Arkeologen Nelson Glueck reviderade emellertid radikalt sina ursprungliga slutsatser om denna plats i en artikel i The Biblical Archaeologist (1965, sid. 73). Till en början hade han menat att det var ett smältverk med ugnar man hade hittat, eftersom det fanns några hål som han uppfattade som ”rökkanaler” i huvudbyggnaden. Nu drog han emellertid slutsatsen att dessa hål i väggarna hade uppstått av att ”träbjälkar som låg tvärs över väggarna för att binda dem samman eller förankra dem hade ruttnat och/eller brunnit upp”. Den byggnad som man tidigare menade var en smälthytta antas nu ha varit ett förrådshus för spannmål eller andra varor. Man anser fortfarande att metall utvanns och bearbetades i området, men man menar att verksamheten inte var så omfattande som man tidigare trodde. Detta understryker att den betydelse som tillskrivs arkeologiska fynd först och främst beror på arkeologens egen tolkning, och den är inte ofelbar. Bibeln själv nämner ingen kopparindustri vid Esjon-Geber, utan säger bara att man göt kopparföremål på en plats i Jordandalen. (1Ku 7:45, 46)

Jeriko har grävts ut under tre olika expeditioner (1907–1909; 1930–1936; 1952–1958), och de skiftande tolkningarna av fynden som har presenterats visar återigen att arkeologin i likhet med andra mänskliga vetenskaper inte tillhandahåller hundraprocentigt säkra uppgifter. Alla tre expeditionerna har skaffat fram data, men de har alla dragit olika slutsatser om stadens historia, särskilt när det gäller tidpunkten då den föll för de israelitiska erövrarna.