Kommer fredsplanerna att krönas med framgång?
”DET kalla kriget, som har haft världen i sitt grepp i över 40 år, tycks med Guds hjälp ha upphört”, konstaterar One World, en tidskrift som utges av Kyrkornas världsråd. ”Betydelsefulla händelser i Central- och Östeuropa ... tycks båda gott för freden och säkerheten i Europa och den övriga världen”, tillägger anglikanen John Pobee, som är verksam inom Världskyrkorådets program för teologisk utbildning.
Världskyrkorådets representanter är inte de enda som förbinder Gud med människans planer för internationell fred och säkerhet. I april 1991, kort efter kriget i Persiska viken, sände påven Johannes Paulus ett budskap till FN:s dåvarande generalsekreterare, Javier Pérez de Cuéllar, där han sade: ”Biskoparna i de katolska kyrkorna i Mellersta Östern och Västerlandet har förtroende för Förenta nationernas verksamhet. ... De hoppas att Förenta nationerna och dess fackorgan skall hjälpa de människor som på grund av det nyligen utkämpade kriget råkat i en akut nödsituation att finna internationell medkänsla och solidaritet.”
Vatikanstaten var för övrigt en av de 35 stater som utarbetade och undertecknade såväl Helsingforsöverenskommelsen år 1975 som Stockholmsdokumentet år 1986. När Förenta nationerna utropade år 1986 som det ”Internationella Fredsåret”, svarade påven med att inbjuda representanter för världens större religioner att ta del i firandet av ”Världsbönedagen för fred” i oktober 1986. Representanter för buddismen, hinduismen, islam, shintoismen, anglikanska kyrkan, olika protestantiska kyrkor, grekisk-ortodoxa kyrkan, judendomen och många andra religioner samlades i Assisi i Italien och turades om att frambära böner om världsfred.
Några år senare höll den anglikanske ärkebiskopen av Canterbury i England en predikan i Rom och påminde då om denna tilldragelse. ”I Assisi”, sade han, ”såg vi att biskopen av Rom [påven] kunde samla de kristna kyrkorna. Vi kunde be tillsammans, tala tillsammans och agera tillsammans för mänsklighetens fred och välfärd. ... Vid denna bönestund för världsfred kände jag mig som om jag stod inför den Gud som sade: ’Se, jag gör allting nytt.’”
Även religioner som inte var representerade i Assisi är optimistiska beträffande människans planer för internationell fred och säkerhet. En ledarartikel i Die Kerkbode, reformerta kyrkans officiella tidskrift i Sydafrika, förklarade: ”Vi upplever nu övergången till en ny världsordning. Det som verkade otroligt för några år sedan sker nu inför våra ögon. Den försoning som äger rum på världsscenen mellan Sovjetunionen och Väst har stor betydelse på det regionala planet. Även i vår del av världen har svurna fiender och sedan länge stridande parter börjat tala med varandra, och en längtan efter ’fred’ kommer till synes överallt. ... Från kristen synpunkt bör alla försök att åstadkomma fred mellan folken välkomnas. Vi kan be om fred i vår tid.”
Välsignar Gud människans planer för internationell fred och säkerhet?
Vad säger Bibeln?
Bibeln ger följande rättframma varning när det gäller att förlita sig på mänskliga bemödanden: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Psalm 146:3, 4, NW) Våra dagars fredssträvanden kan verka hoppingivande. Men vi måste vara realistiska. Människors förmågor är begränsade. Ofta är problemen större än de kan klara av. De kan sällan urskilja de underströmmar, de dolda krafter, som påverkar skeendet och som ofta kullkastar de bästa planer.
Sju hundra år innan Jesus kom till jorden, på profeten Jesajas tid, försökte judiska ledare åstadkomma fred och säkerhet genom att sluta fördrag med grannländerna på ett sätt som i vissa avseenden påminner om det som händer i våra dagar. Också på den tiden fick politikerna stöd av de religiösa ledarna. Men Jesaja sade varnande: ”Gör upp planer, de blir dock om intet. Avtala vad ni vill, det skall dock ej lyckas.” (Jesaja 8:10) Deras planer visade sig få en mycket olycklig utgång. Skulle samma sak kunna hända i våra dagar?
