• Del 4 – Vittnen till jordens mest avlägsna del
    Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike

    • Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika fick år 1954 ett uppseendeväckande brev från en grupp afrikaner i Baía dos Tigres, en straffkoloni i södra Angola. Brevskrivaren, João Mancoca, meddelade: ”Gruppen av Jehovas vittnen i Angola består av 1.000 medlemmar. Deras ledare är Simão Gonçalves Toco.” Vem var denne Toco? Var hans efterföljare verkligen Jehovas vittnen?

      Man ordnade så att John Cooke, en missionär som kunde tala portugisiska, besökte Angola. Efter ett långt samtal med en kolonial ämbetsman fick broder Cooke tillåtelse att besöka Mancoca. Broder Cooke fick veta att Toco hade skaffat sig en del av Vakttornets litteratur på 1940-talet, när han var förbunden med en av baptisternas missionsstationer i Belgiska Kongo (nu Zaire), och hade berättat för sina vänner vad han hade lärt sig. Men sedan blev gruppen påverkad av spiritister, och med tiden slutade Toco helt upp med att använda Vakttornets litteratur och Bibeln. Han sökte i stället vägledning genom spiritistiska medier. Myndigheterna sände hem hans efterföljare till Angola, och där spreds de sedan ut över hela landet.

      Mancoca hade varit en av dem som slutit sig till Toco, men Mancoca försökte övertala andra att upphöra med spiritism och i stället hålla sig till Bibeln. En del av Tocos anhängare gillade inte detta. De anmälde Mancoca hos de portugisiska myndigheterna och riktade falska anklagelser mot honom. Det ledde till att Mancoca och de som delade hans åsikter fördes till en straffkoloni. Därifrån tog han kontakt med Sällskapet Vakttornet och skaffade sig mer biblisk litteratur. Han var ödmjuk, andligt sinnad och mycket intresserad av att nära samarbeta med den organisation genom vilken han hade lärt känna sanningen. När broder Cooke hade resonerat med den här gruppen i många timmar om sanningarna i Bibeln, tvivlade han inte på att João Mancoca verkligen var ett av Herrens får. Broder Mancoca har bevisat det i många år nu under de svåraste omständigheter.

      Samtal fördes också med Toco och några av hans anhängare. Med undantag av några få visade de emellertid inga tecken på att ha de fårlika egenskaper som kännetecknar Kristi efterföljare. Vid den tiden fanns det alltså inte 1.000 vittnen för Jehova i Angola, utan bara omkring 25.