Fartyget Lightbearer spred andligt ljus i Sydostasien

I början av 1930-talet hade praktiskt taget inget Jehovas vittne predikat i Indonesien, Malaysia och det som nu kallas Papua Nya Guinea. Så hur skulle de goda nyheterna kunna nå de här områdena? Avdelningskontoret i Australien (nu australasiatiska avdelningskontoret) såg behovet och köpte en motordriven tvåmastad segelbåt, en så kallad ketch, på 52 fot. Den fick namnet Lightbearer (”Ljusbärare”) eftersom besättningen, som alla var pionjärer,a skulle använda båten för att sprida andligt ljus till avlägsna platser. (Matteus 5:14–16)

Destination Nya Guinea

I februari 1935 klev sju man ombord på Lightbearer i Sydney på Australiens östkust och satte kurs norrut mot Port Moresby på Nya Guinea. De fiskade längs vägen och lade till i flera hamnar för att tanka, proviantera och reparera båten. Den 10 april 1935 lämnade de Cooktown i Queensland och gav sig ut på öppet hav. När de närmade sig det riskfyllda Stora barriärrevet bestämde de sig för att gå för motor. Men plötsligt började motorn låta konstigt, och de var tvungna att stänga av den. De behövde bestämma sig: Skulle de vända om eller segla vidare mot Nya Guinea? Kaptenen, Eric Ewins, berättar att ”det tog emot för mycket att åka tillbaka”. Så Lightbearer hissade segel, och den 28 april 1935 anlände de tryggt till Port Moresby.

Tillbaka till Australien

Förbudet som prästerna låg bakom gjorde att Lightbearer i december 1937 styrde mot Australien igen. Besättningen kastade ankar i Sydneys hamn lagom till Jehovas vittnens sammankomst där i april 1938. Det hade gått mer än tre år sedan Lightbearer lämnade Sydney. Fartyget såldes i början av 1940, strax efter att Jehovas vittnen hade blivit förbjudna i Australien. ”Hon hade verkligen tjänat sitt syfte”, sa broder Ewins, som beskrev sina år ombord på Lightbearer som de lyckligaste i hans liv.