De gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek

”O, må man tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke och för hans underbara gärningar mot människosönerna.” — PSALM 107:8, NW.

1. Hur betonar aposteln Johannes i sitt första brev egenskapen kärlek?

GUD är kärleken.” Hur fulla av innebörd är inte dessa ord i aposteln Johannes’ första brev! Inte underligt att aposteln tyckte att han måste upprepa dem i brevet. (1 Johannes 4:8, 16) Det är inte bara så att Jehova Gud är kärlek, utan han är också kärleken personifierad.

2. På vad sätt visade Gud kärlek genom att skapa mannen och kvinnan och genom att sörja för dem?

² Tänk på den kärlek Gud har visat i det sätt varpå han har skapat oss. Den uppskattning den inspirerade psalmisten David ger uttryck åt i följande ord är så passande. Han skriver: ”Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord.” (Psalm 139:14, NW) För att vi skulle kunna leva i hälsa och lycka gjorde Gud det möjligt för oss att genom våra fem sinnen — synen, hörseln, smaken, lukten och känseln — i det oändliga kunna njuta av saker och ting. Vilken skönhet ser vi inte i skapelsen runt omkring oss! Hur underbara är inte alla olika växter och djur, för att inte tala om skönheten i människans former och drag! Gud har också gjort en mängd underbara frukter, grönsaker och andra födoämnen tillgängliga för oss. (Psalm 104:13—16) Av goda skäl påminde aposteln Paulus invånarna i det forntida Lystra om följande: ”Han [Gud] har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” — Apostlagärningarna 14:17.

3. Med vilka underbara förmågor har Gud utrustat oss?

³ Tänk också på alla de välsignelser som är förbundna med ett lyckligt familjeliv. Och tänk inte minst på all den glädje som vi kan åtnjuta tack vare våra mentala och känslomässiga förmågor: fantasi, förnuft, minne, samvete och i synnerhet att kunna tillbe — vilket allt är sådant som ställer oss högt över djuren; och vi bör inte heller förbise den glädje som musik kan skänka oss. Dessa och många andra gåvor är uttryck för Guds kärlek till oss.

4. Vilka uttryck för Guds kärlek har människor upplevt sedan våra första föräldrars överträdelse?

⁴ Det råder inget tvivel om att Adam och Eva åtnjöt många glädjeämnen i sitt fullkomliga tillstånd i Edens lustgård eller trädgård. (1 Moseboken 2:7—9, 22, 23) Men övergav Gud människosläktet, när Adam och Eva inte gav osjälviskt gensvar till alla de bevis på hans kärlek som de åtnjöt? Inte alls! Han vidtog omedelbart åtgärder för att rätta till alla de missförhållanden som skulle komma att bli följden av våra första föräldrars överträdelse. (1 Moseboken 3:15) Jehova har också visat kärlek genom att tålmodigt ha fördrag med Adams ofullkomliga avkomlingar. (Romarna 5:12) Hur länge? Jo, i omkring 6.000 år nu! Och Gud har i synnerhet visat kärlek i sitt handlande med sina tjänare. Följande ord är verkligen sanna: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd.” — 2 Moseboken 34:6, 7, NW.

5. Hur visade Jehova kärleksfullt tålamod, när han handlade med Israels nation?

⁵ Ja, från det att Jehova Gud vid foten av berget Sinai frambringade israeliterna som nation fram till dess deras egensinne tvingade honom att förskjuta dem fullständigt visade han verkligen stort tålamod i sitt handlande med dem. Som vi läser i 2 Krönikeboken 36:15, 16 (NW): ”Jehova, deras förfäders Gud, fortsatte att sända varningar mot dem genom sina budbärare, i det han sände varningar gång på gång, ty han kände medömkan med sitt folk och med sin boning. Men de fortsatte att göra narr av den sanne Gudens budbärare och att förakta hans ord och driva gäck med hans profeter, tills Jehovas raseri steg mot hans folk, tills det inte fanns någon läkedom.” Men det fanns de som gav osjälviskt gensvar till Jehova Guds kärlek. Låt oss nu granska några av dessa personers liv för att se hur de gjorde detta. Det kommer att lägga grunden till att visa hur vi själva på mycket praktiska sätt kan ge gensvar till Jehovas kärlek.

