Det är första gången som Jesus inte börjar sitt budskap med berömmande ord. I stället säger han: ”Och skriv till Sardesförsamlingens ängel: Detta säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: ’Jag känner dina gärningar, och jag vet att du har det namnet att du är vid liv, men du är död.’” – Uppenbarelseboken 3:1.

Församlingen i Sardes har rykte om sig att vara levande, aktiv. Men Jesus kan se att den är andligen död. Av allt att döma har de flesta av dess medlemmar sjunkit tillbaka i en likgiltighet som påminner om deras tillstånd innan de blev kristna. – Jämför Efesierna 2:1–3; Hebréerna 5:11–14.

4. Hur kunde Petrus’ ord ha hjälpt församlingen i Sardes att styrka ”det som är kvar”?

⁴ De äldste i Sardes behöver påminna sig den glädje de först hade, när de lärde känna sanningen, och de välsignelser de sedan fick. Men nu är de döda i fråga om andlig verksamhet. Deras församlingslampa håller på att slockna till följd av brist på trosgärningar.

5. a) Vad hände med uppskattningen hos de kristna i Sardes? b) Vad kommer att hända, ifall de kristna i Sardes inte ger gensvar till Jesu råd?

⁵ Just nu är deras uppskattning av och kärlek till sanningen lika en eld som nästan har dött ut. Det är bara några få kolstycken som fortsätter att glöda. Jesus uppmuntrar dem att blåsa liv i glöden, att få elden att flamma upp igen, att ändra sinne i fråga om de synder som deras försumlighet har lett dem in i och att bli en andligen levande församling igen. (Jämför 2 Timoteus 1:6, 7.) Annars kommer församlingen i Sardes inte att vara beredd, när Jesus kommer oväntat – ”som en tjuv” – för att verkställa domen. – Matteus 24:43, 44.

Jesus kommer ”som en tjuv”

6. I vilket avseende kom Jesus ”som en tjuv” år 1918, och hur var tillståndet bland dem som bekände sig vara hans efterföljare?

⁶ Jesu varning att han skall komma ”som en tjuv” sträcker sig ända in i vår tid. Den hade en särskild tillämpning på kristna som levde kvar när Herrens dag började. Strax efter år 1914 uppfylldes Malakis profetia: ”’Se! Jag sänder min budbärare, och han skall röja en väg framför mig. Och plötsligt skall där komma till Sitt tempel den sanne Herren, som ni söker, och förbundets budbärare, som ni finner behag i. Se! Han skall sannerligen komma’, har härars Jehova sagt.” (Malaki 3:1, NW; Uppenbarelseboken 1:10) Jesus kom som ”förbundets budbärare” för att inspektera och döma dem som påstod sig vara hans efterföljare. (1 Petrus 4:17) Vid den tidpunkten, år 1918, var kristenheten invecklad i blodsutgjutelsen i första världskriget och var fullständigt död i andlig bemärkelse. Även sanna kristna, som före kriget hade predikat så nitiskt, genomgick en period av andlig sömnaktighet. Några av deras ledande äldste blev satta i fängelse, och predikoverksamheten upphörde nästan. När Jehovas ande väckte dessa kristna året därpå, var inte alla redo. En del var, likt de dåraktiga jungfrurna i Jesu liknelse, inte andligt rustade för privilegiet att tjäna Jehova. Men glädjande nog fanns det många som, i likhet med de förtänksamma jungfrurna, hade gett akt på Jesu maning: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller stunden.” – Matteus 25:1–13.

7. Varför behöver kristna i vår tid hålla sig vakna?

⁷ Den kristnes behov av att hålla sig vaken upphörde inte tidigt under Herrens dag. I sin stora profetia angående ”tecknet då alla dessa ting skall komma till en avslutning” framställde Jesus en kraftfull varning: ”Men om denna dag eller den stunden har ingen vetskap. ... Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden. Men vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (Markus 13:4, 32, 33, 37) Ja, ända till nuvarande stund kvarstår behovet för oss var och en, vare sig vi tillhör de smorda eller den stora skaran, att hålla oss vakna och kämpa mot att falla i andlig sömn. När Jehovas dag kommer ”som en tjuv om natten”, må vi då bli funna klarvakna, så att vi kan få en gynnsam dom. – 1 Tessalonikerna 5:2, 3; Lukas 21:34–36; Uppenbarelseboken 7:9.

8. Hur har Johannesklassen i vår tid stimulerat Guds folk till att hålla sig andligen vid liv?

⁸ Johannesklassen i vår tid är själv vaken för behovet av att stimulera Guds folk till att hålla sig andligen vid liv. För detta ändamål ordnar man med särskilda sammankomster över hela jorden flera gånger per år. För något år sedan var det totala närvaroantalet vid 2.981 områdessammankomster 10.953.744, och 122.701 nya troende blev döpta. Johannesklassen har i mer än hundra år använt tidskriften Vakttornet för att förkunna Jehovas namn och uppsåt. Som svar på bitter förföljelse under de båda världskrigen väckte Vakttornet upp Jehovas vittnen till förnyat liv genom att publicera sådana artiklar som ”Saliga äro de som icke frukta” (1919; på svenska 1921), ”En uppmaning till verksamhet” (1925; på svenska 1926) och ”Seger över förföljelsen” (1942).

9. a) Vilken fråga bör alla kristna ställa sig? b) Vilken uppmuntran har Vakttornet gett?

⁹ Ständig självrannsakan är livsviktig för alla kristna i församlingarna i vår tid, liksom det var i Sardes. Vi bör alla fortsätta att fråga oss själva: Är våra ”gärningar helt fullgjorda” inför vår Gud? Uppodlar vi för egen del, utan att fördenskull döma andra, en självuppoffrandets ande, och strävar vi efter att ägna helhjärtad tjänst åt Gud? I förbindelse med detta har tidskriften Vakttornet gett uppmuntran genom att ta upp sådana ämnen som ”Fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är” och ”Vi lever inte längre för oss själva”.a Låt oss, då vi nu har denna skriftenliga hjälp, utforska vårt innersta medan vi försöker vandra ödmjukt och hängivet i ostrafflighet inför Jehova. – Psalm 26:1–3; 139:23, 24.