Ungefär samtidigt hittade man guld på andra sidan jordklotet i den nya kolonin Australien. Edward Hargraves, som hade skaffat sig värdefull erfarenhet vid guldfälten i Kalifornien, kom till Australien och fann guld i ett vattendrag nära den lilla staden Bathurst i New South Wales. Under 1851 upptäckte man också stora fyndigheter i Ballarat och Bendigo i delstaten Victoria. När nyheten om upptäckterna spreds började rushen. Några av dem som kom var vana gruvarbetare. Men många var jordbrukare eller kontorsarbetare som aldrig hållit i en spetshacka tidigare. En lokaltidning beskrev situationen i en stad där guldrushen var i gång: ”Det är kaos i Bathurst igen. Guldfebern har åter slagit till, intensivare än tidigare. Folk träffas, stirrar fånigt på varandra, talar osammanhängande nonsens och undrar vad som skall hända härnäst.”

Guldfebern gjorde att befolkningen ökade explosionsartat. Optimistiska guldletare från världens alla hörn strålade samman i landet, och inom tio år efter 1851 hade invånarantalet i Australien fördubblats. Man fann guld i varierande mängd på olika platser i Australien. När det lugnade ner sig i ett område drog rushen i gång i ett annat område. Bara under 1856 grävde australiska guldgrävare fram 95 ton guld. År 1893 började man gräva fram guld i närheten av Kalgoorlie-Boulder i delstaten Western Australia. Sedan dess har man utvunnit mer än 1 300 ton ur vad som sägs vara den guldrikaste platsen i världen. Det här området ståtar med att vara världens djupaste dagbrott där man utvinner guld. Det är en människogjord gryta som är ungefär 2 kilometer bred, 3 kilometer lång och 400 meter djup!

Australien är i dag den tredje största guldproducenten i världen. Över 60 000 arbetar i branschen, och ungefär 300 ton utvinns årligen, vilket motsvarar ett värde av ungefär 30 miljarder kronor.

[Bild på sidan 26]

Världens djupaste dagbrott där man utvinner guld, i Kalgoorlie-Boulder i Western Australia

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Newmont Mining Corporation