Hur Mose gav osjälviskt gensvar

6. På vad sätt var Mose ett framträdande exempel, och i vilka ställningar fick han uppleva Guds kärlek?

⁶ Mose var ett framträdande exempel på en person som gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek. Tänk på vilka möjligheter Mose hade som adoptivson till Faraos dotter! Men han valde att ”hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd, eftersom han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”. (Hebréerna 11:25, 26) Vid ett tillfälle önskade Mose befria sina bröder, israeliterna, från egyptiskt slaveri, men de uppskattade inte hans ansträngningar, och Guds rätta tid för deras befrielse var inte heller inne då. (Apostlagärningarna 7:23—29) Men på grund av Mose tro och osjälviska önskan att hjälpa sina bröder gav Jehova honom årtionden senare kraft att utföra många underverk och att i 40 år tjäna israeliterna som hans profet, domare, laggivare och medlare. I dessa ställningar fick Mose många gånger uppleva Jehovas kärlek till honom och hans medisraeliter.

7. Vilket gensvar gav Mose till uttrycken för Guds kärlek?

⁷ Vilket gensvar gav då Mose till Guds kärlek och oförtjänta omtanke? Tog han emot Jehovas ”oförtjänta omtanke” och förfelade ”syftet med den”? (2 Korintierna 6:1) Långt därifrån! Mose gav osjälviskt gensvar till Jehovas uttryck för kärlek mot honom genom att vara fullständigt Gudinriktad. Han litade alltid på Jehova och hade ett nära förhållande till sin Skapare. Och hur uppskattande talade inte Gud om Mose, när han tillrättavisade Aron och Mirjam för att de kritiserade sin bror! Ja, Jehova talade ”mun till mun” med Mose och lät honom betrakta ”Jehovas framträdande”. (4 Moseboken 12:6—8, NW) Trots alla privilegier Mose fick fortsatte han att vara den saktmodigaste av människor, och han utförde Jehovas befallningar ”just så”. — 2 Moseboken 40:16, NW; 4 Moseboken 12:3.

8. Hur visade Mose att han verkligen var Gudinriktad?

⁸ Mose visade också att han var osjälviskt Gudinriktad genom det intresse han visade för Jehovas namn, rykte och sanna tillbedjan. Vid två tillfällen kunde Mose således med framgång vädja till Jehova om att visa barmhärtighet mot Israel på grund av att Guds namn var inbegripet. (2 Moseboken 32:11—14; 4 Moseboken 14:13—19) När israeliterna blev indragna i avgudisk kalvdyrkan, visade Mose nitälskan för sann tillbedjan genom att utropa: ”Vem är på Jehovas sida? Till mig!” (NW) Därefter avrättade Mose och de som var med honom 3.000 av avgudadyrkarna, och sedan stod han i 40 år ut med ett knotande och upproriskt folk. Det råder verkligen inget tvivel om att Mose gav osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek och att han därigenom var ett fint föredöme för oss i våra dagar. — 2 Moseboken 32:26—28; 5 Moseboken 34:7, 10—12.

Davids fina gensvar

9. a) Vilket gensvar gav David till Jehova Guds kärlek? b) Hur kan vi likt David ära Jehova med våra värdefulla ting?

⁹ En annan framträdande biblisk gestalt som var ett fint föredöme i fråga om att ge osjälviskt gensvar till Guds kärlek var psalmisten David, Israels andre kung. Hans nitälskan för Jehovas namn motiverade honom att strida mot den smädande filisteiske jätten Goljat, över vilken Gud gav honom seger. (1 Samuelsboken 17:45—51) Samma nitälskan fick David att föra förbundsarken till Jerusalem. (2 Samuelsboken 6:12—19) Och var inte Davids önskan att bygga ett tempel åt Jehova ännu ett uttryck för hans nitälskan för och uppskattning av Guds kärlek och godhet? Det var det naturligtvis. Men att David blev förvägrad det privilegiet avhöll honom inte från att förbereda projektet och att ära Jehova genom att själv bidra med guld, silver och dyrbara stenar av mycket stort värde. (2 Samuelsboken 7:1—13; 1 Krönikeboken 29:2—5) Ett liknande osjälviskt gensvar till Guds kärlek bör motivera oss att ”ära Jehova” med våra ”värdefulla ting” genom att använda våra materiella tillgångar till att främja Rikets intressen. — Ordspråksboken 3:9, 10, NW; Matteus 6:33.

