Hårda ord kan ha större inverkan på en kvinna än på en man och kan dröja sig kvar i hennes sinne under lång tid. (Luk. 2:19) Det gäller särskilt om orden kommer från någon hon älskar och vill respektera. Paulus gav äkta män rådet: ”Fortsätt att älska era hustrur, och var inte bittra och hårda mot dem.” (Kol. 3:19)

15. Belys varför en man måste behandla sin hustru varsamt.

¹⁵ I det här sammanhanget belyste en erfaren gift broder varför en man måste behandla sin hustru varsamt, som ”ett svagare kärl”. Han sade: ”Man får inte vara hårdhänt när man håller i en dyr och ömtålig vas, för då kan den spricka. Även om man lagar vasen kanske sprickan syns. Och om en man använder hårda ord mot sin fru kan han skada henne. Det kan bli en bestående spricka i deras förhållande.” (Läs 1 Petrus 3:7.)

16. Hur kan en hustru bygga upp sin familj?

¹⁶ Även män kan bli uppmuntrade eller missmodiga av det andra, däribland hustrun, säger. ”En omdömesgill hustru”, som hennes man verkligen ”litar på”, tar hänsyn till hans känslor, precis som hon vill att han ska ta hänsyn till hennes. (Ords. 19:14; 31:11) Ja, en hustru kan ha stort inflytande i familjen, antingen gott eller dåligt. ”Den kvinna som äger sann vishet bygger upp sitt hus, men den dåraktiga river ner det med egna händer.” (Ords. 14:1)

17. a) Hur bör barn och ungdomar tala till sina föräldrar? b) Hur bör vuxna tala till de unga, och varför det?

¹⁷ Barn och ungdomar måste tala vänligt till sina föräldrar. (Matt. 15:4) Men också vuxna måste vara hänsynsfulla när de talar med barn och ungdomar för att inte ”reta ... upp” dem eller ”provocera” dem ”till vrede”. (Kol. 3:21; Ef. 6:4, noten) Även om de unga behöver få tillrättavisning måste föräldrar och äldstebröder tala respektfullt till dem. Då blir det lättare för de unga att rätta till sitt handlingssätt och bevara sitt goda förhållande till Gud. Om vi inte visar dem respekt skulle vi kunna ge dem känslan av att vi har gett upp hoppet om dem, och då kanske de ger upp hoppet om sig själva. Ungdomar kanske inte kommer ihåg alla råd de fått, men de kommer säkert ihåg hur andra talade till dem.

Låt dina vänliga ord vara äkta

18. Hur kan vi bli av med negativa tankar och känslor?

¹⁸ Att kunna hantera vrede är inte en fråga om att bara verka lugn utåt. Vårt mål är inte att helt enkelt undertrycka starka känslor. Om vi skulle försöka behålla lugnet utåt samtidigt som vi kokar av ilska inuti blir vi väldigt pressade. Det skulle vara ungefär som att trampa på bromspedalen och gaspedalen samtidigt när man kör bil. Det skulle bli en enorm påfrestning på bilen och kunna orsaka skador. Undertryck därför inte vreden så att den exploderar längre fram. Be till Jehova om hjälp att få bort negativa känslor från ditt hjärta. Låt hans ande forma ditt sinne och hjärta i linje med hans vilja. (Läs Romarna 12:2; Efesierna 4:23, 24.)

19. Vad kan vi göra för att undvika en konfrontation?

¹⁹ Gör något rent praktiskt för att hålla dina känslor i styr. Om du i en spänd situation känner att ilskan byggs upp inom dig kan det vara till hjälp att gå därifrån en stund, så att du hinner lugna ner dig. (Ords. 17:14) Om det är den som du talar med som börjar bli arg, gör då en extra ansträngning att tala vänligt. Kom ihåg: ”Ett milt svar stillar raseri, men ett sårande ord väcker vrede.” (Ords. 15:1) En sårande eller provocerande kommentar lägger bara mer bränsle på elden, även om den sägs med vänlig röst. (Ords. 26:21) I en situation som prövar din självbehärskning behöver du därför vara ”sen till att tala, sen till vrede”. Be till Jehova om att hans ande ska hjälpa dig att säga sådant som är positivt, inte negativt. (Jak. 1:19)

Låt din förlåtelse vara äkta

20, 21. Vad kan hjälpa oss att förlåta andra, och varför måste vi göra det?

²⁰ Sorgligt nog är det ingen av oss som alltid kan hålla tungan i styr. (Jak. 3:2) Trots de allra bästa avsikter kan även familjemedlemmar och våra kära bröder och systrar ibland tanklöst säga saker som sårar oss. I stället för att vara lättstötta kan vi visa tålamod och försöka förstå varför de sade som de gjorde. (Läs Predikaren 7:8, 9.) Kände de sig kanske pressade eller osäkra? Mådde de inte bra, eller kämpade de med något problem som vi inte känner till?

²¹ Det här är inga ursäkter för vredesutbrott. Men det kan hjälpa oss att förstå varför människor ibland säger och gör sådant som de inte borde, och det kan få oss att vara förlåtande. Vi har alla sagt och gjort sådant som sårar andra, och vi hoppas att de vill förlåta oss. (Pred. 7:21, 22) Jesus sade att vi måste förlåta andra om vi ska få Guds förlåtelse. (Matt. 6:14, 15; 18:21, 22, 35) Vi måste därför vara snabba att be om ursäkt och snabba att förlåta. Då bevarar vi kärleken, det fullkomliga föreningsbandet, i familjen och i församlingen. (Kol. 3:14)

22. Varför är det värt alla ansträngningar att tala vänligt?

²² Ju närmare slutet på den här aggressiva världsordningen vi kommer, desto svårare blir det förmodligen att bevara glädjen och enheten. Om vi tillämpar de praktiska råden i Guds ord hjälper det oss att använda tungan till det som är gott, inte till det som är ont. Våra relationer i församlingen och i familjen blir fridsammare, och vårt exempel kan göra att andra får ett gott intryck av vår lycklige Gud, Jehova. (1 Tim. 1:11)