Så till exempel var kristenhetens missionärer i Japan engagerade i ”undervisningsinstitut och skolor”, framhåller Kodansha Encyclopedia of Japan. Det heter också: ”En del missionärer har utmärkt sig genom sin lärdom.” De blev språkforskare eller lärare och undervisade i sådana ämnen som litteratur, språk, historia, filosofi, östasiatiska religioner och japansk folklore. ”Välgörenhetsinrättningar och socialvård utgjorde också en viktig del av missionärsverksamheten”, heter det vidare i uppslagsboken.

Missionärer i allmänhet satte inte predikandet av evangelium i första rummet. Alltför ofta lade de huvudvikten vid att tillgodose de fysiska behoven snarare än de andliga. De inriktade sig på att syssla med sådant som intresserade dem personligen. En missionär som anglikanska kyrkan år 1889 sände till Japan är sålunda i dag mest känd som ”den japanska bergsbestigningens fader”.

Hurdan är situationen i Asien? Ur Kodansha Encyclopedia of Japan hämtar vi svaret: ”Enligt den allmänna meningen betraktas kristendomen fortfarande som en ’främmande’ troslära, ... inte passande för vanliga japaner. ... Den kristna rörelsen befinner sig fortfarande i det japanska samhällets periferi.” Ja, i Japan utger sig faktiskt mindre än 4 procent av folket för att vara kristna, i Indien mindre än 3 procent, i Pakistan mindre än 2 procent och i Kina mindre än 0,5 procent.