En värld utan bilar?

KAN du tänka dig en värld utan motorfordon? Eller kan du komma på någon uppfinning som under de senaste hundra åren har förändrat människors liv lika mycket som bilen? Om det inte fanns några bilar, skulle det inte finnas några motell, drive-in-restauranger eller drive-in-biografer. Och vad viktigare är: Om det inte fanns några bussar, taxibilar, personbilar eller långtradare, hur skulle du då kunna ta dig till arbetet eller till skolan? Hur skulle jordbrukare och fabrikanter kunna få ut sina varor till affärerna?

”Vart sjätte amerikanskt företag är direkt knutet till tillverkning, distribution, service eller bruk av motorfordon”, konstaterar The New Encyclopædia Britannica och tillägger: ”Bilfirmornas omsättning representerar över en femtedel av landets partihandel och över en fjärdedel av dess detaljhandel. I andra länder är siffrorna något lägre, men Japan och länderna i Västeuropa har snabbt börjat närma sig USA:s nivå.”

Trots detta menar somliga att världen skulle vara bra mycket bättre utan motorfordon, och detta av två viktiga skäl.

Ett globalt trafikkaos

Om du någon gång har kört gata upp och gata ner och letat efter en parkeringsplats, behöver ingen tala om för dig att även om det är praktiskt att ha bil, så är det inte praktiskt att ha alltför många på ett alltför litet utrymme. Och om du någon gång har suttit fast i en fasansfull trafikkö, då vet du hur irriterande det är att vara instängd i ett fordon som är avsett att röra sig men har tvingats att stå stilla.

År 1950 var USA det enda landet i världen där det fanns 1 bil för var 4:e person. År 1974 hade även Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Sverige och Tyskland kommit upp till den nivån, men vid det laget hade den amerikanska siffran stigit till nästan 1 på 2. I Luxemburg och Tyskland är nu varannan person ägare till ett motorfordon, och Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Storbritannien ligger inte långt efter.

De flesta av världens storstäder håller nu på att förvandlas till jättelika parkeringsplatser. När Indien blev självständigt år 1947, kunde exempelvis New Delhi, huvudstaden, skryta med att ha 11.000 personbilar och lastbilar. År 1993 hade siffran stigit till över 2.200.000! Trots denna enorma ökning förväntas antalet ”öka till det dubbla före sekelskiftet”, skriver tidskriften Time.

I Östeuropa, där det bara finns en fjärdedel så många bilar per capita som i Västeuropa, finns det omkring 400 miljoner potentiella kunder. I Kina, som ända tills nu varit känt för sina 400 miljoner cyklar, kommer situationen att vara helt förändrad om några få år. Enligt en rapport från år 1994 planerar den kinesiska regeringen ”en snabb ökning av bilproduktionen”. I dag tillverkar man 1,3 miljoner bilar om året i Kina, och den siffran beräknas öka till 3 miljoner i slutet av seklet.

Bilavgaser — ett hot mot vår miljö

”Frisk luft har blivit en bristvara i Storbritannien”, kunde man läsa i The Daily Telegraph för 28 oktober 1994. Uttalandet är kanske en smula överdrivet men tillräckligt sant för att ge anledning till oro. Professor Stuart Penkett vid University of East Anglia säger varnande: ”Biltrafiken håller på att förändra den kemiska sammansättningen av hela vår naturliga atmosfär.”

Boken 5000 Days to Save the Planet förklarar att höga koncentrationer av koloxid ”berövar kroppen nödvändigt syre, försämrar uppfattningsförmågan och tankeförmågan, sätter ner reaktionsförmågan och ger upphov till dåsighet”. Och Världshälsoorganisationen säger: ”Omkring hälften av alla storstadsbor i Europa och Nordamerika utsätts för oacceptabelt höga halter av koloxid.”

Det beräknas att bilavgaser på somliga platser dödar ett stort antal människor varje år — förutom att de vållar skador på miljön för miljarder kronor. Ett nyhetsprogram som sändes i TV i juli 1995 uppgav att luftföroreningar som förorsakas av bilavgaser dödar omkring 11.000 britter om året.

