En nära släkting, en go’ẹl, var således ”återköpare” (Rut 2:20; 3:9, 13) eller, om det gällde ett dråp, ”blodshämnare” (4Mo 35:12).

Om det hade begåtts ett mord, kunde mördaren inte få beskydd i någon av tillflyktsstäderna. När saken hade behandlats skulle domarna i stället överlämna honom åt ”blodshämnaren [go’ẹl]” – en nära släkting till offret – som sedan skulle döda honom.