• De söker först Guds kungarike
    Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike

    • Villiga att tjäna varhelst det var behov

      Heltidstjänarnas uppriktiga önskan att utföra det arbete som Jesus hade ålagt sina lärjungar förde dem till nya distrikt, ja rentav till nya länder. När Frank Rice år 1931 fick inbjudan att lämna Australien för att påbörja arbetet med att predika de goda nyheterna på Java (nu en del av Indonesien), hade han tio års erfarenhet av heltidstjänsten bakom sig. Men nu gällde det för honom att lära sig nya seder och nya språk. Han kunde använda engelska, när han förkunnade för en del som arbetade i affärer och på kontor, men han ville förkunna för andra också. Han studerade flitigt, och efter tre månader hade han lärt sig tillräckligt mycket nederländska för att kunna börja gå från hus till hus. Därefter studerade han malajiska.

      Frank var bara 26 år gammal när han for till Java, och större delen av de sex år han tjänade där och på Sumatra arbetade han ensam. (I slutet av år 1931 kom Clem Deschamp och Bill Hunter från Australien för att hjälpa till i arbetet. Tillsammans gjorde de en predikofärd inåt landet, medan Frank arbetade i och omkring Javas huvudstad. Senare blev också Clem och Bill utsända var för sig.) Det fanns inga församlingsmöten som Frank kunde vara med vid. Ibland kände han sig mycket ensam, och mer än en gång brottades han med tankar på att ge upp och återvända till Australien. Men han fortsatte. Hur klarade han det? Den andliga födan i Vakttornet styrkte honom. År 1937 blev han förordnad att tjäna i Indokina och flyttade dit. Där klarade han sig med knapp nöd undan med livet i behåll under de våldsamma omvälvningar som följde på andra världskriget. Han hade fortfarande samma villighet att tjäna många år senare, på 1970-talet, när han i ett brev uttryckte sin glädje över att hela hans familj tjänade Jehova och berättade att han och hans hustru ännu en gång förberedde sig för att flytta till en plats i Australien där behovet var större.