Sökandet efter godtagbara lösningar
MOTORFORDON är inte den enda boven i dramat. Privata hushåll, industrier och kraftverk bidrar också till att fördärva jordens miljö. Den roll som biltrafiken spelar i sammanhanget är emellertid betydande.
Boken 5000 Days to Save the Planet vågar faktiskt säga: ”Om alla dessa kostnader togs med i beräkningen — i synnerhet koldioxidutsläppens verkan på vårt klimat — skulle man förmodligen aldrig tillverka några bilar.” Författarna medger dock: ”Men det är ett alternativ som varken biltillverkarna, vägbyggnadsindustrin eller statliga myndigheter — och förvisso inte den stora allmänheten, vars liv i allt högre grad är beroende av privata transportmedel — är beredda att ta under övervägande.”
Borde inte den teknik som gjorde det möjligt att skicka människor till månen också göra det möjligt att tillverka en miljövänlig bil? Detta är lättare sagt än gjort. Till dess detta blir möjligt fortsätter därför sökandet efter andra godtagbara lösningar.
Försök att minska föroreningarna
På 1960-talet började USA stifta miljöskyddslagar för att begränsa utsläppen av bilavgaser. Många andra länder och stater har sedan dess gjort samma sak.
Katalytiska avgasrenare, vilka kräver att man använder blyfri bensin, används nu allmänt för att eliminera skadliga föroreningar. Under perioden 1976—1980, då bilisterna i allt större utsträckning började använda sig av blyfri bensin, minskade blyhalten i amerikanernas blod med över 30 procent. Och väl var det, för höga blyhalter kan påverka nervsystemet och försämra inlärningsförmågan. Men även om blyhalterna har minskat i många industriländer, kan detsamma tyvärr inte sägas om tredje världens länder.
De positiva resultat som nåtts med katalysatorer är naturligtvis glädjande, men deras värde är trots detta omstritt. För att kompensera den prestandaförsämring som blir följden av att man inte längre använder bly ändrade man bensinens sammansättning. Detta har resulterat i ökade utsläpp av andra cancerframkallande ämnen, till exempel bensen och toluen, vars utsläppsnivå katalysatorerna inte reducerar.
Katalytiska avgasrenare innehåller också platina. Enligt professor Iain Thornton, som är verksam vid Imperial College i Storbritannien, har den ökade användningen av katalysatorer därför fått till sidoeffekt att vägdammet numera innehåller allt högre halter av platina. Han varnar för eventualiteten att ”lättlösliga former av platina kan komma in i näringskedjan”.
Trots att introducerandet av ”katalytiska avgasrenare i Nordamerika, Japan, Sydkorea och många europeiska länder” medfört vissa positiva resultat, medger boken 5000 Days to Save the Planet realistiskt att ”den enorma ökningen av antalet bilar överallt i världen har utraderat alla förbättringar av luftkvaliteten”.
Lägre farter
Ett annat sätt att minska avgasutsläppen är att köra långsammare. Men i USA har vissa stater nyligen höjt fartgränserna. I Tyskland är det inte populärt med hastighetsbegränsningar. Bilfabrikanter vars försäljningsargument är starka motorer som möjliggör farter på långt över 150 kilometer i timmen är naturligtvis emot sänkta fartgränser, och det är också många bilister. Det verkar emellertid som om fler och fler tyskar är villiga att acceptera hastighetsbegränsningar, inte bara för miljöns skull, utan också för säkerhetens.
I vissa länder måste bilisterna sänka farten när luftföroreningarna överstiger en viss nivå — eller rentav sluta upp att köra helt och hållet. En undersökning som gjordes år 1995 visade att 80 procent av tyska folket skulle gå med på att införa hastighetsbegränsningar om ozonhalten blev för hög. Många städer i världen, däribland Athen och Rom, har redan vidtagit åtgärder för att begränsa biltrafiken under vissa omständigheter, och andra överväger att göra detsamma.
Användning av cykel
För att minska biltrafiken har somliga städer infört reducerade biljettpriser på bussar. Andra erbjuder gratis bussresa för bilister som betalar en mindre avgift för att parkera sin bil på någon av stadens infartsparkeringar. Åter andra har speciella filer för bussar och taxibilar för att möjliggöra högre farter för dessa transportmedel.