10. I vilket avseende är Davids kurs värd att efterlikna?

¹⁰ Trots att David begick allvarliga misstag visade han sig under hela sitt liv vara ”en man i överensstämmelse” med Jehovas ”hjärta”. (1 Samuelsboken 13:14, NW; Apostlagärningarna 13:22) Hans psalmer är fyllda med uttryck av uppskattning av Guds kärlek. I The International Standard Bible Encyclopædia heter det att David ”överflödade av tacksamhet mer än någon annan som är omnämnd i den Heliga skrift”. Psalmisten Asaf skriver att Gud utvalde ”David, sin tjänare, och tog honom från småboskapens fållor. ... Han [hämtade] in honom till att vara en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. Och han började vara en herde för dem enligt sitt hjärtas ostrafflighet.” (Psalm 78:70—72, NW) Davids kurs var verkligen något för oss att efterlikna.

Jesus Kristus, vårt fullkomliga föredöme

11, 12. Hur visade Jesus att han var verkligt Gudinriktad?

¹¹ Jesus Kristus är naturligtvis det finaste exemplet i bibeln på en människa som gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek. Vad fick detta Jesus att göra? Först och främst motiverades han att visa Jehova odelad hängivenhet. Det råder inget tvivel om att Jesus var alltigenom Gudinriktad. Uppskattning av hans himmelske Faders kärlek och godhet fick honom att vara en verkligt andlig människa. Han hade ett nära och förtroligt förhållande till Gud. Jesus var en bönens man, och han älskade att tala med sin himmelske Fader. Vi läser om och om igen att Kristus bad. Vid ett tillfälle tillbringade han en hel natt i bön. (Lukas 3:21, 22; 6:12; 11:1; Johannes 17:1—26) Som gensvar till Guds kärlek levde Jesus enligt den sanningen att människan inte lever ”bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”. Det var faktiskt mat för honom att göra sin Faders vilja. (Matteus 4:4; Johannes 4:34) Bör vi inte ge ett liknande gensvar till Guds kärlek och visa honom odelad hängivenhet?

¹² Eftersom Jesus Kristus osjälviskt gav gensvar till Guds kärlek, riktade han alltid uppmärksamheten på sin Gud och Fader. När någon tilltalade Jesus som ”gode lärare”, invände han och sade: ”Ingen är god utom en enda, Gud.” (Lukas 18:18, 19) Jesus betonade gång på gång att han inte kunde göra något av eget initiativ. Han försummade aldrig ett tillfälle att förhärliga sin Faders namn, och mycket passande började han sin mönsterbön med följande anhållan: ”Må ditt namn bli helgat.” Och han bad också: ”Fader, förhärliga ditt namn.” Och kort före sin död sade Kristus till sin Fader: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra.” (Matteus 6:9; Johannes 12:28; 17:4) Som gensvar till Guds kärlek bör vi helt visst också söka förhärliga Jehova och be om att hans namn skall helgas.

13. Till vilket handlingssätt drevs Jesus av Guds kärlek?

¹³ Lägg nu märke till ett annat sätt varpå ett osjälviskt gensvar till Guds kärlek motiverade Jesus. Det fick honom att älska rättfärdighet och att hata ondska, som det var förutsagt i Psalm 45:8 (NW). (Hebréerna 1:9) Han var ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebréerna 7:26) Jesus uppmanade sina illvilliga motståndare att bevisa att han var skyldig till synd, men det kunde de inte. (Johannes 8:46) Vid två tillfällen fick hans hat till ondskan honom att rena templet från giriga religiösa fanatiker. (Matteus 21:12, 13; Johannes 2:13—17) Och hur skarpt fördömde inte Jesus de skrymtaktiga religiösa ledarna — han sade till och med till dem att de var från djävulen! — Matteus 6:2, 5, 16; 15:7—9; 23:13—32; Johannes 8:44.

