Att uppskatta livets dyrbara gåva

VILKEN dyrbar ägodel är inte livet! Utan det skulle vi inte kunna göra någonting alls. När vi en gång har förlorat livet, kan ingen människa ge oss det tillbaka. Om vårt liv är i fara, gör vi allt vi rimligtvis kan för att skydda och bevara det. Somliga vänder sig till och med till en övermänsklig källa och ber om hjälp när de är i nöd!

Bibeln berättar till exempel om ett fartyg som råkade in i en våldsam storm ute till havs. När det var nära att krossas, ”greps sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud”. En stund senare vände de sig alla till den sanne Guden och ropade: ”Ack Herre [Jehova], låt oss inte förgås.” Skildringen omtalar också att allt ”löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad”. — Jona 1:4—6, 14; jämför Apostlagärningarna 27:18, 19.

Sjömännen var till och med beredda att offra sina käraste ägodelar för att rädda sina liv. Ja, materiella ägodelar kan vi ersätta, men aldrig livet. Och eftersom vi instinktivt försöker bevara vårt liv, undviker vi farliga situationer. Vi mättar vår kropp och ger den kläder och sköter om den. Vi söker läkarhjälp när vi är sjuka.

Men vår livgivare kräver mer av oss än att vi bara följer vår självbevarelsedrift. Livet är trots allt en ovärderlig gåva, som kommer från den viktigaste personen i hela universum. Borde vi då inte, på grund av uppriktig uppskattning av både givaren och gåvan, vara rädda om detta liv? Och borde detta inte inbegripa att vi också visar respekt för andras liv?

Det bör därför inte förvåna oss att den lag som Jehova Gud gav åt Israels nation innehöll bestämmelser som hade till syfte att skydda andra människors liv och hälsa. (2 Moseboken 21:29; 5 Moseboken 22:8) De kristna i våra dagar bör likaså vara säkerhetsmedvetna. För att nämna några exempel: Om du har småttingar hemma, ser du då till att du inte lämnar sådana saker som pärlor, nålar eller vassa föremål framme, sådana saker som skulle kunna förorsaka allvarliga skador på ett litet barn som aningslöst leker med dem eller råkar svälja dem? Ser du till att farliga kemikalier och mediciner förvaras utom räckhåll för barnen? Om någon råkar spilla ut vatten på golvet, torkar du då snabbt upp det, så att inte någon halkar på det och gör sig illa? Ser du till att trasiga sladdar och elektriska apparater genast blir reparerade? Håller du din bil i gott skick? Är du en säker bilförare? Om du verkligen uppskattar livets dyrbara gåva, kommer du att önska vidta rimliga försiktighetsåtgärder på dessa och liknande områden.

Men sorgligt nog finns det många som till och med tar sitt eget liv som något självklart. Vem i våra dagar vet exempelvis inte att cigarrettrökning är skadligt för hälsan? Ändå fortsätter miljontals människor att vara förslavade av denna vana, fast deras hälsa försämras för varje gång de inandas den farliga röken. Andra missbrukar droger och alkohol, till stor skada för dem själva. Sjukdomen aids är också en dråpare som det ännu inte finns något botemedel mot. Men många skulle ha kunnat undvika att ådra sig sjukdomen, om de bara hade hållit sig borta från sexuell omoraliskhet, vissa former av narkotikamissbruk och blodtransfusioner. Vilken tragisk brist på uppskattning av livet! — Romarna 1:26, 27; 2 Korintierna 7:1.

Man kan ändra sig!

De som verkligen hyser uppskattning av sin store Skapare, Jehova, har ett starkt skäl att betrakta livet som något mycket dyrbart. Livet är en gåva från Gud, och det är heligt i hans ögon. De är därför villiga att göra de förändringar som är nödvändiga för att behandla det som en gåva från Gud. En sådan person är Kwaku, en lärare i Ghana som ödslade bort sitt liv på sitt hänsynslösa spritbegär.

Kwaku berättar: ”Jag försökte tvinga min hustru att respektera mig, vilket ofta ledde till hetsiga dispyter och handgripligheter, i synnerhet när jag hade druckit. På grund av mitt alkoholmissbruk var jag ofta pank och underlät många gånger att lämna de pengar som behövdes för familjens försörjning. Förståeligt nog var min hustru mycket irriterad över detta. Även när det var ebb i kassan (och det inträffade ganska ofta), gjorde jag allt jag kunde för att underhålla min dyrbara vana. En gång gick jag så långt att jag lade beslag på pengar som mina elever hade betalat in som anmälningsavgift till en offentlig examen. Jag gav mig i väg på en krogrond och bjöd också mina dryckesbröder. Men snart kom räkenskapens dag. Om inte min rektor hade ingripit i sista stund, skulle jag ha förlorat mitt arbete.

Mitt liv var i en enda röra. Jag kände mig skamsen över vad jag hade gjort, men det gick snart över. Så småningom började jag umgås med självmordstankar, eftersom jag kände mig så misslyckad. Jag kunde bara inte bryta mig loss från mitt alkoholmissbruk. Men när jag en dag blev inblandad i ett fylleslagsmål på en bar och blev knivhuggen, blev jag plågsamt medveten om att mitt spritbegär förr eller senare skulle kosta mig livet.

