Livet efter detta enligt egyptierna

Egyptens pyramider i närheten av Kairo och gravkammare i Konungarnas dal i närheten av Luxor är bland de mest kända av alla forntida gravar. De forntida egyptierna hade samma ord för ”grav” som för ”hus”, nämligen per. ”Det fanns alltså ett hus medan man levde och ett hus efter döden”, säger Christine El Mahdy i sin bok Mummies, Myth and Magic in Ancient Egypt. Hon säger också att enligt egyptiernas trosuppfattningar ”var bevarandet av kroppen en förutsättning för bevarandet av ka, ba och akh, som deras väsen bestod av”.

Ka var en andlig kopia av den fysiska kroppen och innefattade dess förväntningar, önskningar och behov. Efter döden lämnade ka kroppen och tog sin boning i graven. Eftersom ka behövde allt det som personen behövde medan han levde, ”var de föremål som lades i graven huvudsakligen till för att tillfredsställa dess behov”, skriver El Mahdy. Ba kunde liknas vid en persons egenskaper eller personlighet och framställdes i bild genom en fågel med människohuvud. Ba trängde in i kroppen vid födelsen och lämnade kroppen vid döden. Det tredje elementet, akh, lämnade mumien när magiska formler lästes över den.a Akh hade sin boning i gudarnas värld.

I och med att egyptierna delade upp människan i tre element gick de ett steg längre än de forntida grekiska filosoferna, som delade upp människan i två delar – kroppen och en medveten ”själ”. Även om detta fortfarande är en vanlig uppfattning, finns det inget stöd för den i Bibeln, som säger: ”De levande vet nämligen att de skall dö, men de döda vet ingenting alls.” (Predikaren 9:5)

[Bilder på sidan 23]

Till vänster: Den egyptiske farao Tutankhamuns begravningsmask i massivt guld; nedan: Gravmålning där ba framställs som en fågel med människohuvud