I Ras Shamra-texterna kallas Baal Dagans son, men innebörden i ordet ”son” här är oklar.

Religionen i Baals stad

Över 200 gudar och gudinnor omnämns i Ras Shamra-texterna. Den högste guden var El, som kallades gudarnas och människornas fader. Stormguden Baal-Hadad var ”molnens ryttare” och ”jordens herre”. El framställs som en vis, vitskäggig gammal man fjärmad från mänskligheten. Baal däremot är en stark och ärelysten gud som söker härska över gudarna och mänskligheten.

De texter man har upptäckt lästes förmodligen upp i samband med religiösa högtider, som nyårsfirande eller skördehögtider. Den exakta tolkningen är dock oklar. I en dikt som handlar om en konflikt om makten besegrar Baal Els favoritson, havsguden Yamm. Den här segern gav kanske Ugarits sjömän tillförsikten att Baal skulle beskydda dem på havet. I en duell med Mot besegras Baal och far ner till dödsriket. Följden blir torka, och mänsklig aktivitet upphör. Baals hustru och syster Anat – kärlekens och krigets gudinna – dödar Mot och återför Baal till livet. Baal slaktar sönerna till Els hustru, Athirat (Ashera), och återtar tronen. Men Mot återvänder sju år senare.

En del tolkar den här dikten som en symbol av årstidsväxlingarna då livgivande regn besegras av den torra sommarhettan och återkommer på hösten. Andra tror att sjuårscykeln syftar på att man fruktade för hungersnöd och torka. I båda fallen ansågs Baals överlägsenhet nödvändig för att människorna skulle lyckas i sina strävanden. Forskaren Peter Craigie säger: ”Målet med Baalsdyrkan var att befästa hans överhöghet. Hans tillbedjare trodde att bara så länge han förblev suverän skulle skördar och boskap, som var så viktiga för människors överlevnad, bestå.”

Ett skydd mot hedendom

Något som tydligt framkommer av de texter man grävt fram är hur depraverad den ugaritiska religionen var. I The Illustrated Bible Dictionary heter det: ”Texterna visar de förnedrande konsekvenserna av att tillbe dessa gudar; med deras inriktning på krig, helig prostitution, erotisk kärlek och det sociala förfall som blev följden.” De Vaux säger: ”När man läser dessa dikter, förstår man den avsky som rättrogna inom jahvismen och de stora profeterna kände för denna gudsdyrkan.” Den lag Gud gav den forntida nationen Israel var ett skydd mot sådan falsk religion.

Spådom, astrologi och magi var mycket vanligt i Ugarit. Man sökte inte bara tecken och omen i himlakropparna, utan även i missbildade foster och inälvorna på slaktade djur. ”Man trodde att guden, som man offrade till i sina ritualer, och djuroffret blev ett och att gudens ande sammansmälte med djurets ande”, säger historikern Jacqueline Gachet. ”Det här gjorde att man, genom att läsa de tecken som man kunde se på dessa organ, kunde få fritt tillträde till gudarnas ande som antingen kunde ge ett positivt eller ett negativt svar på en fråga om framtida händelser eller om vilket handlingssätt man skulle välja i en viss situation.” (Le pays d’Ougarit autour de 1200 av.J.C.) I motsats till detta skulle israeliterna sky sådana sedvänjor. (5 Moseboken 18:9–14)

Den mosaiska lagen förbjöd klart och tydligt tidelag. (3 Moseboken 18:23) Hur betraktades den här sedvänjan i Ugarit? I de texter man har hittat talas det om hur Baal har samlag med en kviga. Arkeologen Cyrus Gordon säger: ”Om man påstår att Baal ikläder sig en tjurs gestalt inför akten, kan inte samma sak sägas om hans präster som spelade upp myterna om honom.”

Israeliterna fick befallningen: ”Ni skall inte göra skåror i ert kött för en avliden själ.” (3 Moseboken 19:28) Men efter Baals död ”ristade sig ... [El] med en kniv, han skar sig med en rakkniv; han skar sig i kinderna och hakan”. Rituell ristning var tydligtvis en sedvänja bland Baalsdyrkare. (1 Kungaboken 18:28)