Ja, det skulle det, eftersom Gud genom samme profet har tillkännagett att han skall införa fred och säkerhet på jorden på sitt eget sätt. Detta kommer inte att ske genom någon mänsklig organisation, utan genom en avkomling av den israelitiske kungen David. (Jesaja 9:6, 7) Denne arvtagare till kung David är Jesus Kristus, som när han utfrågades av Pontius Pilatus erkände att han var en kung, men sade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Johannes 18:36; Lukas 1:32) Ja, Jesu rike skulle vara ett himmelskt rike. Och det var detta rike — inte Förenta nationerna eller någon politisk nation på jorden — som skulle införa varaktig fred och säkerhet på jorden. — Daniel 2:44.
Jesus Kristus förutsade att hans rike skulle börja härska från himlarna vid en tidpunkt då det skulle vara ”krig och rykten om krig” och då ”nation ... [skulle] resa sig mot nation och rike mot rike”. Uppfyllelsen av Jesu profetia visar att detta inträffade år 1914 och identifierar den tid som har förflutit sedan dess som ”avslutningen på tingens ordning”. — Matteus 24:3, 6—8.
Vad innebär då detta? Det betyder att den tid som återstår för den nuvarande världsordningen är begränsad och snart kommer att rinna ut. Är detta en orsak till sorg eller oro? Nej, inte om vi tänker på den grymhet, de orättvisor, det förtryck, de krig och allt det lidande som har kännetecknat denna tingens ordning. Det kommer verkligen att kännas som en stor befrielse att vara underställd den härskare om vilken Guds ord, Bibeln, säger: ”På honom skall Jehovas ande komma att vila, vishets och förstånds ande, råds och väldighets ande, kunskaps och Jehovas fruktans ande.” — Jesaja 11:2, NW.
Verklig fred och säkerhet på jorden
Faktum är att det inte kommer att bli fred och säkerhet på jorden förrän under Guds rikes styre, då följande förutsägelse av profeten Jesaja kommer att uppfyllas i global skala: ”Jag skapar nya himlar och en ny jord; och de förra tingen kommer inte att återkallas i minnet, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat.” (Jesaja 65:17, NW) Oavsett hur många böner de religiösa ledarna frambär för den här gamla världen, kommer mänskliga planer för internationell fred och säkerhet aldrig att kunna ersätta Guds sätt att införa fred och säkerhet.
Den världsvida och bestående trygghet som Guds rike åstadkommer kommer att bli storslagen. En av de många beskrivningar som Bibeln ger lyder: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. De kommer inte att lyfta svärd, nation mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig. Och de kommer verkligen att sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och det kommer inte att finnas någon som får dem att bäva; ty så har härars Jehovas egen mun talat.” — Mika 4:3, 4, NW.
Den fred och säkerhet som Gud står som garant för är den enda som är pålitlig och varaktig. I stället för att sätta din förtröstan till denna världens mäktiga bör du därför förtrösta på honom. Du kommer då att få erfara sannfärdigheten i psalmistens ord: ”Lycklig är den som har Jakobs Gud till sin hjälp, den vars hopp står till Jehova, hans Gud, Honom som har gjort himmel och jord, havet och allt som är i dem, Honom som bevarar sannfärdighet till obestämd tid.” — Psalm 146:5, 6, NW.
[Ruta på sidan 7]
Katolska kyrkan och världspolitiken
”Trots att Kristus sade att hans rike inte var ’någon del av världen’, har höga prästmän och påvedömet som institution ivrigt engagerat sig i internationella och nationella politiska konflikter ända sedan Konstantins tid.” — The Catholic Church in World Politics (Katolska kyrkan i världspolitiken), av professor Eric Hanson vid den jesuitiska läroanstalten Santa Clara University.