En annan angolan, João Mancoca, som arbetade i Léopoldville, började 1946 vara med i Tocos bibelstudiegrupp. Möten hölls på lördags- och söndagskvällar, och Mancoca var alltid med bland de 50 eller fler som var närvarande.

År 1949 kände gruppens medlemmar en stark längtan att få berätta för andra om det de fick lära sig, så många av dem gav sig ut och predikade i Léopoldville. Detta väckte de baptistiska prästernas och de belgiska myndigheternas vrede. Snart blev många i Tocos grupp arresterade, också João Mancoca. De hölls fängslade i flera månader. De som sedan vägrade att överge rörelsen som höll på att uppstå i förbindelse med Toco och som vägrade att sluta läsa litteratur som kom från Sällskapet Vakttornet förvisades till sitt hemland, Angola. Det var slutligen så många som omkring 1.000.

De portugisiska myndigheterna i Angola kunde inte besluta vad de skulle göra med dem. Till slut fördes de som hade sänts tillbaka till Angola till olika delar av landet.

Sedan de återförts till Angola, hamnade João Mancoca i Luanda. Han och även Sala Filemon och Carlos Agostinho Cadi uppmanade de andra i sin grupp att följa Bibeln och förkasta sedvänjor som inte var i enlighet med den. När Toco senare förflyttades till en plats i södra delen av landet, passerade han genom Luanda. Det var tydligt att han hade blivit ännu mer påverkad av de trosuppfattningar som Kimbangus efterföljare hade.

På grund av förräderi från en av gruppens medlemmar blev João Mancoca, Carlos Agostinho Cadi och Sala Filemon 1952 arresterade och förvisade till Baía dos Tigres, en straffkoloni som var knuten till en fiskestation.

Det tog några veckor innan de portugisiska myndigheterna lät John Cooke besöka João Mancoca och den lilla gruppen som fanns i Baía dos Tigres i södra Angola. Broder Cooke fick tillåtelse att stanna där i fem dagar, och hans förklaringar av Bibeln gjorde att Mancoca och de andra blev ännu mer övertygade om att han representerade den organisation som verkligen tjänar Jehova Gud.

Broder Cookes besök blev mycket uppmuntrande för den lilla gruppen trogna i Baía dos Tigres. Broder Mancoca minns att besöket bekräftade att de ”inte gick fel väg”.

Och João Mancoca, som fortfarande var fängslad, skickade uppmuntrande brev till dem.

I februari 1959, när han återigen försökte besöka Angola som zontillsyningsman, stod en liten grupp på flygplatsen för att möta honom, däribland broder Mancoca och syster Teixeira. Men nästan omedelbart ingrep polisen. De förde undan broder Arnott från gruppen och sökte igenom hans tillhörigheter.

Till slut hamnade broder Arnott dock i samma häkte som broder Mancoca. När de fick syn på varandra, skrattade de till. Poliskommissarien kunde inte se något roligt i situationen. Han var ursinnig när han talade till Mancoca: ”Vet du vad som kommer att hända med dig?” Broder Mancoca, som vid det här laget hade suttit sex år i fängelse och blivit misshandlad upprepade gånger, svarade lugnt: ”Jag kan inte gråta. Jag vet vad du kan göra med mig. Men det värsta du kan göra är att döda mig. Kan du göra mer än det?” Han avslutade genom att modigt förklara: ”Men jag kommer inte att avsäga mig min tro.” Han såg sedan mot broder Arnott och log uppmuntrande. Broder Arnott minns: ”Han verkade inte tänka så mycket på sin egen svåra situation och var endast intresserad av att förvissa sig om att jag inte blev modfälld. Det var mycket uppbyggande att se denne afrikanske broder, som suttit i fängelse i flera år, ta ställning på ett så fast och modigt sätt.”

Broder Arnott fick lämna landet i samma plan som han hade kommit med — men inte förrän han hade haft det korta men uppbyggande sammanträffandet med broder Mancoca. Efter sju timmars förhör släpptes även broder Mancoca.

En vecka efter denna händelse blev broder Mancoca äntligen döpt tillsammans med sina vänner Carlos Cadi och Sala Filemon.

För att förvissa sig om att de hade kommit hem tryggt besökte bröderna Mancoca och Filemon sedan dem som hade varit med. Den kärleksfulla omtanke de visade stärkte deras kristna bröder.

[Bild på sidan 74]

John Cooke (i mitten) tillsammans med João Mancoca (till höger) och Sala Filemon (till vänster), som var bland de första som tog fast ståndpunkt för sann tillbedjan i Angola