14. Hur handlade Jesus mot sina lärjungar som gensvar till Jehovas kärlek?

¹⁴ Ytterligare ett sätt varpå Jehovas kärlek motiverade Jesus kan vi se i hans handlande med sina apostlar och andra lärjungar. Hur kärleksfull, tålmodig och långmodig var han inte mot dem! De måste ha prövat honom mycket med sin rivalitet. Till och med den natt då han blev förrådd grälade de om vem som var störst. (Lukas 22:24—27) Men Jesus visade sig alltid vara mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat. (Matteus 11:28—30) Det är sant att Judas förrådde Jesus, att Petrus förnekade honom tre gånger och att de andra apostlarna flydde när en pöbelhop kom för att gripa honom. Men han blev aldrig bitter eller harmsen. Hur vet vi det? Jo, när Jesus återigen förenades med apostlarna efter sin uppståndelse, gav han dem inte någon skarp tillrättavisning för att de hade gett efter för fruktan. I stället tröstade och stärkte han dem för fortsatt tjänst för Riket. — Johannes 20:19—23.

15. Hur sörjde Jesus osjälviskt för människors fysiska behov?

¹⁵ Låt oss nu begrunda ännu ett sätt varpå Jesus Kristus gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek, nämligen genom att offra sig själv för andra ända fram till en vanhedrande och smärtsam död på en tortyrpåle. (Filipperna 2:5—8) Jesus sörjde för människors fysiska behov genom att han gav stora folkskaror mat genom underverk och genom att han botade många sjuka. (Matteus 14:14—22; 15:32—39) Och han satte alltid andras intressen framför sina egna. Det var därför som han kunde säga: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Jesus märkte genast hur Guds ande utgick från honom, när han botade sjuka genom underverk, men han försökte aldrig tjäna materiellt på användandet av sådana övernaturliga förmågor, något som vi kan se av händelsen då en kvinna som hade lidit av blödningar i 12 år i tro rörde vid hans ytterkläder och blev botad. (Markus 5:25—34) Jesus använde heller aldrig sina övernaturliga förmågor till gagn för sig själv. — Jämför Matteus 4:2—4.

16. På vad sätt sörjde Kristus för människornas andliga behov?

¹⁶ Även om Jesus osjälviskt uppmärksammade människors fysiska behov genom att bota deras sjukdomar och ge dem mat genom underverk, var det viktigaste i hans jordiska tjänst att predika de goda nyheterna om Guds rike, att undervisa och att göra lärjungar. Trots att han botade så många genom underverk var han inte känd som den store läkaren eller undergöraren, utan som den gode läraren. (Matteus 4:23, 24; Markus 10:17) Jesus talade om sig själv som läraren, och det gjorde också hans lärjungar och till och med hans fiender. (Matteus 22:16; 26:18; Markus 9:38) Och vilka underbara sanningar undervisade han inte om, till exempel i sin bergspredikan! (Matteus 5:1—7:29) Hur träffande var inte hans illustrationer, och hur slående var inte hans profetiska liknelser och andra profetior! Inte så underligt att de tempelpoliser som vid ett tillfälle hade skickats i väg för att gripa Jesus inte kunde förmå sig till att gripa honom! — Johannes 7:45, 46.

17. a) Hur gav Jesus oss ett fullkomligt mönster i fråga om kärlek? b) Vad kommer vi att behandla i följande artikel?

¹⁷ Jesus Kristus var utan tvivel det fullkomliga föredömet i fråga om att ge osjälviskt gensvar till Guds bevis på kärlek mot oss. Jesus gav sin himmelske Fader den första platsen i sitt liv och sin tillgivenhet. Han älskade verkligen rättfärdighet, handlade kärleksfullt mot sina apostlar och andra lärjungar och använde sitt liv till att sörja för människors andliga och materiella behov. Till slut krönte Jesus sin tjänst med att ge ut sitt liv som lösen. (Matteus 20:28) Men hur är det då med oss? Det är sant att vi i likhet med Mose och David är ofullkomliga, men som följande artikel visar kan vi på olika praktiska sätt efterlikna vårt föredöme i att ge osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek.

Hur kan vi ge osjälviskt gensvar till Guds kärlek?

”Om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” — 1 JOHANNES 4:11.

1, 2. Vad krävs det av oss för att ge osjälviskt gensvar till bevisen på Guds kärlek?

