Sedan de läst den och låtit den gå vidare till en vän, en jordbrukare som hette Simon Riedler, sade de till honom: ”Den är skriven i sensationell stil.” Simon Riedler ögnade därför flyktigt igenom den och i en ganska fördomsfull sinnesinställning. ”Förmodligen ingenting annat än nonsens”, tänkte han för sig själv.

Likväl läste han den en andra gång, sedan en tredje gång. Skulle han till sist uppskatta sanningens ädelstenar i denna broschyr? Ja, till och med så mycket att han skämdes för de förutfattade meningar han först hade hyst.

Med en önskan att grundligt undersöka budskapet skrev Simon till Wien till den adress som angavs på baksidan av broschyren. Hur länge hade han inte önskat äga en bibel! Han kom således i kontakt med Leopold König, tunnbindaren som hade återvänt från Schweiz och som nu verkade som kolportör. När broder König sände ett exemplar av Luthers bibelöversättning i fickformat till den lantbrukaren, föreställde han sig förmodligen aldrig den stora glädje det skulle framkalla. Äntligen hade Simon Riedler en egen bibel! Tillsammans med den läste han Zions Vakt-Torn och Föda för tänkande kristna. Hans familjemedlemmar, släktingar och grannar gjorde narr av honom. Men Simon Riedler hade funnit sanningen. Det var allt som betydde något. Som han senare sade: ”Mitt hjärta var fullt, och mina läppar flödade över.”

Simon Riedler, till vänster, och Franz Ganster hörde talas om sanningen år 1921