Stöder arkeologin bibeln?

15, 16. Vilken forntida regent, som omnämns i bibeln, har genom arkeologin fått sin existens bekräftad?

¹⁵ Arkeologi är ett betydligt fastare grundat studieområde än högre bibelkritik. Arkeologer har genom att gräva bland resterna efter förgångna civilisationer på många sätt ökat vår kunskap om hur förhållandena var i forna tider. Det är därför inte förvånande att arkeologiska redogörelser gång efter annan stämmer överens med det vi läser i bibeln. Ibland har arkeologin rentav försvarat bibeln mot dess kritiker.

¹⁶ Enligt Daniels bok hette till exempel den siste regenten i Babylon innan det föll för perserna Belsassar. (Daniel 5:1—30) Eftersom Belsassar inte tycktes vara omnämnd någon annanstans än i bibeln, framfördes anklagelsen att bibeln hade fel och att denne man aldrig existerat. Men på 1800-talet fann man flera små cylindrar med kilskrift i några ruiner i södra Irak. På dem fanns bland annat en bön inristad om den babyloniske kungen Nabonids äldste sons hälsa. Vad hette denne son? Belsassar.

17. Hur kan vi förklara att Belsassar kallas kung i bibeln, medan han i de flesta inskriptioner kallas prins?

¹⁷ Så det fanns en Belsassar! Men var han kung när Babylon föll? De flesta dokument som man senare funnit talar om honom som kungens son, kronprinsen. Men ett kilskriftsdokument benämnt ”Nabonids poetiska skildring” spred mer ljus över Belsassars verkliga ställning. I det sades det: ”Han [Nabonid] anförtrodde ’lägret’ åt sin äldste (son), den förstfödde, trupperna överallt i landet beordrade han under hans (kommando). Han lät (allting) gå, han anförtrodde kungavärdigheten åt honom.”⁸ Belsassar anförtroddes alltså kungavärdigheten. Ja, i allt väsentligt blev han verkligen kung!d Detta förhållande mellan Belsassar och hans far, Nabonid, förklarar varför Belsassar, under det sista gästabudet i Babylon, erbjöd Daniel att bli den tredje ”herren” eller regenten i riket. (Daniel 5:16) Eftersom Nabonid var den förste regenten, var Belsassar bara den andre regenten i Babylon.

Andra bärande bevis

18. Vilka upplysningar ger arkeologin som bekräftar att det rådde frid och välgång som ett resultat av Davids regering?

¹⁸ Ja, många arkeologiska fynd har visat att bibeln är historiskt korrekt. I bibeln sägs det till exempel att välståndet var stort i Israel efter det att Salomo hade övertagit kungamakten efter sin far, David. Vi läser: ”Juda och Israel var många, som sandkornen som är vid havet i mängd; de åt och drack och gladde sig.” (1 Kungaboken 4:20, NW) Till stöd för detta uttalande läser vi: ”Arkeologiska fynd uppenbarar att det var en befolkningsexplosion i Juda under och efter det tionde århundradet f. Kr., då den frid och välgång David åstadkom gjorde det möjligt att bygga många nya städer.”¹⁰

19. Vilken ytterligare information ger arkeologin om striden mellan Israel och Moab?

¹⁹ Längre fram blev Israel och Juda två nationer, och Israel intog grannlandet Moab. Vid ett tillfälle gjorde Moab, under kung Mesa, uppror, och Israel ingick förbund med Juda och grannlandet Edom för att strida mot Moab. (2 Kungaboken 3:4—27) Märkligt nog fann man år 1868 en minnessten, en stele (en stenplatta med en inskription), i Jordanien med en inskription på moabitiska med Mesas egen skildring av denna strid.