År 1995 anordnade Förenta nationerna en klimatkonferens i Berlin. De 116 deltagarländernas representanter var alla överens om att något måste göras, men till mångas stora besvikelse bordlades det kanske viktigaste ärendet — att sätta upp specificerade mål, utarbeta klara regler och göra upp detaljerade handlingsprogram.

Denna brist på konkreta framsteg är kanske bara vad man kan förvänta med tanke på vad som sades i boken 5000 Days to Save the Planet redan år 1990. ”Den politiska och ekonomiska makten i det moderna industrisamhället är av en sådan natur att miljövårdande åtgärder kan accepteras endast om de inte lägger hinder i vägen för den ekonomiska verksamheten.”

Tidskriften Time varnade nyligen för ”möjligheten att ackumuleringen av koldioxid och andra drivhusgaser i atmosfären skall åstadkomma en successiv uppvärmning av jorden” och fortsatte: ”Resultatet skulle, enligt många forskare, kunna bli torka, smältande polarisar, en höjning av havsnivån, översvämmade kustområden, fruktansvärda stormar och andra klimatbetingade katastrofer.”

Föroreningsproblemet är följaktligen så allvarligt att något måste göras. Men vad?

Sökandet efter godtagbara lösningar

MOTORFORDON är inte den enda boven i dramat. Privata hushåll, industrier och kraftverk bidrar också till att fördärva jordens miljö. Den roll som biltrafiken spelar i sammanhanget är emellertid betydande.

Boken 5000 Days to Save the Planet vågar faktiskt säga: ”Om alla dessa kostnader togs med i beräkningen — i synnerhet koldioxidutsläppens verkan på vårt klimat — skulle man förmodligen aldrig tillverka några bilar.” Författarna medger dock: ”Men det är ett alternativ som varken biltillverkarna, vägbyggnadsindustrin eller statliga myndigheter — och förvisso inte den stora allmänheten, vars liv i allt högre grad är beroende av privata transportmedel — är beredda att ta under övervägande.”

Borde inte den teknik som gjorde det möjligt att skicka människor till månen också göra det möjligt att tillverka en miljövänlig bil? Detta är lättare sagt än gjort. Till dess detta blir möjligt fortsätter därför sökandet efter andra godtagbara lösningar.

Försök att minska föroreningarna

På 1960-talet började USA stifta miljöskyddslagar för att begränsa utsläppen av bilavgaser. Många andra länder och stater har sedan dess gjort samma sak.

Katalytiska avgasrenare, vilka kräver att man använder blyfri bensin, används nu allmänt för att eliminera skadliga föroreningar. Under perioden 1976—1980, då bilisterna i allt större utsträckning började använda sig av blyfri bensin, minskade blyhalten i amerikanernas blod med över 30 procent. Och väl var det, för höga blyhalter kan påverka nervsystemet och försämra inlärningsförmågan. Men även om blyhalterna har minskat i många industriländer, kan detsamma tyvärr inte sägas om tredje världens länder.

De positiva resultat som nåtts med katalysatorer är naturligtvis glädjande, men deras värde är trots detta omstritt. För att kompensera den prestandaförsämring som blir följden av att man inte längre använder bly ändrade man bensinens sammansättning. Detta har resulterat i ökade utsläpp av andra cancerframkallande ämnen, till exempel bensen och toluen, vars utsläppsnivå katalysatorerna inte reducerar.

Katalytiska avgasrenare innehåller också platina. Enligt professor Iain Thornton, som är verksam vid Imperial College i Storbritannien, har den ökade användningen av katalysatorer därför fått till sidoeffekt att vägdammet numera innehåller allt högre halter av platina. Han varnar för eventualiteten att ”lättlösliga former av platina kan komma in i näringskedjan”.

