På fjärilsjakt

HAR du någonsin försökt jaga fjärilar — med kamera? Det kan vara en irriterande och tålamodsprövande upplevelse. De fladdrar hela tiden vidare i sin som det förefaller ändlösa jakt på mat och dryck och ger dig sällan tid att ta ett bra fotografi. Och när de väl slår sig ner någonstans och breder ut sina vingar och du febrilt håller på att ställa in skärpan, så slår den rara skönheten ihop vingarna, eller också flyger den i väg igen!

Föreställ dig då hur jag reagerade när en vän i Sydney i Australien sade: ”Skall vi åka till fjärilshuset i Mittagong?” Här hade jag nu min chans att se fjärilar på nära håll och kanske att ta fina bilder under idealiska förhållanden.

När vi gick in i det rum i fjärilshuset där fjärilarna får flyga fritt i sin naturliga omgivning, insåg vi genast att vi var i ett kontrollerat tropiskt klimat, isolerat från temperaturväxlingarna utanför. Det är avgörande för att fjärilarna skall överleva. Överallt omkring oss fladdrade dessa utsökta skapelser från blomma till blomma. Så snart vi hade kommit in, såg vi en vacker orange monarkfjäril lägga sina ägg i en citrusplanta. I Australien kallas monarkfjärilen vandringsmannen. Den kom till denna ö-kontinent från Nordamerika 1870 och lever nu i de östra och södra regionerna såväl som nära Perth längst bort i väster.

Vår guide Kerry förklarade för oss hur dessa fjärilar parar sig genom att fästa bakkropparna vid varandra. Men det lustiga är att om hanen plötsligt blir skrämd flyger han i väg och bär honan med sig! Tänk dig att bära på någon som väger lika mycket som du själv samtidigt som du flyger! Sedan fick vi till vår förvåning se just det hända — där flög han över buskarna med honan som bara hängde med.

Monarkfjärilen är känd världen utöver för sina flyttningsbedrifter. I boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse?a sägs det: ”Monarkfjärilen lämnar Canada på hösten, och många övervintrar i Kalifornien eller Mexico. Somliga flyger över 3.000 kilometer, och en fjäril flög 130 kilometer på en dag.” Men ett intressant faktum är: ”De fjärilar som kommer söderut på hösten är unga individer som aldrig tidigare har sett övervintringsplatserna. Vad som gör att de kan hitta dem hör fortfarande till naturens gäckande mysterier.” — The Story of Pollination (Pollineringens historia).

Men lyckades vi fotografera någon av de här svårfångade skapelserna? Ja! De föreföll vana vid att människor gick omkring i deras fuktiga värld, och de satte sig lugnt på växterna och till och med på huvudet på människorna! Så fotograferna hade en stor dag, i synnerhet videokameraentusiasterna. Vilken njutning det var att efteråt se alltsammans på TV med hjälp av en videobandspelare.

Bland andra australiska fjärilar som vi såg var den svartvingade Hypolimnas bolina, som på vingarna har vita fläckar med purpurfärgade ringar runt. En annan skönhet var Hypolimnas alimena, vackert tecknad med vita fläckar längs de krusade vingkanterna och blå band innanför. Den har släktingar på Nya Guinea, Moluckerna och Salomonöarna.

Fjärilar har alltid intresserat mig. Förvandlingen från larv via puppan, eller vilostadiet, till det flygande undret är för mig ett vittnesbörd, inte om de så kallade blinda krafterna i naturen och evolutionen, utan om den vetenskaplige Skaparen som har gjort allt så underbart på många olika sätt. — Från en av våra läsare.

[Fotnot]

[Bilder på sidorna 16, 17]

Sidan 16: Monarkfjäril; 1. Yoma sabina; 2. puppa; 3. Papilio ulysses; 4. Ornithoptera priamus; 5. Ornithoptera under parning; 6. Cethosia penthosilea

[Bildkälla]

Alla fjärilar: Butterfly House, Mittagong, Australien