20. Vad säger arkeologin om assyriernas krossande av Israel?

²⁰ Sedan, år 740 f.v.t., tillät Gud att det upproriska norra riket Israel krossades av assyrierna. (2 Kungaboken 17:6—18) Arkeologen Kathleen Kenyon talar om bibelns skildring av denna händelse och ger följande kommentar: ”Man kan ha misstanken att en del av denna är lite överdriven.” Men är den det? Hon tillägger: ”Arkeologins vittnesbörd om Israels rikes fall är nästan livfullare än den bibliska skildringens. ... Det fullständiga utplånandet av de israelitiska städerna Samaria och Hasor och den åtföljande förstöringen av Megiddo är det verkliga arkeologiska beviset för att [bibel]skribenten inte överdrev.”¹¹

21. Vilka detaljuppgifter har vi fått genom arkeologin om babyloniernas underkuvande av Juda?

²¹ Ännu längre fram talar bibeln om att Jerusalem under kung Jojakin belägrades av babylonierna och sedan besegrades. Denna händelse finns nedtecknad i den babyloniska krönikan, en tavla med kilskrift upptäckt av arkeologer. På den läser vi: ”Kungen i Akkad [Babylon] ... belägrade staden i Juda (iahudu), och kungen intog staden den andra dagen i månaden adduru.”¹² Jojakin fördes till Babylon och sattes i fängelse. Men längre fram blev han, enligt bibeln, frigiven ur fängelset och fick den mat han behövde. (2 Kungaboken 24:8—15; 25:27—30) Detta stöds av administrativa dokument som man funnit i Babylon och som innehåller en uppräkning av de ransoner man gav ”Yaukîn, Juda kung”.¹³

22, 23. Vilket förhållande råder i allmänhet mellan arkeologin och bibelns historiska skildringar?

²² Professor David Noel Freedman gav följande kommentar om förhållandet mellan arkeologin och bibelns historiska skildringar: ”Men i allmänhet har arkeologin medverkat till att stödja det historiska värdet i den bibliska berättelsen. De grovt angivna kronologiska uppgifterna från patriarkernas tid till NT:s [Nya testamentets] stämmer med arkeologiska data. ... Framtida fynd kommer troligen att stödja den nuvarande moderata hållningen att den bibliska traditionen är historiskt rotad, och troget vidarebefordrad, även om den inte är historia i kritisk eller vetenskaplig mening.”

²³ Sedan säger han angående den högre bibelkritikens försök att misskreditera bibeln: ”De försök till rekonstruktioner av biblisk historia som gjorts av nutida forskare — t. ex. Wellhausens uppfattning att den patriarkaliska tiden var en återspegling av den delade monarkin; eller förkastandet av Mose och judarnas uttåg ur Egypten som ohistoriska och som en följd därav Noths och hans efterföljares rekonstruktion av Israels historia — har inte överlevt de arkeologiska uppgifterna och inte heller den bibliska berättelsen.”¹⁴

Jerikos fall

24. Vilka upplysningar får vi i bibeln om Jerikos fall?

²⁴ Innebär detta att arkeologin stämmer med bibeln i alla stycken? Nej, det finns ett antal fall där meningarna går isär. Ett sådant fall är den dramatiska erövringen av Jeriko som beskrevs i början av detta kapitel. Enligt bibeln var Jeriko den första stad som intogs av Josua, då han ledde israeliterna in i Kanaans land. Bibelns kronologi visar att staden föll under första hälften av 1400-talet f.v.t. När Jeriko hade intagits, brändes staden ner fullständigt och lämnades sedan obebodd i hundratals år. — Josua 6:1—26; 1 Kungaboken 16:34.

25, 26. Vilka två olika slutsatser har arkeologer kommit fram till efter utgrävningar i Jeriko?

