En tid av svåra prövningar

Det Silvestre Simão var med om ger oss en föreställning om vad personer som nyligen hade börjat studera Bibeln fick möta vid den tiden. År 1959, då han fortfarande gick i skolan, gav en klasskamrat honom traktaten ”Helveteselden — biblisk sanning eller hednisk skräckmålning?” Silvestre sade senare: ”Att läsa denna traktat var vändpunkten i mitt liv. När jag nu hade fått veta sanningen om helvetet, det som jag hade fått lära mig att frukta, slutade jag omedelbart att gå i kyrkan och började läsa Sällskapets publikationer.”

Under dessa svåra tider blev de som sade att de var intresserade inte omedelbart av Jehovas vittnen inbjudna till mötena. Men efter två år tyckte man att det verkade säkert att inbjuda Silvestre. Efter sitt första möte ställde han frågor om sabbaten. Det han fick höra övertygade honom om att han hade funnit sanningen. Men hur högt värderade han den? Följande vecka, den 25 juni 1961, när han var på sitt andra möte, blev hans uppskattning av det han hade fått lära sig satt på prov. En militärpatrull avbröt mötet. Alla männen beordrades att gå ut och blev sedan slagna med galvaniserade stålrör. En av bröderna minns: ”Vi blev slagna så som man skulle göra för att döda ett omedgörligt djur — ja, ungefär som när man slår en gris med en klubba, så att den skall dö innan den säljs på marknaden.” Silvestre Simão och de som var tillsammans med honom har fortfarande ärr efter misshandeln. De fick sedan gå på led till ett fotbollsstadion, där de mötte en stor grupp ursinniga européer som just hade förlorat sina familjer i kriget i norra Angola. Soldaterna och folkmassan, däribland några av européerna, misshandlade återigen bröderna hänsynslöst.

Silvestre och de andra bröderna föstes upp i lastbilar och fördes till São Paulo-fängelset, som sköttes av den ökända hemliga polisen. Bröderna blev återigen brutalt misshandlade och inkastade ovanpå varandra i en cell. Svårt sårade och ymnigt blödande lämnades de att dö.

Under de månader som Silvestre Simão satt i detta fängelse kunde han systematiskt studera Bibeln tillsammans med gruppen där, vilket gav honom välbehövlig andlig styrka. Gruppens medlemmar förflyttades därifrån till andra fängelser och arbetsläger, där de fick utså ytterligare grym misshandel och arbeta hårt. Efter att ha varit fängslad i fyra år på olika platser släpptes Silvestre i november 1965. Han återvände till Luanda, där han förenade sig med den grupp av Jehovas vittnen som hade möten i området Rangel. Hans tro hade redan prövats, och 1967 kunde han slutligen bli döpt.