Jesus och apostlarna är kvar på övervåningen där de haft minneshögtiden. ”Var inte oroliga”, säger Jesus, ”tro på Gud, och tro också på mig.” (Johannes 13:36; 14:1)

Apostlarna behöver inte oroa sig över Jesus bortgång. Han förklarar: ”I min Fars hus finns många rum. ... Och när jag har gått min väg och gjort i ordning en plats åt er ska jag komma tillbaka och ta er hem till mig, för att ni ska vara där jag är.” Apostlarna förstår inte att Jesus pratar om att komma till himlen, så Tomas frågar: ”Herre, vi vet inte vart du är på väg. Så hur skulle vi kunna hitta dit?” (Johannes 14:2–5)

Jesus svarar: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” Det är bara genom att erkänna Jesus roll, tro på hans läror och vandra i hans fotspår som man kan komma in i Faderns hus i himlen. Jesus tillägger: ”Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6)

Filippus som lyssnat spänt ber Jesus: ”Herre, visa oss Fadern, det räcker för oss.” Filippus verkar vilja få någon slags uppenbarelse av Gud, ungefär som när Mose, Elia och Jesaja fick se syner. Men apostlarna har något bättre än syner att tillgå. Jesus berättar vad det är: ”Känner du inte mig Filippus, trots att jag har varit så länge hos er? Den som har sett mig, han har sett Fadern också.” Jesus återspeglar sin Fars personlighet på ett perfekt sätt, och därför kan man säga att de som sett och varit tillsammans med Jesus också har sett Fadern. Men Fadern är större än Sonen, vilket Jesus påpekar när han säger: ”Det jag säger till er kommer inte från mig själv.” (Johannes 14:8–10) Apostlarna vet mycket väl att Jesus alltid ger sin Far äran för det han lär ut.

De har sett Jesus göra fantastiska underverk, och de har hört honom förkunna de goda nyheterna om Guds rike. Han säger till dem: ”Den som tror på mig ska göra samma gärningar som jag. Han ska göra ännu större gärningar.” (Johannes 14:12) Jesus menar inte att de ska göra större underverk än han. Men faktum är att de kommer att predika under mycket längre tid, över ett ännu större område och för betydligt fler människor.

Jesus kommer att lämna dem, men de behöver inte känna sig övergivna. Han lovar: ”Om ni ber om något i mitt namn så kommer jag att göra det. Och jag ska be min Far, och han kommer att ge er en annan hjälpare som ska vara med er för evigt, sanningens ande.” (Johannes 14:14, 16, 17) Jesus försäkrar dem om att de ska få en annan hjälpare, den heliga anden. Och det sker sedan vid pingsten.

”Om en liten stund ska världen inte längre se mig”, berättar Jesus, ”men ni kommer att se mig, därför att jag lever och ni ska leva.” (Johannes 14:19) Efter sin uppståndelse kommer Jesus inte bara att visa sig rent fysiskt för dem, utan i sinom tid kommer han också att uppväcka dem till liv i himlen.

Jesus lägger fram en enkel sanning: ”Den som har tagit emot mina bud och håller dem, han älskar mig. Och den som älskar mig, han kommer att bli älskad av min Far, och jag kommer att älska honom och visa mig tydligt för honom.” När aposteln Judas (som kallas Taddeus) hör det frågar han: ”Herre, vad har hänt? Varför tänker du visa dig för oss och inte för världen?” Jesus svarar: ”Om någon älskar mig kommer han att hålla mitt ord, och min Far kommer att älska honom. ... Den som inte älskar mig håller inte mina ord.” (Johannes 14:21–24) Människorna i världen kommer till skillnad från Jesus efterföljare inte att se Jesus som vägen, sanningen och livet.

Jesus kommer inte att stanna kvar, så hur ska hans lärjungar komma ihåg allt han har lärt dem? Jesus berättar: ”Hjälparen, den heliga anden som Fadern ska sända i mitt namn, den ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt till er.” Apostlarna har med egna ögon sett hur mäktig den heliga anden är, så det här löftet måste kännas betryggande. Jesus tillägger: ”Jag låter min frid vara kvar hos er, jag ger er den. ... Var inte oroliga och var inte rädda.” (Johannes 14:26, 27) Lärjungarna kan med rätta känna sig trygga; Jesus Far kommer att skydda och vägleda dem.

