Landet där det började

SKULLE du vilja se landet där Edens lustgård förmodligen låg? Ararats berg där Noas ark strandade? Floderna Eufrat och Tigris? Staden Haran där Abraham bodde? Städer som Paulus och Barnabas besökte på sina resor och många andra forntida platser? Följ då med i ord och bild på den 500 mil långa busstur som några resenärer från Sverige företog i sydöstra Turkiet. De berättar:

Vi startade i staden Antalya vid Medelhavet. Redan där kände vi den bibliska historiens vingslag. Ruinerna av Perge, som Paulus besökte på sin första missionsresa, låg nämligen bara några kilometer därifrån. — Apostlagärningarna 13:13.

Ett stycke norrut, på väg till Konya, det forntida Ikonium, passerade vi en kulle, en ”tell”. Vår guide berättade att här låg den forntida staden Antiokia i Pisidien. Det var här Paulus och Barnabas fick nästan hela staden att höra de goda nyheterna. Men svartsjuka judar drev dem på flykt till Ikonium, där de fortsatte att tala så att stora skaror kom till tro. Också därifrån drev motståndare dem på flykt. När vi såg det vackra men mycket bergiga landskapet, tänkte vi på hur mödosamt det måste ha varit för dem att ta sig fram här. — Apostlagärningarna 13:44—51; 14:1—6.

Vidare österut

Längre österut kom vi till det märkliga området kring Ürgüp och Göreme i Kappadokien. Här hade en vulkan en gång spytt ut mängder av lava och magma, som väder och vind format till väldiga klippelare med lustiga ”hattar” på. I forna tider högg folk ut bostäder åt sig i det mjuka berget. Vi besökte en av de 36 underjordiska städer som man påträffat. Den hade bostäder åtta våningar under markytan.

Resan gick sedan vidare österut på Anatoliens högslätt. Där korsade vi floden Eufrat, inte långt från dess nordligaste källflöden. Vi närmade oss nu ett spännande resmål.

En höjdpunkt

Nära Sovjetunionens gräns girade vi söderut. Plötsligt reste sig i fjärran — svagt i soldiset — Ararats 5.165 meter höga snöhöljda topp. Vilken betagande syn! När vi blickade upp mot den vackra vita toppen mot den klarblå himlen, tänkte vi på orden i Första Moseboken 8:4: ”Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.”

Någonstans på detta väldiga bergmassiv fick alltså människosläktet en ny start. Härifrån härstammar vi alla. Vi fick en stark känsla av förtröstan på bibelns tillförlitlighet, när vi såg denna betagande vy av verkligheten bakom det vi förut bara läst om. Men vi ville komma ännu närmare våra ”rötter” och fortsatte därför söderut.

Var låg Eden?

Staden Van vid Vansjön i östra Turkiet blev nästa resmål. Vi hade läst i Sällskapet Vakttornets bibliska uppslagsverk Insight on the Scriptures att den plats där traditionen förlägger Edens lustgård ligger några kilometer söder om Vansjön. ”Var det här någonstans det började? Var det här Gud skapade den första människan?” frågade vi oss, när vi besökte området.

Edens ursprungliga läge är omdiskuterat. Nämnda uppslagsverk påpekar att den huvudsakliga grund som finns för att fastställa den geografiska platsen är beskrivningen i Första Moseboken 2:10—14: ”Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården. Sedan delade den sig i fyra grenar. Den första heter Pison. ... Den andra floden heter Gihon. ... Den tredje floden heter Hiddekel. ... Den fjärde floden är Frat.” Pison och Gihon är okända i nutiden, Hiddekel är det namn som i forntida inskriptioner användes om Tigris. Frat är Eufrat. Man förmodar att Eufrat och Tigris förr rann upp i trakten av Vansjön. Vattenfloden på Noas tid kan ha ändrat topografin och därmed källflödena.

I detta område finns en hög bergskedja. Tänk, här någonstans låg troligen Edens lustgård! Men landskapet liknar ingen lustgård i dag. Det är stenigt och sterilt men imponerande i sitt slag. På serpentinvägar for vi upp i bergen för att genom ett pass ta oss över bergskedjan. Därmed lämnade vi resans höjdpunkt bakom oss — utan att ha sett lustgården annat än i fantasin! — 1 Moseboken 3:23, 24.

Mot Abrahams trakter

Längre söderut breder nordligaste Mesopotamien ut sig. Här tänkte vi på Abraham och hans färd mot det utlovade landet. Eufrat och Tigris rinner nära varandra här och bjuder på ett bördigt, vackert landskap. Bibelns historiska vingslag blev särskilt förnimbara, när vi kom in i Haran. Det var i Haran Abraham uppehöll sig tills hans far Tera dog. (1 Moseboken 11:31, 32; 12:4) Utgrävningar av en ”tell” har påbörjats. Var det kanske här Abraham bodde? Somliga tror dock att det forntida Haran låg något norr om det nutida.

Sista gången vi korsade Eufrat var strax norr om Karkemis. Vid Karkemis fanns förr ett övergångsställe för en karavanväg. Det var troligen just här den 75-årige Abraham med hela sitt följe drog över Eufrat på väg från Haran till Kanaans land, sannolikt den 14 dagen i den judiska månaden nisan år 1943 f.v.t. — 1 Moseboken 12:4—6.

Ett händelsernas centrum

Vi fortsatte mot Medelhavets nordöstra hörn till Antakya, som i bibeln heter Antiokia i Syrien. Många bibliska händelser är knutna till den staden. Hit tog många av de första kristna i Jerusalem sin tillflykt, när förföljelse bröt ut. Här var det lärjungarna genom gudomlig skickelse först började kallas kristna. Här påbörjade Paulus sina tre missionsresor, och hit återvände han efter de två första. Hit sändes Barnabas för att uppmuntra församlingen. Ja, dessa bibliska händelser blev med ens så verkliga för oss. — Apostlagärningarna 11:19, 26, 22, 23.

Färden gick sedan västerut utmed Medelhavets nordkust. Vi stannade för att bese Tarsus, väl medvetna om att det var här Paulus började sina dagar. Vi fortsatte längs kusten över Taurusbergen, som störtar brant ner i havet. Vägen ringlade fram på en smal klipphylla, och färden gick ibland i krypfart. Slutligen var vi tillbaka i Antalya, där vår 500-milaresa hade börjat fjorton dagar tidigare.

Så var det dags att åka hem till Sverige och börja sortera intrycken. Vi hade upplevt långa och ibland fysiskt tröttande men samtidigt andligen mycket stimulerande dagar. När planet lyfte, kände vi tacksamhet mot den store Gud som låtit nedteckna bibeln med alla rika skildringar och korrekta geografiska beskrivningar. Resan hade bjudit oss fantastiska sevärdheter, bland dem de två absoluta höjdpunkterna: Ararats snöklädda, gnistrande vita topp och den mäktiga bergskedjan söder om Vansjön, där Edens lustgård förmodligen låg. Det var ju där det började!

[Karta på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

Svarta havet

Medelhavet

Ararats berg

Edens lustgård (?) +

Tigris

Eufrat

Van

Göreme

Tarsus

Antakya

Konya

Perge

Antalya

Karkemis

Haran

Nineve

CYPERN

TURKIET

[Bilder på sidan 16]

Det märkliga landskapet kring Göreme

Ararats mäktiga topp

Här någonstans kan Eden ha legat

[Bild på sidan 17]

Haran — känd plats för Abraham

[Bild på sidan 18]

Floden Eufrat nära Karkemis

Antiokia i Syrien