Under hela den här tiden hade Jehovas vittnen kommit på besök då och då och försökt intressera oss för Bibeln. Min hustru och jag hade alltid avvisat dem, eftersom vi tyckte att de var till besvär. En gång beslöt jag mig emellertid för att lyssna till dem, bara därför att jag tyckte synd om dem. Ett bibelstudium hjälpte mig snart att lära känna det fantastiska hoppet att få leva för evigt i Guds nya ordning. Ju mer jag studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, desto större blev min uppskattning av vår livgivare, Jehova Gud, och för den gåva som livet utgör, och desto mer imponerad blev jag över hur praktiska Bibelns råd är. Detta sporrade mig ännu mer att försöka ordna upp mitt liv. Det var emellertid inte lätt, eftersom jag hela tiden måste stå emot frestelsen att ta mig ett glas och dessutom lockelserna från mina gamla kamrater. Men Jehova Gud, som hör bön, såg mitt hjärtas fasta föresats och hörde mig.a

Även om min hustru inte är ett Jehovas vittne, har hon nu stor aktning och respekt för mig och min religion på grund av den stora förändring som hon har sett i mitt liv och i vårt äktenskap. Våra grannar behöver inte längre medla i bråk och gräl mellan min hustru och mig. Jag uppskattar verkligen den sinnesfrid som jag nu åtnjuter. Ja, att lära känna Jehova Gud som vår livgivare, att acceptera hans syn på livets värde och att lyda hans anvisningar är det enda som ger livet verklig mening.”

Guds erbjudande om evigt liv

Tusentals människor har, i likhet med Kwaku, fått hjälp av Jehovas vittnen att ikläda sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Efesierna 4:24) De har inte bara lärt sig att sätta värde på sitt nuvarande liv, utan också på hoppet om evigt liv i ett jordiskt paradis. Bibeln lovar att ingen av jordens invånare kommer att plågas av hunger i detta paradis, för ”härars Jehova kommer sannerligen att för alla folken ... göra ett gästabud med rätter rika på olja”. — Jesaja 25:6, NW.

Även om livet är en underbar gåva, är det för närvarande bara av tillfällig natur. Ja, döden är en realitet för alla människor, och vilket svårt slag är den inte för de efterlevande! Att få se någon man älskar lämna de levandes skara och gå ner i gravens tysthet är en mycket plågsam upplevelse, minst sagt. Men under Guds rikes styre i händerna på Jesus Kristus kommer följande löfte att uppfyllas: ”Döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4.

Då kommer livets underbara gåva att flöda på ett sätt som saknar motstycke. De som överlever den slutliga vedermöda som skall övergå jorden kommer att få möjligheten att åtnjuta ett fullödigt liv. Och sedan kommer Jehova Gud också att genom en uppståndelse, ett återförande till liv, utsträcka denna ovärderliga gåva till dem som sover i döden. (Johannes 5:24, 28, 29) Det innebär att våra nära och kära kan få komma tillbaka till livet igen, liksom också gudfruktiga människor från forna tider.

Är allt detta för bra för att vara sant? Nej, för Bibeln förklarar att ”inget som Gud säger skall vara omöjligt för honom”. — Lukas 1:37; jämför Job 42:2.

Dessutom har Jehova Gud själv försett mänskligheten med en garanti för att allt detta skall inträffa. Hur då? Genom att offra det käraste han hade, sin älskade Son, Jesus Kristus, för att friköpa oss från synd och död. Romarna 8:32 försäkrar oss: ”Han [Jehova Gud] som inte ens skonade sin egen Son utan utgav honom för oss alla, varför skall han inte också jämte honom i sin ynnest ge oss allt annat?” Bibeln förklarar att detta kommer att inbegripa att han renar mänskligheten från moraliskt fördärv och utplånar alla former av orättvisa, brott och våld. (Jesaja 11:9) Människor kommer aldrig mer att få visa ringaktning för livet.

Men redan nu kan livet — trots att vi lever under ofullkomliga förhållanden — vara mycket behagligt. Vem njuter inte av den frestande doften av god mat, en svalkande bris en varm sommardag eller åsynen av ett majestätiskt berg, en praktfull solnedgång, en stilla framflytande flod, färgsprakande blommor, ljudet av vacker musik eller fåglarnas livfulla kvitter? Stanna upp ett ögonblick och tänk. Hur skulle det vara att få njuta av sådant i all evighet?

Skulle det då vara förnuftigt att byta bort det storslagna privilegiet att få leva för evigt mot det tillfälliga välbehag som ett meningslöst och njutningslystet liv kan skänka? (Jämför Hebréerna 11:25.) Bibeln ger oss det visa rådet att vi ”inte mer skall leva för människors lustar, utan för Guds vilja”. (1 Petrus 4:2) Vi uppmuntrar dig av hela vårt hjärta, ja, uppmanar dig enträget, att följa detta råd genom att studera Guds ord, Bibeln, och tillämpa det du får lära i ditt eget liv. (Johannes 13:17) På det sättet kan du komma i ett godkänt förhållande till Jehova, den Gud som är överflödande av kärleksfull godhet och barmhärtighet och som kan belöna dig med evigt liv!

[Fotnot]

[Bild på sidan 5]

Visar ditt levnadssätt att du uppskattar livets gåva?

[Bild på sidan 7]

Guds nya värld kommer att göra det möjligt för oss att njuta av livet i all evighet!