De var ett exempel för oss

BERÄTTAT AV CRAIG ZANKER

I åtta år har min hustru, Gayle, och jag varit pionjärer, dvs. heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen. De sex senaste åren har vi tjänat bland aboriginbefolkningen i Australiens obygder. Vi försöker helt enkelt följa det fina exempel som mina föräldrar och morföräldrar gett oss.

När jag var pojke, frågade jag Opa vad som hade sporrat dem att fortsätta under så svåra förhållanden. Han förklarade att deras isolering gjorde att de kom nära Jehova. Det som ibland var påfrestande i fysiskt avseende blev till välsignelse i andligt avseende, sade han.

Utan tillstymmelse till överlägsenhet eller egenrättfärdighet uttryckte Opa sin förvåning över att så många människor tycktes vara alltför intresserade av att skaffa sig materiella ägodelar. ”Livet är mycket lättare att leva om man har så lite bagage som möjligt”, påminde han mig. ”Om Jesus var villig att sova under bar himmel när så var nödvändigt, då bör vi vara villiga att göra detsamma, om vårt uppdrag kräver det.” (Matteus 8:19, 20) Och det fick verkligen han och hans kamrater göra.

Äktenskap, förbud och krig

I december 1938 gifte sig Opa med en ung indonesisk kvinna vid namn Wilhelmina, som blev min mormor. Mormor, Oma, var omtänksam, ömhjärtad, arbetsam och blid. Och jag borde veta, för när jag var liten var hon min bästa vän.