12. Hur ter sig den nutida högre bibelkritiken i ljuset av arkeologin?

¹² Finns det något sätt varpå man kan testa den högre bibelkritiken för att se om dess teorier är riktiga eller inte? I The Jewish Encyclopedia heter det vidare: ”Wellhausens uppfattningar grundar sig nästan uteslutande på analys av ord och behöver kompletteras av en undersökning ur institutionell arkeologis synvinkel.” Har arkeologin med åren bekräftat Wellhausens teorier? The New Encyclopædia Britannica svarar: ”Arkeologisk kritik har tenderat att bestyrka tillförlitligheten i de typiska historiska detaljerna från till och med de äldsta perioderna [i bibelns historia] och vara lite skeptisk till teorin att skildringarna i Pentateuken [de historiska skildringarna i de första böckerna i bibeln] bara är en återspegling av en mycket senare period.”

Stöder arkeologin bibeln?

15, 16. Vilken forntida regent, som omnämns i bibeln, har genom arkeologin fått sin existens bekräftad?

¹⁵ Arkeologi är ett betydligt fastare grundat studieområde än högre bibelkritik. Arkeologer har genom att gräva bland resterna efter förgångna civilisationer på många sätt ökat vår kunskap om hur förhållandena var i forna tider. Det är därför inte förvånande att arkeologiska redogörelser gång efter annan stämmer överens med det vi läser i bibeln. Ibland har arkeologin rentav försvarat bibeln mot dess kritiker.

¹⁶ Enligt Daniels bok hette till exempel den siste regenten i Babylon innan det föll för perserna Belsassar. (Daniel 5:1—30) Eftersom Belsassar inte tycktes vara omnämnd någon annanstans än i bibeln, framfördes anklagelsen att bibeln hade fel och att denne man aldrig existerat. Men på 1800-talet fann man flera små cylindrar med kilskrift i några ruiner i södra Irak. På dem fanns bland annat en bön inristad om den babyloniske kungen Nabonids äldste sons hälsa. Vad hette denne son? Belsassar.

17. Hur kan vi förklara att Belsassar kallas kung i bibeln, medan han i de flesta inskriptioner kallas prins?

¹⁷ Så det fanns en Belsassar! Men var han kung när Babylon föll? De flesta dokument som man senare funnit talar om honom som kungens son, kronprinsen. Men ett kilskriftsdokument benämnt ”Nabonids poetiska skildring” spred mer ljus över Belsassars verkliga ställning. I det sades det: ”Han [Nabonid] anförtrodde ’lägret’ åt sin äldste (son), den förstfödde, trupperna överallt i landet beordrade han under hans (kommando). Han lät (allting) gå, han anförtrodde kungavärdigheten åt honom.”⁸ Belsassar anförtroddes alltså kungavärdigheten. Ja, i allt väsentligt blev han verkligen kung!d Detta förhållande mellan Belsassar och hans far, Nabonid, förklarar varför Belsassar, under det sista gästabudet i Babylon, erbjöd Daniel att bli den tredje ”herren” eller regenten i riket. (Daniel 5:16) Eftersom Nabonid var den förste regenten, var Belsassar bara den andre regenten i Babylon.

Andra bärande bevis

18. Vilka upplysningar ger arkeologin som bekräftar att det rådde frid och välgång som ett resultat av Davids regering?

¹⁸ Ja, många arkeologiska fynd har visat att bibeln är historiskt korrekt. I bibeln sägs det till exempel att välståndet var stort i Israel efter det att Salomo hade övertagit kungamakten efter sin far, David. Vi läser: ”Juda och Israel var många, som sandkornen som är vid havet i mängd; de åt och drack och gladde sig.” (1 Kungaboken 4:20, NW) Till stöd för detta uttalande läser vi: ”Arkeologiska fynd uppenbarar att det var en befolkningsexplosion i Juda under och efter det tionde århundradet f. Kr., då den frid och välgång David åstadkom gjorde det möjligt att bygga många nya städer.”¹⁰

19. Vilken ytterligare information ger arkeologin om striden mellan Israel och Moab?

¹⁹ Längre fram blev Israel och Juda två nationer, och Israel intog grannlandet Moab. Vid ett tillfälle gjorde Moab, under kung Mesa, uppror, och Israel ingick förbund med Juda och grannlandet Edom för att strida mot Moab. (2 Kungaboken 3:4—27) Märkligt nog fann man år 1868 en minnessten, en stele (en stenplatta med en inskription), i Jordanien med en inskription på moabitiska med Mesas egen skildring av denna strid.

20. Vad säger arkeologin om assyriernas krossande av Israel?

²⁰ Sedan, år 740 f.v.t., tillät Gud att det upproriska norra riket Israel krossades av assyrierna. (2 Kungaboken 17:6—18) Arkeologen Kathleen Kenyon talar om bibelns skildring av denna händelse och ger följande kommentar: ”Man kan ha misstanken att en del av denna är lite överdriven.” Men är den det? Hon tillägger: ”Arkeologins vittnesbörd om Israels rikes fall är nästan livfullare än den bibliska skildringens. ... Det fullständiga utplånandet av de israelitiska städerna Samaria och Hasor och den åtföljande förstöringen av Megiddo är det verkliga arkeologiska beviset för att [bibel]skribenten inte överdrev.”¹¹

21. Vilka detaljuppgifter har vi fått genom arkeologin om babyloniernas underkuvande av Juda?

²¹ Ännu längre fram talar bibeln om att Jerusalem under kung Jojakin belägrades av babylonierna och sedan besegrades. Denna händelse finns nedtecknad i den babyloniska krönikan, en tavla med kilskrift upptäckt av arkeologer. På den läser vi: ”Kungen i Akkad [Babylon] ... belägrade staden i Juda (iahudu), och kungen intog staden den andra dagen i månaden adduru.”¹² Jojakin fördes till Babylon och sattes i fängelse. Men längre fram blev han, enligt bibeln, frigiven ur fängelset och fick den mat han behövde. (2 Kungaboken 24:8—15; 25:27—30) Detta stöds av administrativa dokument som man funnit i Babylon och som innehåller en uppräkning av de ransoner man gav ”Yaukîn, Juda kung”.¹³

22, 23. Vilket förhållande råder i allmänhet mellan arkeologin och bibelns historiska skildringar?

²² Professor David Noel Freedman gav följande kommentar om förhållandet mellan arkeologin och bibelns historiska skildringar: ”Men i allmänhet har arkeologin medverkat till att stödja det historiska värdet i den bibliska berättelsen. De grovt angivna kronologiska uppgifterna från patriarkernas tid till NT:s [Nya testamentets] stämmer med arkeologiska data. ... Framtida fynd kommer troligen att stödja den nuvarande moderata hållningen att den bibliska traditionen är historiskt rotad, och troget vidarebefordrad, även om den inte är historia i kritisk eller vetenskaplig mening.”

²³ Sedan säger han angående den högre bibelkritikens försök att misskreditera bibeln: ”De försök till rekonstruktioner av biblisk historia som gjorts av nutida forskare — t. ex. Wellhausens uppfattning att den patriarkaliska tiden var en återspegling av den delade monarkin; eller förkastandet av Mose och judarnas uttåg ur Egypten som ohistoriska och som en följd därav Noths och hans efterföljares rekonstruktion av Israels historia — har inte överlevt de arkeologiska uppgifterna och inte heller den bibliska berättelsen.”¹⁴