De ville göra mer i Oceanien

RENEÉ, en syster i 35-årsåldern, växte upp i Australien i en familj som var vittnen. Hon berättar: ”Vi flyttade flera gånger till olika behovsdistrikt för att hjälpa till. Pappa och mamma gjorde allt så intressant, spännande och roligt! När jag sedan själv fick två barn ville jag att de skulle få samma slags uppväxt.”

Reneés man, Shane, som är närmare fyrtio, hade liknande andliga mål. Han säger: ”Efter att vi hade fått vårt andra barn läste vi i Vakttornet om en familj som hade tagit sin segelbåt till sydvästra Stilla havet för att vittna på Tongaöarna.a När vi hade läst den artikeln skrev vi till avdelningskontoren i Australien och Nya Zeeland och frågade var det fanns ett stort behov av förkunnare.b De uppmuntrade oss att flytta till Tonga – just det ställe vi hade läst om!”

När Shane och Reneé och deras barn Jacob och Skye hade bott i Tonga i omkring ett år, skakades området av en rad upplopp. De blev därför tvungna att återvända till Australien, men de ville fortfarande göra mer i tjänsten. Så 2011 flyttade de till Norfolk Island, en liten söderhavsö som ligger omkring 150 mil öster om Australien. Hur gick det? Jacob, som nu är 14, säger: ”Jehova tog hand om oss, och han såg också till att vi hade kul i tjänsten!”

År 2011 flyttade Benjamin och Carolyn och deras två döttrar Jade och Bria, som ännu inte hade börjat skolan, från Queensland i Australien tillbaka till Östtimor, ett litet land på ön Timor i den indonesiska övärlden. Ben berättar: ”Carolyn och jag hade tidigare varit specialpionjärer i Östtimor. Tjänsten var helt fantastisk och vännerna ställde alltid upp. Vi blev verkligen ledsna över att behöva åka därifrån. Vi var helt beslutna att återvända. När vi sedan fick barn ändrade vi inte våra planer, utan lade dem bara på is ett tag.” Carolyn tillägger: ”Vi ville att barnen skulle få umgås med missionärer, beteliter och specialpionjärer och att de skulle ha roligt i tjänsten för Jehova.”