Behovet av sammankomsthallar tillgodoses

Under årens lopp har Jehovas vittnen använt många olika slags lokaler för kretssammankomster. De har till exempel hyrt kommunala samlingslokaler, skolor, teatrar, idrottshallar, exercishus och mässområden. På några få platser kunde man hyra mycket fina lokaler till rimligt pris. Men oftast krävdes det mycket tid och stor ansträngning att städa lokalen, montera högtalarutrustning, bygga podium och frakta dit stolar. Ibland hände det att ett hyreskontrakt annullerades i sista minuten. Efter hand som antalet församlingar ökade blev det allt svårare att hitta tillräckligt många lämpliga lokaler. Hur kunde problemet lösas?

Återigen var lösningen att Jehovas vittnen fick skaffa egna lokaler. Det innebar att de renoverade lämpliga byggnader eller uppförde nya. Den första sammankomsthallen i Förenta staterna var en teater i Long Island City i New York, vilken Jehovas vittnen renoverade och började använda i slutet av år 1965.

Ungefär samtidigt höll Jehovas vittnen på den karibiska ön Guadeloupe på med ritningar till en sammankomsthall som skulle tillgodose deras behov. De ansåg att det skulle vara fördelaktigt för dem att ha sina kretssammankomster på många olika platser. Men de flesta städerna hade inga lokaler som var tillräckligt stora. Vittnena byggde därför en transportabel ”sammankomsthall” av stålrör och med aluminiumtak. Den rymde 700 personer och kunde monteras upp var som helst där det fanns tillgänglig mark som var förhållandevis plan. De blev tvungna att utvidga hallen om och om igen, så att den till slut hade plats för 5.000 personer. Tänk vilket arbete det måste ha varit att transportera, montera upp och ta ner 30 ton utrustning för varje sammankomst! Den här transportabla sammankomsthallen sattes upp och monterades ner flera gånger om året i 13 år, tills det blev svårt att hitta lämpliga platser att resa den på. Det blev då nödvändigt att köpa mark och uppföra en permanent sammankomsthall, som nu används för krets- och områdessammankomster.

På ganska många platser har man byggt om befintliga byggnader till sammankomsthallar. I Hays Bridge i Surrey i England köpte bröderna en 50 år gammal skolbyggnad och renoverade den. Den ligger omgiven av en 11 hektar stor tomt i ett vackert landskap. Före detta biograflokaler och en lagerbyggnad har byggts om och tagits i bruk i Spanien, en nerlagd textilfabrik i Australien, en danslokal i Quebec i Canada, en bowlinghall i Japan, en lagerlokal i Sydkorea. Alla dessa byggdes om till smakfulla sammankomsthallar som kunde fungera bra som stora centra för biblisk undervisning.

Andra sammankomsthallar har byggts ända från grunden. Den unika åttkantiga formen på sammankomsthallen i Hellaby i South Yorkshire i England och det förhållandet att mycket av arbetet utfördes med frivillig arbetskraft fick en facktidskrift för byggnadsingenjörer (The Structural Engineer) att publicera en artikel om hallen. Sammankomsthallen i Saskatoon i Saskatchewan i Canada har 1.200 sittplatser, men när innerväggar skjuts på plats, kan byggnaden användas som fyra parallella Rikets salar. Haitis sammankomsthall (som prefabricerades och fraktades från Förenta staterna) är öppen på två sidor, så att de som sitter i den hela tiden känner vindarna fläkta — en välkommen svalka med tanke på Haitis heta sol. Sammankomsthallen i Port Moresby i Papua Nya Guinea är konstruerad så att vissa väggsektioner kan öppnas som dörrar; på så sätt kan programmet höras av fler än vad själva lokalen kan rymma.

Beslutet att bygga en sammankomsthall fattas inte av en liten grupp tillsyningsmän, som sedan förväntar att alla skall understödja projektet. Innan en ny sammankomsthall byggs, ser Sällskapet till att det görs en noggrann analys av hur stort behovet är och hur mycket den kommer att utnyttjas. Man tar inte bara hänsyn till de lokala brödernas entusiasm för projektet, utan också till distriktets generella behov. Man dryftar saken med alla berörda församlingar för att förvissa sig om att bröderna önskar en hall och har möjlighet att understödja projektet.

