DEN 26 mars 1937 rullade en dammig lastbil med två reströtta män sakta in i Sydney i Australien. Sedan de hade lämnat staden ett år tidigare hade de färdats nästan två tusen mil genom ett av de mest svårtillgängliga och oländiga områdena på kontinenten. Arthur Willis och Bill Newlands var varken upptäcktsresande eller äventyrare. De var bara två av alla de nitiska pionjärer som var beslutna att sprida de goda nyheterna om Guds rike till Australiens vidsträckta vildmarksområden, ”the outback”.

När Arthur Willis och Bill Newlands, som nämndes i början, var ute på sin predikotur i vildmarken fick de vid ett tillfälle kämpa i två veckor för att ta sig drygt tre mil, eftersom kraftiga regn hade förvandlat öknen till en enda stor lervälling. Svettiga av den brännande hettan fick de ibland kämpa för att knuffa lastbilen över höga sanddyner. De tog sig också genom steniga dalar och över sandiga flodbäddar. När lastbilen gick sönder, vilket den gjorde rätt ofta, gick eller cyklade de i flera dagar till närmaste stad, där de sedan fick vänta i veckor på reservdelar. Trots svårigheterna höll de modet uppe. Som en parafras av ett uttalande som gjorts i The Golden Age sa Arthur Willis senare: ”Ingen väg är för svår eller för lång för Hans vittnen.”