Sedan de återförts till Angola, hamnade João Mancoca i Luanda. Han och även Sala Filemon och Carlos Agostinho Cadi uppmanade de andra i sin grupp att följa Bibeln och förkasta sedvänjor som inte var i enlighet med den. När Toco senare förflyttades till en plats i södra delen av landet, passerade han genom Luanda. Det var tydligt att han hade blivit ännu mer påverkad av de trosuppfattningar som Kimbangus efterföljare hade.

På grund av förräderi från en av gruppens medlemmar blev João Mancoca, Carlos Agostinho Cadi och Sala Filemon 1952 arresterade och förvisade till Baía dos Tigres, en straffkoloni som var knuten till en fiskestation. Förrädaren var en man som injagade fruktan och hade två hustrur. Hans försök att bli ledare för gruppen i Luanda gjorde att några var nära att ge upp. Men hans oärliga handlingssätt gjorde att han snart fick problem med myndigheterna, och även han förvisades till straffkolonin.

Ytterligare uppmuntran följer

Året efter broder Cookes besök skickade Sällskapet en annan duglig broder, Mervyn Passlow, som hade gått igenom Gileadskolan, och hans hustru, Aurora, till Luanda. De hade en lista som sammanställts av John Cooke över 65 prenumeranter och andra intresserade personer. Till en början hade paret Passlow svårt att kontakta prenumeranterna, eftersom tidskrifterna levererades till postboxar och inte till bostadsadresser. Men vid den här tiden återvände en kvinna vid namn Berta Teixeira till Luanda från Portugal. Där hade hon träffat Jehovas vittnen och visat stort intresse för Bibelns sanningar. Kontoret i Lissabon meddelade paret Passlow att hon skulle komma, och de inledde omgående ett bibelstudium med henne. En av Bertas släktingar arbetade på postkontoret och hjälpte dem att hitta adresserna till prenumeranterna, av vilka många ivrigt började studera Bibeln. Snart talade dessa om Bibeln med vänner och grannar. Inom sex månader studerade paret Passlow med över 50 personer.

Ett par månader efter det att paret Passlow hade anlänt började de hålla regelbundna bibelstudier i sitt rum med hjälp av Vakttornet. När första månaden gått, hade rummet blivit för litet. Berta Teixeira ledde en språkskola, och hon lät dem använda ett av hennes klassrum för mötena. Efter åtta månader förrättades det första dopet av Jehovas vittnen i Angola i bukten nära Luanda.

På grund av den dåvarande situationen i Angola var paret Passlows kontakt med de afrikanska bröderna begränsad. Men några av dessa besökte paret Passlow. En som regelbundet kom för att studera var António Bizi, en person som John Cooke tidigare hade insett var uppriktig. Och João Mancoca, som fortfarande var fängslad, skickade uppmuntrande brev till dem.

Men kort efter det första dopet vägrade myndigheterna att förnya paret Passlows visum, så de var tvungna att lämna landet. De hade utfört ett utmärkt arbete i fråga om att så ”frön” och vattna de frön som andra hade sått. (1 Kor. 3:6) De hade också blivit mycket goda vänner med de angolanska bröderna. På grund av polisens fientliga inställning varnade paret Passlow bröderna, och i synnerhet afrikanerna, för att vinka av dem. Men bandet av kärlek var för starkt. Många var med och uttryckte sin tillgivenhet när paret Passlow gick mot landgången för att gå ombord på fartyget.