Detta är också av intresse när det gäller att förklara varför Belsassar erbjöd sig att göra Daniel till ”den tredje i kungariket”, om han kunde uttyda handskriften på väggen. Nabonid skulle betraktas som den förste, Belsassar som den andre, och Daniel skulle bli utropad som den tredje härskaren. (5:16, 29)

11. Under vilka utsvävningar får Belsassar se den ödesdigra handskriften på väggen, hur uttyder Daniel den, och hur uppfylls den?

¹¹ Belsassars festmåltid: handskriften på väggen uttyds (5:1—31). Det är den ödesdigra natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. Kung Belsassar, Nabonids son, anordnar som medregent i Babylon en stor festmåltid för tusen av sina stormän. Under vinets inflytande befaller kungen att man skall hämta in de heliga kärlen av guld och silver som man tagit från Jehovas tempel, och under sitt uppsluppna festande dricker Belsassar och hans gäster ur dessa, medan de lovprisar sina hedniska gudar. I samma ögonblick visar sig en hand som skriver ett kryptiskt budskap på väggen. Kungen blir förskräckt. Hans visa män kan inte uttyda skriften. Slutligen förs Daniel in. Kungen erbjuder sig att göra honom till den tredje i kungariket om han kan läsa och uttyda skriften, men Daniel säger att kungen må behålla sina gåvor. Sedan läser han skriften och förklarar dess betydelse: ”MENE, MENE, TEKEL och PARSIN. ... Gud har räknat ditt kungarikes dagar och gjort slut på det. ... Du har blivit vägd på vågen och befunnen för lätt. ... Ditt kungarike har blivit delat och givet åt mederna och perserna.” (5:25—28) Samma natt blir Belsassar dödad, och medern Darius (Dareios) mottar kungariket.