JEHOVA är kärleken personifierad. I föregående artikel såg vi hur många uttryck för hans kärlek det faktiskt finns. Vi lade också märke till hur Mose, David och Jesus Kristus gav osjälviskt gensvar till dessa bevis på kärlek. Och är inte detta vad varje Jehovas vittne också bör önska göra? Jo, helt visst!

² Vad krävs det då om vi skall ge osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek? För det första måste vi ge honom första platsen i vårt liv och älska honom av allt vårt hjärta, all vår själ, allt vårt sinne och all vår styrka. (Markus 12:29, 30) Detta betyder att vara Gudinriktad och ha ett innerligt personligt förhållande till Jehova. Önskar vi tala med vår himmelske Fader i bön? Ber vi oupphörligt, och är vi ihärdiga i bönen? Eller jäktar vi igenom våra böner, och är vi ibland till och med alltför upptagna för att be? (Romarna 12:12; 1 Tessalonikerna 5:17) Riktar vi uppmärksamheten på Jehova och ger honom och hans organisation äran för vad vi kan ha åstadkommit? (1 Korintierna 3:7; 4:7) Ja, känner vi det verkligen som psalmisten gjorde? Så här skriver han om Gud: ”Sju gånger om dagen har jag lovprisat dig för dina rättfärdiga rättsliga beslut.” — Psalm 119:164, NW.

3. Hur kan vi, när vi kommer tillsammans för att ha trevligt, visa att vi ger osjälviskt gensvar till Guds kärlek?

³ Om vi ger osjälviskt gensvar till Guds kärlek eller ej kan avslöjas, när vi kommer tillsammans för att ha trevligt. Kretsar vårt samtal då kring världsliga ämnen eller kring andliga ting? Inte så att vi måste ha ett bibelstudium varje gång vi kommer tillsammans med medkristna. Men vi kan helt visst finna en del intressanta saker av andlig natur att ta med i vårt samtal. Hur skulle det vara att berätta erfarenheter från tjänsten på fältet, dryfta vårt favoritbibelställe, berätta om hur vi lärde känna sanningen eller nämna bevis på Guds kärleksfulla omtanke och välsignelse?

4. Hur bör vi betrakta saker och ting, om vi är besvikna i fråga om något privilegierat tjänsteuppdrag?

⁴ En annan detalj som kan avslöja graden av vår uppskattning av Guds kärlek är hur vi reagerar, om vi blir förbisedda i samband med något privilegierat tjänsteuppdrag i Jehovas organisation. Hur reagerar vi då? Om vi i första hand är intresserade av att ära Jehova, kommer vi att hålla med om att Gud antagligen kommer att bli lika bra ärad vem som än får det privilegierade tjänsteuppdraget. (Jämför Lukas 9:48.) Men om vi är överdrivet intresserade av våra egna fördelar eller vårt eget anseende, kommer vi att bli upprörda över att vi, som vi kanske tycker, har blivit förbisedda. Vi bör i stället komma ihåg att Jehova älskar oss och kanske rentav vet att vi för närvarande inte kan bära bördan av ett visst teokratiskt ansvar. Han kanske välsignar oss rikligen på annat sätt, och sådana uttryck för hans kärlek bör hjälpa oss att bevara vår andliga jämvikt. — Ordspråksboken 10:22.

Att älska rättfärdighet och hata laglöshet

5. Vilken verkan bör uttrycken för Guds kärlek ha på vårt uppförande?

⁵ Uttrycken för Guds kärlek mot oss bör motivera oss att efterlikna Kristus i att älska rättfärdighet och hata laglöshet. (Hebréerna 1:9) Det är sant att vi inte kan göra detta fullkomligt, som Jesus gjorde. Men vi kan göra det till vårt mål att vara så heliga, ärliga och laglydiga som möjligt i vårt ofullkomliga tillstånd. För att göra det måste vi, förutom att vi utvecklar kärlek till rättfärdighet och goda ting, också utveckla hat, avsmak eller vämjelse för det som är ont. Som aposteln Paulus uttryckte det: ”Avsky det onda, håll fast vid det goda.” (Romarna 12:9) ”Avsky” är ett mycket starkt ord, som bland annat betyder ”ha stark motvilja mot”. — Illustrerad svensk ordbok.