Trots att introducerandet av ”katalytiska avgasrenare i Nordamerika, Japan, Sydkorea och många europeiska länder” medfört vissa positiva resultat, medger boken 5000 Days to Save the Planet realistiskt att ”den enorma ökningen av antalet bilar överallt i världen har utraderat alla förbättringar av luftkvaliteten”.

Lägre farter

Ett annat sätt att minska avgasutsläppen är att köra långsammare. Men i USA har vissa stater nyligen höjt fartgränserna. I Tyskland är det inte populärt med hastighetsbegränsningar. Bilfabrikanter vars försäljningsargument är starka motorer som möjliggör farter på långt över 150 kilometer i timmen är naturligtvis emot sänkta fartgränser, och det är också många bilister. Det verkar emellertid som om fler och fler tyskar är villiga att acceptera hastighetsbegränsningar, inte bara för miljöns skull, utan också för säkerhetens.

I vissa länder måste bilisterna sänka farten när luftföroreningarna överstiger en viss nivå — eller rentav sluta upp att köra helt och hållet. En undersökning som gjordes år 1995 visade att 80 procent av tyska folket skulle gå med på att införa hastighetsbegränsningar om ozonhalten blev för hög. Många städer i världen, däribland Athen och Rom, har redan vidtagit åtgärder för att begränsa biltrafiken under vissa omständigheter, och andra överväger att göra detsamma.

Användning av cykel

För att minska biltrafiken har somliga städer infört reducerade biljettpriser på bussar. Andra erbjuder gratis bussresa för bilister som betalar en mindre avgift för att parkera sin bil på någon av stadens infartsparkeringar. Åter andra har speciella filer för bussar och taxibilar för att möjliggöra högre farter för dessa transportmedel.

Ett nytt sätt att lösa problemet beskrevs nyligen i tidningen The European: ”Inspirerade av en kampanj i Nederländerna i slutet av 1960-talet har påhittiga danskar startat ett projekt för att minska luftföroreningarna och trafiktätheten genom att få folk att använda två hjul i stället för fyra.” Cyklar har placerats ut på olika ställen i Köpenhamn, och genom att stoppa en slant i ett myntinkast kan man få låna en cykel för eget bruk. Myntet återfås när cykeln sedan återlämnas på någon lämplig plats. Tiden får utvisa om systemet är praktiskt och slår an bland invånarna.

För att uppmuntra människor att cykla i stället för att köra bil tillåter vissa tyska städer till och med cyklisterna att köra mot trafiken på enkelriktade gator! Eftersom omkring en tredjedel av alla resor i städerna och över en tredjedel på landsbygden är kortare än tre kilometer, skulle många invånare mycket väl kunna tillryggalägga de flesta av dem antingen till fots eller per cykel. Detta skulle minska miljöförstöringen och samtidigt ge välbehövlig motion.

Miljövänligare bilar

Fabrikanterna fortsätter att försöka få fram miljövänligare bilar. Elbilar som drivs med batterier har tillverkats en längre tid, men de är ganska begränsade i fråga om hastighet och aktionsradie. Samma sak kan sägas om solcellsdrivna elbilar.

En annan möjlighet som många biltillverkare nu undersöker är att använda väte som drivmedel. Väte avger så gott som inga föroreningar vid förbränning, men ännu så länge är kostnaderna oöverstigliga.

Den amerikanske presidenten Bill Clinton insåg behovet av att få fram nya, miljövänliga biltyper, när han år 1993 tillkännagav att regeringen och den amerikanska bilindustrin skulle samarbeta för att konstruera framtidens bil. Han sade: ”Vi skall försöka lansera ett av de mest ambitiösa tekniska projekt som vårt land någonsin gett sig i kast med.” Om man skall lyckas ”skapa tjugohundratalets högeffektiva och miljövänliga fordon”, som han uttryckte det, återstår emellertid att se. Målet är att få fram en prototyp inom tio år — men kostnaderna är enorma.

