Bakgrunden till att fallet tas upp i Europadomstolen

Vahan föddes i Armenien i april 1983. År 1996 började han och andra i hans familj studera Bibeln med Jehovas vittnen, och när han var 16 år döpte han sig. Studiet i Bibeln gjorde att han fick djup respekt för det Jesus lärde, däribland uppmaningen Jesus gav sina efterföljare att inte ta till vapen. (Matteus 26:52) Ett par år efter sitt dop behövde Vahan därför fatta ett avgörande beslut i sitt liv.

Enligt armenisk lag är militärtjänstgöring obligatorisk för alla män över 18 år. Om de vägrar kan de straffas med fängelse i upp till tre år. Vahan ville vara en tillgång i samhället. Men han ville inte gå emot sitt samvete. Så hur skulle han göra?

Så fort han blev inkallad till militärtjänst 2001 började han skriva brev till myndigheterna i Armenien. Han påpekade att militärtjänsten skulle strida mot hans samvete och hans religiösa uppfattningar. Samtidigt förklarade han att han kunde tänka sig alternativ civiltjänstgöring.

Mer än ett år gick, och Vahan fortsatte vädja till myndigheterna att de skulle behandla hans ärende. Men i september 2002 greps Vahan och åtalades senare för värnpliktsvägran. Han dömdes till 18 månaders fängelse. Men åklagaren var inte nöjd med det. Bara en månad efteråt överklagade han till en appellationsdomstol och yrkade på strängare straff. Han hävdade att Vahans religiöst motiverade samvetsvägran var ”ogrundad och farlig”. Appellationsdomstolen gick på åklagarens linje och höjde straffet till 30 månaders fängelse.

Vahan överklagade till Armeniens högsta domstol. Men den fastställde appellationsdomstolens beslut i januari 2003. Vahan överfördes direkt till ett fängelse där han började avtjäna sitt straff tillsammans med mördare, knarklangare och våldtäktsmän.

Utvecklingen i Europadomstolen

Armenien har varit medlem i Europarådet sedan 2001. Medborgarna har därför rätt att överklaga till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna när alla möjligheter till rättslig prövning i det egna landet är uttömda. Det var det Vahan valde att göra. I sitt överklagande hävdade han att den fällande domen för värnpliktsvägran var en kränkning av artikel 9 i konventionen om de mänskliga rättigheterna. Han menade att rätten till samvetsvägran borde omfattas och skyddas av den artikeln – något som aldrig tidigare blivit prövat.

Den 27 oktober 2009 meddelade Europadomstolen sitt beslut. Den förklarade att den samvetsfrihet som definieras i artikel 9 enligt domstolens fasta praxis inte omfattar rätten att vägra militärtjänst av samvetsskäl.

Vid det laget hade Vahan varit frigiven sedan länge, och han hade hunnit gifta sig och få en liten son. Han blev besviken över domen. Nu kunde han antingen välja att släppa saken eller överklaga till Europadomstolens högsta instans, stora kammaren. Han valde det senare. Det är bara exceptionella fall som hänvisas till stora kammaren, så Vahan blev positivt överraskad när de bestämde sig för att ta upp hans fall.

Stora kammaren avkunnade slutligen sin dom den 7 juli 2011 i Strasbourg i Frankrike. Med en överväldigande majoritet på 16 röster mot 1 kom domstolen fram till att Armenien hade kränkt Vahan Bayatyans samvetsfrihet när han dömdes och fängslades för att han vägrat militärtjänstgöring. Domaren från Armenien var den enda som hade en avvikande uppfattning.

Varför är det här beslutet så viktigt? Därför att det var första gången i Europadomstolens historia som det slogs fast att artikel 9 i konventionen fullständigt skyddar rätten att vägra militärtjänst av samvetsskäl. Domstolen betraktar det alltså som en kränkning av de grundläggande rättigheterna i ett demokratiskt samhälle när en samvetsvägrare sätts i fängelse.

I ett uttalande om Jehovas vittnens ställning som samvetsvägrare sades det: ”Domstolen fann därför inga skäl att tvivla på att hans värnpliktsvägran var motiverad av hans religiösa tro, vilken stod i djup och stark konflikt med hans skyldighet att göra militärtjänst.”

Vahan Bayatyan är nöjd med det historiska utslaget till hans fördel. Den här domen sätter press på Armenien att sluta åtala och fängsla dem vars starka religiösa övertygelse inte tillåter dem att göra militärtjänst.