6. Vad kommer att hjälpa oss att vara på vår vakt mot de frestelser som kommer i vår väg genom världen, vårt syndiga kött och djävulen?

⁶ Vad kommer att hjälpa oss att vara på vår vakt mot de frestelser som världen, vårt eget syndiga kött och djävulen utsätter oss för? Lojalitet mot Jehova Gud. Han vädjar till oss: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan ge ett svar åt honom som smädar mig.” (Ordspråksboken 27:11, NW) Ja, lojalitet mot Jehova kommer att motivera oss att följa den visa kursen att hata det som han hatar. Och hur angenämt eller spännande det än kan förefalla att bryta en av Guds lagar, måste vi fortsätta att säga oss själva att det helt enkelt inte är värt priset att göra det. (Galaterna 6:7, 8) Det mänskliga hjärtat är falskt, bedrägligt och svekfullt, precis som vi påminns om i Jeremia 17:9. Det kristna hjärtat tycker om sådant som är gott, vackert och rent. Men ibland gör syndiga tendenser det benäget att också åtrå det som är uselt. Precis som hjärtat hos de israeliter som tillbad Jehova samtidigt som de behöll sina ”offerhöjder”, där de offrade åt avgudar, kan vårt eget hjärta vara själviskt och bedrägligt. (1 Kungaboken 22:44; 5 Moseboken 12:2) Vårt ofullkomliga hjärta kanske försöker finna på ursäkter för att låta oss komma i vägen för en frestelse. Det kanske försöker bagatellisera allvaret i den synd som frestar oss. Eller vårt hjärta kanske försöker övertyga oss om att ett eventuellt straff bara kommer att vara tillfälligt.

7. Varför måste vi vara på vår vakt mot att åtrå det som är uselt?

⁷ På grund av uppskattning av Guds kärlek måste vi, vare sig vi är ogifta eller gifta, vara på vår vakt mot att åtrå det som är uselt, till exempel genom att ha en böjelse för sexuell omoraliskhet. Gång på gång har det som började som en till synes oskyldig flirt mellan två kristna lett till att de har blivit så känslomässigt engagerade i varandra att de har utövat synd och blivit uteslutna. Till och med äldste, som bör vara oförvitliga föredömen för hjorden, har kommit till korta i detta stycke! — Jämför 1 Kungaboken 15:4, 5.

8. Vilken lärdom kan vi hämta av aposteln Paulus’ exempel, och hur kan detta problem illustreras?

⁸ Tänk på hur aposteln Paulus, som blev välsignad med övernaturliga syner och förmågor och med gåvan att bli inspirerad av Gud, för att lyckas i sin kamp mot sina syndiga tendenser måste vara hårdhänt mot sin kropp, ja, slå den hårt. Vågar vi nöja oss med att göra mindre än så? (Romarna 7:15—25; 1 Korintierna 9:27) Det är som att befinna sig i en liten roddbåt på en strid flod och sugas med mot ett vattenfall. För att undvika katastrof måste man ihärdigt ro mot strömmen, mot det starka strömdraget. Det kanske inte verkar som om man förflyttar sig så värst mycket framåt, men så länge som man fortsätter att anstränga sig kraftigt kommer man inte att störta utför fallet och bli tillintetgjord. Jehova Guds uttryck för kärlek till oss bör helt visst få oss att anstränga oss kraftigt att vara lojala mot honom genom att hata laglöshet och älska rättfärdighet.

Visa broderlig kärlek

9. Vilket råd ger aposteln Johannes oss, när det gäller att älska våra bröder?

⁹ Uttrycken för Guds kärlek bör också motivera oss att älska våra bröder precis som Jesus Kristus älskar sina lärjungar. (Johannes 13:1) Aposteln Johannes skriver mycket passande: ”Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder. Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:10, 11) Jesus sade faktiskt att man skulle kunna identifiera hans sanna efterföljare genom den kärlek de hade inbördes. — Johannes 13:34, 35.

10, 11. Nämn några sätt varpå vi kan visa broderlig kärlek.