Ett nytt sätt att lösa problemet beskrevs nyligen i tidningen The European: ”Inspirerade av en kampanj i Nederländerna i slutet av 1960-talet har påhittiga danskar startat ett projekt för att minska luftföroreningarna och trafiktätheten genom att få folk att använda två hjul i stället för fyra.” Cyklar har placerats ut på olika ställen i Köpenhamn, och genom att stoppa en slant i ett myntinkast kan man få låna en cykel för eget bruk. Myntet återfås när cykeln sedan återlämnas på någon lämplig plats. Tiden får utvisa om systemet är praktiskt och slår an bland invånarna.
För att uppmuntra människor att cykla i stället för att köra bil tillåter vissa tyska städer till och med cyklisterna att köra mot trafiken på enkelriktade gator! Eftersom omkring en tredjedel av alla resor i städerna och över en tredjedel på landsbygden är kortare än tre kilometer, skulle många invånare mycket väl kunna tillryggalägga de flesta av dem antingen till fots eller per cykel. Detta skulle minska miljöförstöringen och samtidigt ge välbehövlig motion.
Miljövänligare bilar
Fabrikanterna fortsätter att försöka få fram miljövänligare bilar. Elbilar som drivs med batterier har tillverkats en längre tid, men de är ganska begränsade i fråga om hastighet och aktionsradie. Samma sak kan sägas om solcellsdrivna elbilar.
En annan möjlighet som många biltillverkare nu undersöker är att använda väte som drivmedel. Väte avger så gott som inga föroreningar vid förbränning, men ännu så länge är kostnaderna oöverstigliga.
Den amerikanske presidenten Bill Clinton insåg behovet av att få fram nya, miljövänliga biltyper, när han år 1993 tillkännagav att regeringen och den amerikanska bilindustrin skulle samarbeta för att konstruera framtidens bil. Han sade: ”Vi skall försöka lansera ett av de mest ambitiösa tekniska projekt som vårt land någonsin gett sig i kast med.” Om man skall lyckas ”skapa tjugohundratalets högeffektiva och miljövänliga fordon”, som han uttryckte det, återstår emellertid att se. Målet är att få fram en prototyp inom tio år — men kostnaderna är enorma.
En del bilfabrikanter arbetar på modeller som drivs med en kombination av bensin och elektricitet. I Tyskland kan man redan — till en hutlös kostnad — köpa en elektrisk sportbil som har en topphastighet på 180 kilometer i timmen och kan accelerera från noll till 100 på nio sekunder. Men efter 20 mil stannar den och kan inte fortsätta förrän batterierna har laddats om i minst tre timmar. Forskningen fortsätter emellertid, och man räknar med att få fram ännu bättre modeller.
Andra problem
Giftiga avgasutsläpp är emellertid bara en sida av problemet. Bilar förorenar också miljön med buller, något som alla som bor i närheten av en starkt trafikerad väg är väl medvetna om. Eftersom ständigt trafikbuller kan vara skadligt för hälsan, är även detta en viktig sida av problemet som måste lösas.
Naturälskare påpekar också att många vackra landskap vanpryds av miltals med fula motorvägar, förutom av de anskrämliga industrier och affischtavlor som ofta kantar dessa vägar. Men allteftersom bilarna ökar i antal, ökar också behovet av fler vägar.
En del bilar, som i åratal har förorenat miljön i sina ägares tjänst, fortsätter att fördärva den även ”efter döden”. Övergivna skrotbilar som skämmer hela landskapet har blivit ett så stort problem att man på somliga håll har varit tvungen att stifta nya lagar för att förhindra onödig nerskräpning av naturen. Kommer man någonsin att kunna framställa en idealisk bil, som är tillverkad av återvinningsbara material? Ingen har hittills lyckats tillverka en sådan bil.
”De flesta tyskar bekymrar sig mycket över miljön — men knappast någon är beredd att göra någonting åt det”, skrev en tidning nyligen. Samma källa citerar en tysk regeringsmedlem, som säger: ”Ingen ser sig själv som skyldig eller är villig att stå till svars för sitt handlingssätt.” Ja, problem av det här slaget är verkligen svåra att lösa i en värld där flertalet människor är ”egenkära” och ”ovilliga till någon som helst överenskommelse”. — 2 Timoteus 3:1—3.
Sökandet efter godtagbara lösningar fortsätter emellertid. Kommer man någonsin att finna en idealisk lösning på föroreningsproblemet i förbindelse med bilar?
[Bild på sidan 7]
Kan vi bidra till en renare miljö genom att använda kollektiva färdmedel, samåka eller cykla?