Det kommer snart att bli tydligt hur Gud skyddar sina tjänare. ”Världens härskare kommer”, säger Jesus, ”och han har ingen kontroll över mig.” (Johannes 14:30) Djävulen lyckades tränga in i Judas och få kontroll över honom. Men Jesus har inga syndfulla brister som Satan kan manipulera för att vända honom mot Gud. Och inte heller kommer Djävulen att kunna se till att Jesus förblir död. Jesus förklarar varför: ”Jag [gör] nu det Fadern har gett mig befallning att göra.” Han är säker på att hans Far kommer att uppväcka honom. (Johannes 14:31)

Jesus har haft ett förtroligt samtal med sina apostlar. Han vill verkligen uppmuntra dem. Trots att det är sent, kanske efter midnatt, fortsätter han nu med att berätta en liknelse:

”Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren.” (Johannes 15:1) Liknelsen påminner om det som århundraden tidigare sagts om nationen Israel, som Jehova kallade sin vinstock. (Jeremia 2:21; Hosea 10:1, 2) Men Jehova har inte godkänt den nationen. (Matteus 23:37, 38) Så vinstocken Jesus pratar om nu avser något helt annat, den är en bild av Jesus själv. Hans Far började odla vinstocken år 29 när han smorde honom med helig ande. Men Jesus visar att det är fler än han som ingår i den här bildliga vinstocken:

”[Min Far] tar bort varje ranka i mig som inte bär frukt, och han ansar varje ranka som bär frukt för att den ska bära mer frukt. ... Om rankan inte sitter kvar på vinstocken kan den inte bära frukt av sig själv, och ni kan inte bära frukt om ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna.” (Johannes 15:2–5)

Jesus har lovat sina trogna lärjungar att de ska få en hjälpare, den heliga anden, efter att han har gått bort. Och det är vad som sker 51 dagar senare. Då får apostlarna och de andra lärjungarna helig ande och blir ”rankor” på vinstocken. Alla rankor måste fortsätta att vara i gemenskap med Jesus.

Han förklarar: ”Om någon förblir i gemenskap med mig, och jag med honom, bär han mycket frukt, för utan mig kan ni inte göra någonting.” Rankorna är Jesus trogna efterföljare. De kommer att gå i Jesus fotspår och bära mycket frukt när de berättar för andra om Guds rike och gör fler lärjungar. Men vad händer om någon inte förblir i gemenskap med Jesus och slutar bära frukt? Jesus fortsätter: ”Om någon inte förblir i gemenskap med mig blir han som en ranka som kastas bort.” Men Jesus säger också: ”Om ni förblir i gemenskap med mig och mina ord förblir i er, då kan ni be om vad ni vill och det ska bli så.” (Johannes 15:5–7)

Nu återgår Jesus till något han redan nämnt två gånger tidigare. (Johannes 14:15, 21) Han beskriver hur lärjungarna bäst kan visa att de älskar honom: ”Om ni håller mina bud kommer ni att vara kvar i min kärlek, precis som jag har hållit Faderns bud och är kvar i hans kärlek.” Men det krävs mer än att man bara älskar Jehova och hans son. Jesus säger: ”Det här är mitt bud: att ni ska älska varandra precis som jag har älskat er. Den största kärlek någon kan visa är att ge sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er.” (Johannes 15:10–14)

Om bara några timmar kommer Jesus att ge sitt liv för alla som tror på honom. Vilken fantastisk kärlekshandling! Hans efterföljare kommer att återspegla den här självuppoffrande kärleken, och den kommer rentav att känneteckna dem. Jesus sa tidigare: ”Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni har kärlek till varandra.” (Johannes 13:35)

Apostlarna lägger säkert märke till att Jesus kallar dem ”vänner”. Han förklarar varför: ”Jag kallar er vänner, därför att allt som jag har hört av min Far har jag berättat för er.” Tänk så underbart att få vara Jesus vän och få veta vad hans Far har sagt till honom. Men för att hålla vänskapen vid liv måste de ”bära frukt”. ”Ni ska bära frukt”, säger han, ”så att Fadern kan ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” (Johannes 15:15, 16)

Kärleken mellan lärjungarna kommer att hjälpa dem att uthärda det som ligger framför dem. Jesus varnar dem för att världen kommer att hata dem, men samtidigt tröstar han dem: ”Om världen hatar er, tänk då på att den hatade mig innan den hatade er. Om ni var en del av världen skulle världen älska er för att ni tillhörde den. Men nu är ni ingen del av världen, ... och därför hatar världen er.” (Johannes 15:18, 19)

Jesus fortsätter att förklara varför världen kommer att hata dem: ”Allt detta ska de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.” Men de som hatar Jesus är i själva verket redan dömda. Han konstaterar: ”Jag har gjort gärningar [eller underverk] bland dem som ingen annan har gjort. Om jag inte hade gjort det skulle de ha varit utan synd, men nu har de både sett mig och hatat mig och även min Far.” Deras hat uppfyller verkligen vad som sagts i profetiorna. (Johannes 15:21, 24, 25; Psalm 35:19; 69:4)