²⁵ Professor John Garstang gjorde före andra världskriget utgrävningar på den plats som ansågs vara Jeriko. Han upptäckte att staden var mycket gammal och hade förstörts och återuppbyggts många gånger. Garstang fann att murarna vid ett av dessa tillfällen hade fallit som genom en jordbävning och att staden brunnit ner fullständigt. Garstang trodde att detta hade hänt omkring år 1400 f.v.t., inte alltför långt från den tidpunkt bibeln angett för Jerikos förstöring genom Josua.¹⁵

²⁶ Efter kriget gjorde en annan arkeolog, Kathleen Kenyon, ytterligare utgrävningar i Jeriko. Hon kom fram till att ruinerna av de murar som Garstang hade identifierat var ett par hundra år äldre än han trodde. Hon förlade en stor förstöring av Jeriko till 1500-talet f.v.t., men sade att det inte fanns någon stad på den platsen på 1400-talet — då Josua enligt bibeln invaderade landet. Hon fortsätter och nämner sedan möjliga tecken på en annan förstöring som kunde ha ägt rum på den platsen år 1325 f.v.t. och påstår: ”Om Jerikos förstöring skall förbindas med en invasion under Josua, är detta [senare] datum det som arkeologin hävdar.”¹⁶

27. Varför bör vi inte bli onödigt oroade av att arkeologin och bibeln inte alltid stämmer överens?

²⁷ Innebär detta att bibeln har fel? Nej, inte alls. Vi måste komma ihåg att arkeologin visserligen ger oss ett fönster mot det förgångna, men att det inte alltid är ett rent och klart fönster. Ibland är det mycket dunkelt. Det är som en kommentator sade: ”Arkeologiska vittnesbörd är tyvärr fragmentariska och därför begränsade.”¹⁷ Detta gäller i synnerhet de tidigare perioderna i israeliternas historia, då det arkeologiska bevismaterialet inte är så klart. Ja, vittnesbörden är rentav ännu mindre klara i Jeriko, eftersom erosionen varit svår på den platsen.

Arkeologins begränsningar

28, 29. Vilka är några av de begränsningar arkeologin har, enligt vad forskare har medgett?

²⁸ Arkeologerna själva medger begränsningarna i sin vetenskap. Yohanan Aharoni förklarar till exempel: ”När det gäller historisk eller historisk-geografisk uttolkning lämnar arkeologen de exakta vetenskapernas värld och måste förlita sig på värderingar och hypoteser för att kunna nå fram till en uttömmande historisk bild.”¹⁸ När det gäller dateringen av olika fynd tillägger han: ”Vi måste därför alltid komma ihåg att inte alla dateringar är absoluta och att dateringarna i olika hög grad är tvivelaktiga”, även om han anser att dagens arkeologer kan vara säkrare på sin datering än vad som var fallet förr.¹⁹

²⁹ I The World of the Old Testament (Gamla testamentets värld) frågas det: ”Hur objektiv eller verkligt vetenskaplig är den arkeologiska metoden?” Boken svarar: ”Arkeologer är mer objektiva när de gräver fram saker än när de uttolkar dem. Men vad de tidigare sysslat med kommer också att påverka de metoder de använder vid utgrävningen. De kan inte undgå att förstöra sitt bevismaterial, när de gräver sig ner genom jordlagren, och kan därför aldrig pröva sina ’experiment’ genom att upprepa dem. Detta gör arkeologin unik inom vetenskapen. Det gör dessutom arkeologisk rapportering till en högst krävande uppgift fylld med fallgropar.”²⁰

30. Hur betraktar bibelforskare arkeologi?

³⁰ Arkeologin kan alltså vara till stor hjälp, men likt alla mänskliga strävanden är den inte helt tillförlitlig. Även om vi begrundar arkeologiska teorier med intresse, bör vi aldrig betrakta dem som obestridlig sanning. Om arkeologer tolkar sina fynd på ett sätt som strider mot bibeln, bör man inte automatiskt förutsätta att bibeln har fel och arkeologerna rätt. Det är känt att uttolkningar ändras.

