Aristoteles var emot val, eftersom han sade att de förde in den aristokratiska tanken att välja de ”bästa människorna”, eliten, medan en demokrati förutsattes vara en regering utövad av allt folket, inte bara ”de bästa”.

Och Aristoteles, den tredje i denna framstående trio av forntida grekiska filosofer, hävdade enligt boken A History of Political Theory (En historia om politisk teori) att ”ju mer demokratisk en demokrati blir, desto mer tenderar den att bli styrd av en pöbel ... [och] degenerera hänemot tyranni”.