En del bilfabrikanter arbetar på modeller som drivs med en kombination av bensin och elektricitet. I Tyskland kan man redan — till en hutlös kostnad — köpa en elektrisk sportbil som har en topphastighet på 180 kilometer i timmen och kan accelerera från noll till 100 på nio sekunder. Men efter 20 mil stannar den och kan inte fortsätta förrän batterierna har laddats om i minst tre timmar. Forskningen fortsätter emellertid, och man räknar med att få fram ännu bättre modeller.

Andra problem

Giftiga avgasutsläpp är emellertid bara en sida av problemet. Bilar förorenar också miljön med buller, något som alla som bor i närheten av en starkt trafikerad väg är väl medvetna om. Eftersom ständigt trafikbuller kan vara skadligt för hälsan, är även detta en viktig sida av problemet som måste lösas.

Naturälskare påpekar också att många vackra landskap vanpryds av miltals med fula motorvägar, förutom av de anskrämliga industrier och affischtavlor som ofta kantar dessa vägar. Men allteftersom bilarna ökar i antal, ökar också behovet av fler vägar.

En del bilar, som i åratal har förorenat miljön i sina ägares tjänst, fortsätter att fördärva den även ”efter döden”. Övergivna skrotbilar som skämmer hela landskapet har blivit ett så stort problem att man på somliga håll har varit tvungen att stifta nya lagar för att förhindra onödig nerskräpning av naturen. Kommer man någonsin att kunna framställa en idealisk bil, som är tillverkad av återvinningsbara material? Ingen har hittills lyckats tillverka en sådan bil.

”De flesta tyskar bekymrar sig mycket över miljön — men knappast någon är beredd att göra någonting åt det”, skrev en tidning nyligen. Samma källa citerar en tysk regeringsmedlem, som säger: ”Ingen ser sig själv som skyldig eller är villig att stå till svars för sitt handlingssätt.” Ja, problem av det här slaget är verkligen svåra att lösa i en värld där flertalet människor är ”egenkära” och ”ovilliga till någon som helst överenskommelse”. — 2 Timoteus 3:1—3.

Sökandet efter godtagbara lösningar fortsätter emellertid. Kommer man någonsin att finna en idealisk lösning på föroreningsproblemet i förbindelse med bilar?

Den idealiska lösningen

GUDS ORD, Bibeln, talar om en tid då Guds himmelska regering kommer att ha löst mänsklighetens alla problem, inbegripet problemet med bilavgaserna. Kommer detta messianska kungarike, som många har fått lära sig att be om, att sörja för en idealisk lösning genom att utveckla en helt miljöanpassad bil? Eller kommer den idealiska lösningen att åstadkommas genom att jorden befrias från all motortrafik? Eftersom Bibeln inte ger oss något bestämt svar på den frågan, kan vi bara vänta och se. — Matteus 6:9, 10.

Men en sak kan vi vara säkra på: Guds regering kommer inte att låta föroreningar fördärva den vackra naturen i det paradis som Riket kommer att återställa åt mänskligheten. — Jesaja 35:1, 2, 7; 65:17—25.

Eftersom de som troget håller sig till Guds ord redan nu fostras och övas för att leva i en ny och ren värld, hur bör de då se på användningen av bilar i våra dagar? I Vakna! för 22 juni 1987 fanns en artikelserie med rubriken ”Vad händer med våra skogar?” Där kunde man läsa att det, enligt vissa forskare, finns ett samband mellan giftiga bilavgaser och döende skogar. Detta fick en orolig läsare att skriva till Sällskapet Vakttornet och fråga om det med tanke på detta skulle vara tillbörligt för kristna att köra bil. Han undrade om det skulle vittna om bristande respekt för Jehovas skapelse.