Jesus upprepar löftet om att han ska sända den heliga anden som en hjälpare. Alla hans efterföljare kan få del av den här mäktiga kraften, och den kan hjälpa dem att ”vittna” och ”bära frukt”. (Johannes 15:27)

Jesus och apostlarna ska snart lämna övervåningen där de ätit påskmåltiden. Efter att ha gett dem viktiga råd och varningar tillägger Jesus: ”Jag har sagt detta till er för att ni inte ska förlora tron.” Varför säger han det här? Han berättar: ”Man kommer att utesluta er ur synagogan. Ja, det kommer en tid då alla som dödar er ska tro att de gör Guds vilja.” (Johannes 16:1, 2)

Det här beskedet gör nog apostlarna oroliga. Jesus har tidigare sagt att världen ska hata dem, men han har aldrig sagt rakt ut att de ska dödas. Han förklarar: ”Jag berättade det inte från början, eftersom jag var hos er då.” (Johannes 16:4) Så för att hjälpa dem att inte förlora tron försöker han förbereda dem innan han går bort.

Jesus fortsätter: ”Nu går jag till honom som har sänt mig, och ändå är det ingen av er som frågar: ’Vart är du på väg?’” Tidigare samma kväll hade de ställt den frågan. (Johannes 13:36; 14:5; 16:5) Men det Jesus sagt om förföljelse har gjort dem så uppskakade att de inte kan tänka på något annat än sig själva. Därför frågar de inte om förhärligandet som väntar honom eller hur det kommer att påverka sanna tillbedjare. Han konstaterar: ”Det jag har berättat för er nu har gjort er bedrövade.” (Johannes 16:6)

”Det är till ert bästa att jag går bort”, förklarar Jesus, ”för om jag inte lämnar er ska hjälparen inte komma till er. Men när jag lämnar er ska jag sända honom till er.” (Johannes 16:7) Lärjungarna kan inte få helig ande utan att Jesus dör. Men när han kommer till himlen kan han skicka hjälparen till sina efterföljare var de än befinner sig.

Den heliga anden kommer att ”ge världen ett övertygande vittnesmål om synd, rättfärdighet och dom”. (Johannes 16:8) Världen har inte trott på Guds son, och dess synd kommer snart att bli uppenbar. När Jesus återvänder till himlen, kommer det att vittna om att han är rättfärdig. Då kommer det även att bli tydligt varför Satan, ”den här världens härskare”, förtjänar en fällande dom. (Johannes 16:11)

”Jag har mycket mer att säga till er”, fortsätter Jesus, ”men ni kan inte bära det just nu.” När han senare sänder den heliga anden för att vägleda dem, kommer den att göra att de både förstår och kan leva efter ”hela sanningen”. (Johannes 16:12, 13)

Nu säger Jesus: ”Snart ska ni inte se mig längre, men strax därefter ska ni få se mig.” Lärjungarna förstår inte och frågar varandra vad han menar. Han märker det och förklarar: ”Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje.” (Johannes 16:16, 20) När Jesus dödas följande eftermiddag kommer de religiösa ledarna att jubla medan lärjungarna kommer att sörja. Men när Jesus uppstår kommer sorgen att förvandlas till glädje. Och glädjen fortsätter sedan när Jesus utgjuter Guds heliga ande över dem.

Jesus jämför apostlarnas situation med hur det är för en kvinna som får barn: ”En kvinna som föder har det svårt under förlossningen, men när barnet har fötts glömmer hon smärtorna eftersom hon är så glad över att en människa har kommit till världen.” Jesus uppmuntrar apostlarna och säger: ”På samma sätt har ni det svårt nu, men jag ska se er igen, och då kommer ni att glädja er, och ingen ska ta ifrån er den glädjen.” (Johannes 16:21, 22)

Apostlarna har aldrig tidigare bett om något i Jesus namn. Men nu säger han: ”Den dagen ska ni be till Fadern i mitt namn.” Är det för att Fadern är ovillig att svara på deras böner? Nej, Jesus säger: ”Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig ... som Guds representant.” (Johannes 16:26, 27)

Styrkta av Jesus uppmuntrande ord säger apostlarna: ”Vi [tror] på att du har kommit från Gud.” Men det är snart upp till bevis för apostlarnas tro. Jesus berättar vad som väntar: ”Det kommer en tid, och den är faktiskt redan här, då ni ska skingras. Var och en ska gå hem till sig, och ni ska lämna mig ensam.” Ändå försäkrar han dem: ”Jag har sagt det här till er för att ni ska ha frid genom mig. Ni kommer att möta svårigheter i världen, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:30–33) Jesus kommer inte att överge dem. Han tror på dem och vet att de också kan segra över världen, precis som han. De kan klara av att göra Guds vilja trots Satans försök att få dem på fall.