• ”En lott har tillfallit mig i det ljuvliga”
    Vakttornet – 1988 | 1 augusti

    • Livet i ett nytt land

      Eftersom jag kände mig som klippt och skuren för Quebec, blev jag fullständigt överraskad, när jag efter avslutningen blev förordnad som kretstillsyningsman i Ontario i Canada, där jag skulle besöka de engelsktalande församlingarna. Men det var ingenting i jämförelse med den chock som kom sex månader senare, när jag i min hand fick ett brev från Sällskapet med ett förordnande som gällde Australien.

      I det nya landet blev min första uppgift att betjäna en krets som omfattade hela delstaten Western Australia, ett enormt stort område på 2.528.000 kvadratkilometer! En annan av de första kretsar som jag betjänade i den centrala delen av Australien omfattade en avlägsen utpost som hette William Creek. Det enda vittne som fanns där drev den enda handelsboden, som låg vid en järnvägshållplats. En dag fick jag till min förvåning se en karavan kameler, som reds av australiska urinnevånare, sakta närma sig handelsboden och stanna i närheten av den. De hade kommit för att inhandla förnödenheter. Samtalet lät så här:

      Kunden: Vill ha stövlar.

      Handlaren: Stora eller små?

      Kunden: Stora.

      Därmed var transaktionen klar, och kunden gled ut ur handelsboden för att lasta sina nya stövlar på sin kamel. En annan kom in.

      Kunden: Jag vill ha klänning till lubra (urinnevånarnas ord för hustru).

      Handlaren: Tjock eller mager?

      Kunden: Mager.

      Klänningen plockades fram, blev betald och stoppades in i en säck och lastades på den väntande kamelen.

      Tillsammans med min äktenskapspartner

      Tre år efter det att jag hade kommit till Australien gifte jag mig med en söt flicka från Brisbane, som hette June Dobson. Efter vårt giftermål var vi pionjärer i ett år, innan vi inbjöds att återuppta resetjänsten, först i kretstjänsten och senare i områdestjänsten.

      Så länge jag var ogift, betjänade jag många platser på motorcykel i olika avkrokar.