31. Vilket nytt påstående har nyligen framförts i fråga om Jerikos fall?

³¹ Det är intressant att lägga märke till att professor John J. Bimson år 1981 tittade en gång till på Jerikos förstöring. Han studerade ingående den förstöring av Jeriko som ägde rum genom brand i mitten av 1500-talet f.v.t. — enligt Kathleen Kenyon. Enligt Bimson stämmer inte bara den förstöringen med bibelns skildring av Josuas förstöring av staden, utan den arkeologiska bilden av Kanaan som helhet betraktad stämmer också perfekt med bibelns beskrivning av Kanaan då israeliterna invaderade landet. Han påstår därför att den arkeologiska dateringen är oriktig och hävdar att denna förstöring verkligen inträffade i mitten av 1400-talet f.v.t., under Josuas livstid.²¹

Bibeln innehåller sann historia

32. Vilken tendens har observerats bland vissa forskare?

³² Detta illustrerar att arkeologer ofta har olika uppfattningar. Det är därför inte förvånande att vissa inte instämmer med bibeln, medan andra gör det. Några forskare har trots allt kommit därhän att de respekterar bibelns uppgifter som historiskt korrekta, allmänt sett, även om de inte gör det i alla detaljer. William Foxwell Albright representerade en viss meningsriktning då han skrev: ”Det har varit en allmän återgång till insikten att Israels religiösa historia är riktig, både i stora drag och i faktiska detaljer. ... Som en sammanfattning kan det sägas att vi på nytt kan betrakta bibeln från början till slut som en autentisk religionsurkund.”²²

33, 34. Hur vittnar de hebreiska skrifterna själva om att de är historiskt korrekta?

³³ I själva verket präglas bibeln av exakt historia. Händelser förbinds med bestämda tidsuppgifter, till skillnad från de flesta forntida myter och legender. Många händelser som omtalas i bibeln får sitt stöd i inskriptioner från den tiden. Om det finns några skillnader mellan bibeln och vissa forntida inskriptioner, kan dessa ofta hänföras till de forntida härskarnas ovilja att skriva om sina egna nederlag och till deras önskan att förstora sina framgångar.

³⁴ Ja, många av dessa forntida inskriptioner är inte så mycket historia som officiell propaganda. Bibelskribenterna däremot är sällsynt öppenhjärtiga. Sådana framträdande förfäder som Mose och Aron får alla sina svagheter och starka sidor uppenbarade. Även de felsteg som den store kung David begick avslöjas ärligt. De fel som nationen som helhet gjorde förs gång på gång fram i ljuset. Denna uppriktighet talar för att de hebreiska skrifterna är sanningsenliga och pålitliga och ger tyngd åt det Jesus sade i bön till Gud: ”Ditt ord är sanning.” — Johannes 17:17.

35. Vad har rationalistiska tänkare inte lyckats göra, och vad hänvisar bibelforskare till för att bevisa att bibeln är inspirerad?

³⁵ Albright säger vidare: ”I vilket fall som helst höjer sig bibeln över all tidigare religiös litteratur i fråga om innehåll; och den höjer sig lika imponerande över all senare litteratur i fråga om den direkta enkelheten i sitt budskap och den fördomsfrihet med vilken den riktar sig till människor i alla länder och tidsåldrar.”²³ Det är detta höga budskap, snarare än forskares vittnesbörd, som visar att bibeln är inspirerad, vilket vi skall se i några kapitel längre fram.

[Ruta på sidan 44]

Arkeologins värde

”Arkeologin för fram en samling gamla verktyg och kärl, murar och byggnader, vapen och prydnadssaker. Det mesta av detta kan ordnas i kronologisk följd och fast och säkert förbindas med lämpliga uttryck och sammanhang i bibeln. I denna bemärkelse bevarar bibeln i skriven form exakt sin forntida kulturella miljö. Detaljerna i bibelns skildringar är inte fantasifulla produkter av en författare utan snarare autentiska återspeglingar av den värld i vilken de nedtecknade händelserna ägde rum — från de vanliga jordiska till de mirakulösa.” — The Archaeological Encyclopedia of the Holy Land.