Här följer tillämpliga delar av Sällskapets svarsbrev: ”Jehovas vittnen är noga med att lyda de miljöskyddslagar som myndigheterna stiftat för att minska nedsmutsningen. (Romarna 13:1, 7; Titus 3:1) När det gäller åtgärder som går utöver vad myndigheterna kräver, är detta emellertid något som den enskilda individen själv måste besluta om. Om någon bestämmer sig för att inte längre köra bil, är det hans ensak. Artikeln i Vakna! visar dock hur somliga känner det, när det sägs på sidan 8: ’Många vidtar ... praktiska åtgärder för att minska luftföroreningarna i största möjliga mån. De kör långsammare, inskränker antalet resor, samåker till arbetet, använder blyfri bensin och lyder de miljölagar som myndigheterna utfärdar.’”

Vikten av kristen balans

Det här svaret återspeglade kristen balans. Vi måste komma ihåg att bilarna inte är ensamma om att förorena miljön. Flygplan och tåg — ja, faktiskt de flesta moderna transportmedel — bidrar också till miljöförstöringen. Dessa samfärdsmedel har emellertid inte utvecklats enkom för det syftet att fördärva miljön. Miljöförstöringen är en biverkan, som är beklaglig men beror på bristande kunskap och ofullkomlighet.

Vakttornet för 1 januari 1993, sidan 31, tog upp det här ämnet. Vi läser där: ”Som Jehovas vittnen är vi djupt medvetna om alla de ekologiska problem som nu påverkar vårt hem jorden. Vi inser mer än de flesta andra att jorden skapades för att vara ett rent och sunt hem åt ett fullkomligt människosläkte. (1 Moseboken 1:31; 2:15—17; Jesaja 45:18) ... Det är därför rätt att göra balanserade och rimliga ansträngningar för att inte i onödan bidra till människans pågående fördärvande av vårt jordklot. Men lägg märke till ordet ’rimliga’. ... Guds tjänare bör inte vara likgiltiga för ekologiska angelägenheter. Jehova krävde av sitt forntida folk att de vidtog åtgärder för att skaffa undan avfall, åtgärder som hade både ekologisk och sanitär betydelse. (5 Moseboken 23:9—14) Och eftersom vi vet hur han ser på dem som fördärvar jorden, bör vi helt visst inte ignorera sådant som vi kan göra för att hålla miljön ren. ... Hur långt en kristen skall gå när det gäller detta är emellertid en personlig sak, såvida det inte gäller något som lagen kräver. Det framgår tydligt av nyhetsmedierna att ofullkomliga människor lätt går i fällan och går till ytterligheter när det gäller detta. ... Mänskliga satsningar för att befria jorden från dess svåra ekologiska problem, inbegripet föroreningar, ... kommer [inte] att lyckas till fullo. Man kanske gör vissa framsteg här eller där, men den enda bestående lösningen kräver ett ingripande från Gud. I stället för att försöka lindra ytliga symptom koncentrerar vi därför våra ansträngningar och tillgångar på Guds lösning.”

Sanna kristna är följaktligen balanserade i sitt sätt att efterleva Bibelns principer och glömmer inte sitt gudagivna uppdrag att predika budskapet om Guds kungarike överallt i världen. (Matteus 24:14) Ingenting är viktigare eller mer brådskande! Om moderna samfärdsmedel och kommunikationer kan hjälpa de kristna att fullgöra denna förpliktelse, har de all anledning att utnyttja dem. Men samtidigt undviker de att i onödan eller uppsåtligen förorena miljön. På det sättet kan de ha ett gott samvete inför både Gud och människor.

Så även om vi just nu inte vet hur problemet med förorening i förbindelse med bilar kommer att lösas, kan vi vara övertygade om att det kommer att lösas. Den idealiska lösningen skymtar faktiskt redan vid horisonten.

[Ruta på sidan 9]

Vad du själv kan göra för att minska luftföroreningarna

• Gå eller cykla, när så är möjligt

• Samåk till arbetet

• Lämna regelbundet in bilen på service

• Använd miljövänliga drivmedel

• Undvik onödiga resor

• Kör med måttlig men jämn fart

• Åk kollektivt närhelst detta är möjligt och lämpligt

• Stäng av motorn i stället för att låta den gå på tomgång, om bilen står stilla någon längre stund