VAD handlar det här om? Det är det nyväckta intresset för den samling pseudoevangelier, brev och apokalypser som upptäcktes i Nag Hammadi och på andra platser i Egypten i mitten av 1900-talet. De här dokumenten och andra av samma slag brukar kallas gnostiska eller apokryfiska skrifter.a

En konspiration?

I en tid då folk i allmänhet har en cynisk inställning till Bibeln och de etablerade religionerna, har de gnostiska eller apokryfiska skrifterna skapat stor fascination. De har påverkat mångas syn på Jesu läror och själva kristendomen. En tidskrift säger: ”Tomasevangeliet och andra apokryfer tilltalar en grupp som blir allt större i vår tid: de som längtar efter andlighet men misstror religionen.” Man beräknar att enbart i Brasilien ”finns det åtminstone 30 grupper som grundar sina trosuppfattningar på apokryferna”.

En populär teori går ut på att katolska kyrkan på 300-talet konspirerade för att dölja sanningen om Jesus, att apokryfernas skildringar av hans liv hemlighölls och att de fyra evangelierna i Bibeln ändrades. Religionsprofessorn Elaine Pagels uttrycker det så här: ”Vi börjar nu se att det vi kallar kristendom och det vi identifierar som den kristna traditionen egentligen endast representerar ett snävt urval av särskilda källor, valda bland dussintals andra.”

Forskare som Pagels anser alltså att Bibeln inte är den enda källan till den kristna tron. I ett tv-program producerat av BBC sades det att apokryferna framställer Maria Magdalena som ”en lärare och andlig vägledare för de andra lärjungarna. Hon är inte bara en lärjunge – hon är en apostel för apostlarna.” (Bible Mysteries, ”The Real Mary Magdalene”) I den brasilianska tidningen O Estado de S. Paulo gjorde Juan Arias följande kommentar kring Maria Magdalenas påstådda roll: ”Allt pekar i dag på att den tidiga kristna rörelsen ... i grunden var ’feministisk’, eftersom de första kyrkorna etablerades i kvinnors hem och kvinnor tjänstgjorde som präster och biskopar där.”

Många anser att de apokryfiska källorna väger tyngre än Bibeln. Men detta väcker några viktiga frågor: Är apokryferna en legitim källa för den kristna tron? Vilken källa ska vi tro på när apokryferna motsäger tydliga läror i Bibeln? Ägde verkligen en konspiration rum på 300-talet där man hemlighöll apokryferna och ändrade de fyra bibliska evangelierna? För att besvara de här frågorna ska vi se närmare på ett av Bibelns fyra evangelier, Johannesevangeliet.

En granskning av Johannesevangeliet

Ett värdefullt fragment av Johannesevangeliet upptäcktes i Egypten i början av 1900-talet och är känt som Papyrus Rylands 457 (P⁵²). Det innehåller det avsnitt som motsvarar Johannes 18:31–33, 37, 38 i våra dagars biblar, och det förvaras i John Rylands-biblioteket i Manchester i England. Det här är det äldsta kända fragmentet av en handskrift till de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”). Många forskare tror att den här avskriften gjordes omkring år 125, bara ca 25 år efter Johannes död. Det intressanta är att den nästan exakt stämmer överens med senare handskrifter. Att Johannesevangeliet redan vid den här tiden hade nått Egypten stöder slutsatsen att det verkligen skrevs under det första århundradet och av Johannes själv, precis som Bibeln anger. Johannesevangeliet är med andra ord en ögonvittnesskildring.

Samtliga apokryfiska böcker är däremot författade på 100-talet eller senare, dvs. 100 år eller mer efter det att händelserna de skildrar ägde rum. En del experter försöker hävda att de bygger på äldre skrifter eller traditioner, men det finns inga bevis som stöder den teorin. Frågan uppstår därför: Vem skulle du tro på mest – ett ögonvittne eller någon som levde hundra år senare? Svaret är självklart.b