GALATIEN

[Galạtien]

Romersk provins som låg i den centrala delen av vad som i dag kallas Mindre Asien. Den gränsade till andra romerska provinser, bland annat Kappadokien i öster, Bithynien och Pontos i norr, Asia i väster och Pamfylien i söder. (1Pe 1:1) Denna centralt belägna högplatå låg mellan Paflagoniens berg i norr och Taurusbergen i söder. Mitt i den norra delen låg staden Ancyra, som numera heter Ankara, Turkiets huvudstad. Genom detta område rann den mellersta delen av floden Halys (nutida Kizilirmak) och den övre delen av floden Sangarios (Sakarya), som båda rinner ut i Svarta havet. Områdets historia från och med 200-talet f.v.t. och mer än 400 år framåt visar att gränserna och de politiska förhållandena i detta strategiskt viktiga område ändrades många gånger.

Man menar att stora skaror av ett indoeuropeiskt folk som kallades kelter, eller galler, och som hade utvandrat från Gallien gick över Bosporen omkring 278–277 f.v.t. De slog sig ner i det område som fick namnet Galatien efter den grekiska benämningen på dessa kelter, Galạtai. De hade med sig hustrur och barn och undvek tydligen att gifta sig med dem som sedan tidigare bodde i området, och på så sätt bevarade de sin etniska särprägel i flera hundra år. Deras siste kung, Amyntas, som regerade som vasallkung under romarriket, dog år 25 f.v.t., och det var under hans styre och därefter som Galatien utvidgades och kom att omfatta delar av Lykaonien, Pisidien, Paflagonien, Pontos och Frygien. Det var i detta utvidgade Galatien som aposteln Paulus och andra kristna förkunnare reste under det första århundradet och fann människor som gärna ville låta sig organiseras i kristna församlingar. (Apg 18:23; 1Kor 16:1)

Både Paulus och Petrus skrev brev till kristna församlingar i provinsen Galatien. (Gal 1:1, 2; 1Pe 1:1) Det framgår inte om detta var de församlingar som Paulus och Barnabas hade upprättat. På sin resa genom Galatien besökte Paulus och Barnabas städerna Antiokia i Pisidien, Ikonion, Lystra och Derbe (Apg 13:14, 51; 14:1, 5, 6), och när de återvände till bröderna i Antiokia i Syrien berättade de hur Gud i dessa städer och på andra platser ”för nationerna hade öppnat dörren till tro”. (Apg 14:27) I Lystra fick de uppleva något utöver det vanliga. Paulus hade botat en handikappad man som aldrig hade kunnat gå, och plötsligt började folkskarorna ropa på lykaoniska: ”Gudarna har blivit lika människor och har kommit ner till oss!” De kallade Barnabas för Zeus och trodde att Paulus var Hermes. Det var med knapp nöd som Paulus och Barnabas kunde avhålla de upphetsade folkskarorna från att offra åt dem som om de vore gudar. (Apg 14:8–18)

Kristendomen bar god frukt bland galaterna. Bland annat lärjungarna Timoteus och Gajus kom från Galatien. (Apg 16:1; 20:4) Paulus gav församlingarna i Galatien anvisning om att lägga undan bidrag till de fattiga och behövande i Herren. (1Kor 16:1, 2; Gal 2:10)