¹⁰ Vi vet att de kristna bör visa broderlig kärlek. Men det är inte ur vägen att vi påminner oss de olika sätt varpå vi kan visa varandra denna Kristuslika kärlek. En sådan broderlig kärlek kommer att hjälpa oss att bortse från olikheter i ras, nationalitet, utbildning, kultur eller ekonomisk standard, och den kommer också att få oss att komma tillsammans till möten. Om vi verkligen älskar våra bröder, kommer vi inte att låta dåligt väder eller någon mindre fysisk opasslighet beröva oss glädjen att umgås med dem och vara med om ett utbyte av uppmuntran. (Romarna 1:11, 12) Broderlig kärlek kommer att få oss att förbereda oss väl för våra möten och att aktivt ta del i dem, så att vi kan sporra varandra till kärlek och förträffliga gärningar. — Hebréerna 10:23—25.

¹¹ Vad är att säga om att hjälpa våra bröder i tjänsten på fältet? Man har lagt märke till att äldste och biträdande tjänare ofta går tillsammans eller går ensamma i tjänsten från dörr till dörr, när de i stället med lite planering skulle kunna inbjuda andra Rikets förkunnare, som kan behöva hjälp i tjänsten, att följa med dem. Att äldste och biträdande tjänare på detta sätt visar kärlek kommer att göra tjänsten på fältet dubbelt så givande för dem. Och hur skulle det vara att ta med en ny förkunnare till ett bibelstudium? — Romarna 15:1, 2.

12. Hur skall vi förstå 1 Johannes 3:16—18?

¹² Kärleken kommer också att få oss att komma till sådana bröders hjälp som kan befinna sig i verklig materiell nöd. Aposteln Johannes skriver: ”Av detta har vi lärt känna kärleken, därför att denne gav ut sin själ för oss; och vi är pliktiga att ge ut våra själar för bröderna. Men vem det vara må som har denna världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom? Små barn, låt oss älska, varken med ord eller med tungan, utan i gärning och sanning.” (1 Johannes 3:16—18) Vi kanske inte nu ombeds att ge ut våra själar för dessa bröder, men ibland får vi tillfälle att uttrycka kärlek till dem med gärningar och inte bara i ord eller med tungan. Det är inget fel i att vi älskar våra bröder med ord, men när de är i behov av materiella ting, vill vi inte begränsa vår kärlek enbart till ord. Jesu uttalande om att ”det är lyckligare att ge än att få” är tillämpligt också på att ge materiell hjälp. — Apostlagärningarna 20:35.

13. a) Bland annat vilka grundläggande sanningar har vi fått lära oss med hjälp av Jehovas synliga organisation? b) Vad slog Charles Taze Russell fast?

¹³ Vi har också tillfälle att visa kärlek till våra bröder som har ledningen i församlingen eller i samband med Jehovas synliga världsomfattande organisation. Detta inbegriper att vara lojal mot ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Låt oss inse följande: Hur mycket vi än hade läst bibeln, skulle vi aldrig ha kunnat lära oss sanningen på egen hand. Vi skulle inte ha upptäckt sanningen om Jehova, hans uppsåt och egenskaper, innebörden och vikten av hans namn, Riket, den lösen Jesus gav, skillnaden mellan Guds organisation och Satans eller sanningen om varför Gud har tillåtit ondskan. Det är precis som Sällskapet Vakttornets förste president, Charles Taze Russell, skrev år 1914: ”Äro vi icke ett välsignadt, lyckligt folk? Är icke vår Gud trofast? Om någon känner till någonting bättre, låt honom taga det. Om någon af eder skulle finna någonting bättre, hoppas vi, att han skall omtala detta för oss. Vi veta icke om någonting bättre, icke ens hälften så godt, som det vi funnit i Guds ord. ... Hvarken tal eller skrift kan tälja den frid, den glädje och den välsignelse, som en klar kunskap om den sanne Guden tillfört vårt hjärta och lif. Berättelsen om Guds visdom, rättvisa, makt och kärlek tillfredsställer fullkomligt både hvad vårt hufvud och vårt hjärta kräfver. Vi trakta icke efter någonting vidare. Det återstår ingenting vidare att önska än att få denna underbara berättelse mera tydligt för vårt sinne.” (Vakt-Tornet för 1 mars 1915, sidorna 72 och 73) Hur sanna är inte dessa välskrivna ord!