När så arbetet kommer i gång, ger Jehovas vittnen i området det sitt helhjärtade stöd. Varje projekt finansieras av vittnena själva. Man redogör för de ekonomiska behoven, men bidragen lämnas frivilligt och anonymt. Projektet planeras noggrant, och man drar nytta av de erfarenheter som man redan har fått från Riketssalsbyggen och i många fall också från sammankomsthallsprojekt på andra håll. När det är nödvändigt, kan vissa delar av arbetet lämnas ut till entreprenörer, men som regel utförs det mesta av entusiastiska Jehovas vittnen. Det kan betyda att kostnaden halveras.

Med en arbetsstyrka som består av skickliga yrkesmän och andra som erbjuder sin tid och sina förmågor brukar hela projektet i regel gå snabbt framåt. En del projekt kan ta mer än ett år. Men år 1985 färdigställde cirka 4.500 frivilliga en 2.300 kvadratmeter stor sammankomsthall på Vancouver Island i Canada — på bara nio dagar. Byggnaden inrymmer också en Rikets sal med 200 sittplatser för de lokala församlingarna. På Nya Kaledonien införde regeringen utegångsförbud år 1984 på grund av politiska oroligheter. Ändå arbetade upp till 400 frivilliga åt gången på en sammankomsthall, och efter bara fyra månader var den klar. Strax utanför Stockholm blev en vacker, ändamålsenlig sammankomsthall med 900 stoppade ekstolar färdigställd på sju månader.

Ibland har det varit nödvändigt att gå till domstol för att få tillstånd att bygga sammankomsthallar. Så var fallet i Canada, närmare bestämt i Surrey i British Columbia. När tomten köptes tillät stadsplanebestämmelserna att en sådan plats för tillbedjan byggdes. Men efter det att byggnadsritningarna hade presenterats år 1974, utfärdade kommunfullmäktige i Surrey en bestämmelse som gick ut på att kyrkor och sammankomsthallar endast fick byggas i zon P-3 — en zon som inte existerade! Ändå hade 79 kyrkor tidigare byggts i kommunen utan några som helst problem. Saken drogs inför domstol. Upprepade domar avkunnades till Jehovas vittnens fördel. När de hinder som ställts upp av fördomsfulla myndighetspersoner till slut hade undanröjts, gav sig de frivilliga arbetarna i kast med projektet med sådan entusiasm att de fullbordade det på omkring sju månader. De kände att ”Guds hand” var över dem, så att arbetet kunde fullföljas, alldeles som Nehemja kände det, när han återuppbyggde det forntida Jerusalems murar. — Neh. 2:18.

När Jehovas vittnen i Förenta staterna köpte Stanley Theater i Jersey City i staten New Jersey, var den här teatern registrerad som kulturhistorisk byggnad. Även om den var ganska förfallen, hade den alla förutsättningar att bli en utmärkt sammankomsthall. Men när vittnena ville utföra nödvändigt reparationsarbete, vägrade stadens myndigheter att ge dem tillstånd. Borgmästaren ville inte ha Jehovas vittnen i det området; han hade andra planer för fastigheten. Vittnena fick dra saken inför domstol för att hindra myndighetspersoner från att göra orättmätigt bruk av sin makt. Domstolen dömde till Jehovas vittnens fördel. Inte långt därefter röstade lokalbefolkningen bort borgmästaren. Arbetet på hallen skred snabbt framåt. Resultatet blev en vacker sammankomsthall med plats för över 4.000 personer. Det är en byggnad som både affärsmän och andra invånare i staden är stolta över.

Under de 27 senaste åren har Jehovas vittnen i många delar av världen byggt smakfulla och ändamålsenliga sammankomsthallar som tjänar som centra för biblisk undervisning. Fler och fler sådana sammankomsthallar finner man nu i Nord- och Sydamerika, Europa, Afrika och Orienten samt på många öar. I vissa länder — till exempel Nigeria, Italien och Danmark — har Jehovas vittnen till och med byggt stora, permanenta utomhusarenor som kan användas för deras områdessammankomster.

[Ruta/Bilder på sidan 330]

Jehovas vittnens sammankomsthallar

På vissa håll har Jehovas vittnen funnit det vara praktiskt att bygga egna sammankomsthallar där de kan hålla sina regelbundet återkommande sammankomster. En stor del av byggnadsarbetet utförs av Jehovas vittnen i området. Här är några av de sammankomsthallar som var i bruk i början av 1990-talet

Storbritannien

Venezuela

Italien

Tyskland

Canada

Japan