”Hästarnas myndighet är nämligen i deras gap och i deras svansar; för deras svansar är lika ormar och har huvuden, och med dessa gör de skada.” (Uppenbarelseboken 9:19) Jehova har ordinerat sina överlämnade, döpta tjänare för den här tjänsten. Genom skolan i teokratisk tjänst och andra församlingsmöten och skolor har han lärt dem hur de skall predika ordet, så att de är i stånd att tala auktoritativt med ”de undervisades tunga”. Han har lagt sina ord i deras mun och sänt ut dem för att kungöra hans domar ”offentligt och från hus till hus”. (2 Timoteus 4:2; Jesaja 50:4, NW; 61:2; Jeremia 1:9, 10; Apostlagärningarna 20:20)

17. Har Jehovas vittnen någon andel i rytterioffensiven i länder där det på grund av att arbetet är förbjudet inte kan spridas någon litteratur? Förklara.

¹⁷ En synnerligen nitisk avdelning i det här rytteriet utgörs av förkunnare i länder där Jehovas vittnens arbete är förbjudet. Likt får mitt ibland vargar måste de vara ”försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor”. I lydnad för Jehova kan de inte sluta upp med att tala om de ting de har sett och hört. (Matteus 10:16; Apostlagärningarna 4:19, 20; 5:28, 29, 32) Eftersom de har ont om eller är helt utan tryckalster att sprida bland allmänheten, måste vi då dra slutsatsen att de inte medverkar i rytterioffensiven? Inte alls! De har munnen, sitt ”gap”, och de har myndighet från Jehova att använda den till att framföra bibelns sanning. Detta gör de – informellt och på ett övertygande sätt – och de sätter i gång studier i bibeln och för ”de många till rättfärdighet”. (Daniel 12:3) Även om de inte stinger med sina svansar i den meningen att de lämnar efter sig kraftigt verkande litteratur, går det i symbolisk bemärkelse ut eld, rök och svavel från deras munnar, när de taktfullt och med urskillning vittnar om den annalkande dag då Jehova skall hävda och rättfärdiga sig själv.