Att betjäna utomstående

14. Hur bör uttrycken för Guds kärlek motivera oss att handla mot utomstående?

¹⁴ De uttryck för Guds kärlek som vi har åtnjutit bör motivera oss att också visa kärlek till vår nästa utanför församlingen. Hur kan vi göra det? Omständigheterna kanske talar för att vi kan hjälpa vår nästa i materiellt avseende. Men vad som är långt viktigare: vi kan visa kärlek till vår nästa genom att föra de goda nyheterna om Guds rike till andra och hjälpa dem som älskar rättfärdighet att bli Jesu Kristi lärjungar. Tar vi regelbundet del i denna offentliga tjänst, eller försummar vi den? Har den bara blivit en rutin eller en symbolisk form av tjänst? Eller motiveras vi verkligen av kärlek till nästan? Visar vi empati? Är vi tålmodiga och ger människor tillfälle att ge gensvar? Uppmuntrar vi den besökte att yttra sig? Ja, låt oss i stället för att bara tala själva låta kärleken till nästan förmå oss att lyssna och föra givande bibliska samtal med de människor vi träffar på i vår tjänst.

15. a) Varför är uttrycket ”informellt vittnande” bättre än uttrycket ”tillfälligt vittnande”? b) Varför bör man ta vara på tillfällena att vittna informellt?

¹⁵ Är vi så vakna som vi skulle kunna vara för att utnyttja tillfällena till att vittna informellt? Vi bör lägga märke till att detta inte bara är ett tillfälligt vittnande, vilket antyder en verksamhet som inte är planerad eller är av liten betydelse. Informellt vittnande är mycket viktigt, och kärleken till våra medmänniskor kommer att förmå oss att skapa tillfällen att ta del i det. Ett sådant vittnande är ofta fruktbringande, som följande exempel visar: En broder som var med vid en sammankomst som Jehovas vittnen hade i norra Italien for till en bilverkstad för att få en strålkastare på sin bil utbytt, och medan han väntade vittnade han för dem som befann sig i närheten och gav dem löpsedlar och inbjöd dem till det offentliga bibliska föredraget på söndagen. Vid en internationell sammankomst i Rom ett år senare hälsade en broder som han inte kände hjärtligt på honom. Vem var då denne broder? Jo, han var en av dem som hade fått en löpsedel i bilverkstaden året innan! Han hade gått för att höra föredraget och hade lämnat in sitt namn för att få ett bibelstudium. Nu är både han och hans hustru överlämnade Jehovas vittnen. Det råder inget tvivel om att informellt vittnande kan vara mycket givande!

Fortsätt att ge gensvar till Guds kärlek

16. Vilka frågor kan det vara bra för oss att ställa oss själva?

¹⁶ Jehova har verkligen varit frikostig i att visa kärlek till sina skapelser. Som vi har sett innehåller bibeln fina exempel på personer som har gett osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek. Den inspirerade psalmisten utropade mycket passande: ”O, må man tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke och för hans underbara gärningar mot människosönerna.” (Psalm 107:8, 15, 21, 31, NW) Vågar vi ta emot Guds oförtjänta omtanke och förfela syftet med den? Aldrig må det hända! (2 Korintierna 6:1) Må vi därför alla fråga oss själva: Uppskattar jag verkligen de uttryck för Guds kärlek som jag redan har åtnjutit och med förtröstan hoppas på att få åtnjuta också i framtiden? Motiverar de mig att älska Jehova med hela mitt hjärta, min själ, mitt sinne och min styrka? Är jag verkligen Gudinriktad? Älskar jag rättfärdighet och hatar laglöshet? Visar jag broderlig kärlek? Och hur nära försöker jag vandra i Jesu fotspår i min tjänst?

17. Vad kommer resultatet att bli om vi ger osjälviskt gensvar till uttrycken för Jehova Guds kärlek?

¹⁷ Ja, vi har verkligen många sätt att visa vår uppriktiga tacksamhet för alla de uttryck för Guds kärlek som vi har fått erfara. Genom att helt och fullt utnyttja tillfällena att visa sådan uppskattning kommer vi att glädja vår himmelske Faders hjärta, vara en välsignelse för andra och själva få glädje, frid och förnöjsamhet. Må vi därför fortsätta att ge osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek.