Kort efter det att Johannes och hans bror Jakob börjat sin tjänst som apostlar gav Jesus dem tillnamnet Boanerges, som betyder ”Åskans söner”. (Mk 3:17) Det är tydligt att denna benämning inte vittnar om en vek, sentimental eller kraftlös natur, utan snarare om att Johannes hade en dynamisk personlighet. När invånarna i en samarisk by inte ville ta emot Jesus, var dessa ”Åskans söner” beredda att nedkalla eld för att tillintetgöra dem. Tidigare hade Johannes försökt hindra en man från att driva ut demoner i Jesu namn. Vid båda dessa tillfällen gav Jesus en tillrättavisning. (Lu 9:49–56)

De två bröderna visade vid dessa tillfällen att de hade missuppfattat hur det förhöll sig och att de i hög grad saknade den balans och kärleksfulla och barmhärtiga anda som de senare utvecklade. Likväl var deras uppförande vid dessa två tillfällen ett uttryck för lojalitet, beslutsamhet och handlingskraft, egenskaper som – om de användes på rätt sätt – kunde göra dem till starka, energiska och trogna vittnen.

När Jakob och Johannes av allt att döma fick sin mor att be Jesus att de skulle få sitta vid hans sida i hans kungarike, visade de en ärelysten anda som gjorde att de andra apostlarna blev harmsna. Men situationen gav Jesus ett fint tillfälle att förklara att den som ville vara stor bland dem skulle vara de andras tjänare. Därefter påpekade han att han själv hade kommit för att betjäna och ge sitt liv som en lösen för många. (Mt 20:20–28; Mk 10:35–45) Hur självisk deras önskan än var visar denna händelse att de trodde på Guds kungarike som en verklighet.