Varför Apokalypsen skrämmer så många

”I MÅNGA årtionden har kristna fundamentalister profeterat om att ett samhällets sammanbrott i [någon] form är omedelbart förestående”, skriver Damian Thompson, religionsskribent på tidskriften Time. ”Och till deras förvåning tas nu dessa framtidsscenarier på allvar, och de sprids dessutom av personer som tidigare förlöjligade dem: dataprogrammerare, företagsledare och politiker.” Han hävdar att fruktan för ett världsomfattande datahaveri år 2000 ”har förvandlat människor som inte alls är troende till helt osannolika millennarier”, vilka fruktar att det skall ”bli masspanik, att regeringsmakten kommer att förlamas, att det blir upplopp på grund av matbrist eller att flygplan kommer att braka in i skyskrapor”.

Förutom den allmänna oron har vi också olika små religiösa grupper, som ofta kallas ”apokalyptiska” och som genom sin verksamhet väcker oro. I januari i år kunde man i den franska dagstidningen Le Figaro läsa en artikel med rubriken ”Jerusalem och apokalypsens sirener”: ”[De israeliska] säkerhetsstyrkorna beräknar att det finns över hundra ’millennarier’ på eller i närheten av Olivberget som väntar på att Jesus skall komma tillbaka och uppenbara sig.”

I 1998 Britannica Book of the Year finns ett avsnitt som handlar om ”domedagssekter”. Där nämns bland annat självmordssekter som Himlens port, Folkets tempel, Soltempelorden och Aum Shinrikyo (Den högsta sanningen), vilken låg bakom en dödlig giftgasattack i Tokyos tunnelbana 1995, då 12 människor dödades och tusentals skadades. Som en sammanfattning skriver Martin E. Marty, professor i religionskunskap vid University of Chicago: ”Att vända blad i almanackan till år 2000 är inspirerande — och det kommer säkert att inspirera många slags profeter och rörelser. Några kan bli farliga. Det blir en tid man inte får ta för lätt på.”

Fruktan för Apokalypsen — historiskt sett

Apokalypsen är ett annat namn på Uppenbarelseboken, Bibelns sista bok, som skrevs mot slutet av det första århundradet. Denna boks profetiska karaktär och dess i hög grad symboliska språk gjorde att adjektivet ”apokalyptisk” kom att åsyfta ett slags litteratur som hade börjat skrivas långt innan Uppenbarelseboken i Bibeln skrevs. Den mytologiska symbolism som förekommer i denna litteratur kan spåras till det forntida Persien och ännu längre tillbaka. The Jewish Encyclopedia talar därför om ”den tydliga babyloniska prägeln hos många av de mytologiska element som är införlivade i denna [judiska apokalyptiska] litteratur”.

Judisk apokalyptisk litteratur hade sin blomstringstid från början av 100-talet f.v.t. till slutet av 100-talet v.t. En bibelkännare förklarar vad som ligger bakom dessa skrifter: ”Judarna delade upp all tid i två tidsåldrar. Det var denna tidsålder, som är helt igenom ond. ... Judarna väntade därför på slutet på den här ordningen. Sedan har vi den kommande tidsåldern, som skulle vara helt igenom god, Guds gyllene tidsålder, då det skulle råda fred, välstånd och rättfärdighet. ... Hur skulle det gå till när den nuvarande tidsåldern övergår i den kommande tidsåldern? Judarna trodde inte att denna förändring skulle kunna ske genom människors försorg, och därför såg de fram emot ett direkt ingripande från Gud. ... Dagen för Guds ankomst kallades Herrens dag och skulle vara en fruktansvärd tid av skräck och förstörelse och dom, och detta skulle vara födslosmärtorna inför den nya tidsåldern. All apokalyptisk litteratur handlar om dessa händelser.”

Är oron för en världskatastrof berättigad?

Uppenbarelseboken i Bibeln talar om ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, eller Harmageddon, under vilket de onda skall bli tillintetgjorda, och om en efterföljande tusenårsperiod (ibland kallad millenniet), då Satan skall vara fängslad i avgrunden och Kristus dömer mänskligheten. (Uppenbarelseboken 16:14, 16; 20:1–4) Under medeltiden var det somliga som missförstod dessa profetior, eftersom den katolske ”sankt” Augustinus (354–430 v.t.) hade sagt att millenniet började med Kristi födelse och att det skulle följas av den yttersta domen. Augustinus ägnade tydligtvis inte så stor tanke åt själva tidsaspekten, men när år 1000 närmade sig, växte farhågorna. Historiker är oense om hur stor oron för en världskatastrof var under medeltiden. Men oavsett hur spridd den var, visade det sig så småningom att den var obefogad.

Det är på liknande sätt i dag: man märker en oro, både från religiöst och från världsligt håll, att det år 2000 eller 2001 kommer att bli en fruktansvärd katastrof. Men är sådana farhågor befogade? Är det budskap som finns i Uppenbarelseboken, eller Apokalypsen, i Bibeln någonting man bör vara rädd för, eller är det tvärtom något man bör sätta sitt hopp till? Svaren finner du i följande artikel.

[Bild på sidan 4]

De farhågor man hade under medeltiden angående världens undergång visade sig vara obefogade

[Bildkälla]

© Cliché Bibliothèque Nationale de France, Paris

Apokalypsen — något att frukta eller att hoppas på?

”Apokalypsen är i dag inte enbart en biblisk bild, utan har blivit en mycket påtaglig möjlighet.” — Javier Pérez de Cuéllar, tidigare FN:s generalsekreterare.

ORDET ”apokalypsen”, såsom denna framträdande person använder det, återspeglar hur de flesta människor förstår det och ser det användas i film- och boktitlar och i dagstidningar och tidskrifter. Det frammanar bilder av en kosmisk katastrof. Men vad betyder egentligen ordet ”apokalyps”? Och vad som är ännu viktigare: Vilket budskap innehåller den bibelbok som har fått namnet Apokalypsen, eller Uppenbarelseboken?

Ordet ”apokalyps” kommer från ett grekiskt ord som betyder ”avtäckande” eller ”avslöjande”. Vad var det då som blev avslöjat eller avtäckt i Uppenbarelseboken i Bibeln? Var det enbart ett domsbudskap, ett förebud om en tillintetgörelse utan några överlevande? På frågan om hur han såg på Apokalypsen svarade historikern Jean Delumeau, medlem av Institut de France: ”Det är en bok som ger tröst och hopp. Folk har gjort innehållet mer dramatiskt genom att fokusera sig på de avsnitt som handlar om katastrof.”