Nabonid hävdar i sina inskrifter att han var av adlig härkomst. En tavla som man funnit nära det forntida Haran visar att Nabonids mor eller farmor var en hängiven dyrkare av månguden Sin. (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 311, 312) Som kung dyrkade Nabonid själv mycket hängivet månguden, både i Haran och i Ur, där denne gud hade en framträdande ställning. (BILD, bd 2, sid. 324)

På kilskriftstavlor från Nebukadnessars åttonde år (från nisan 617 till nisan 616 f.v.t.) sägs det att en viss Nabu-naid ”förestår staden”, och en del historiker menar att detta syftar på den Nabonid som senare blev kung. Men Nabonid måste i så fall ha varit mycket ung när han fick en administrativ ställning och mycket gammal när Babylon föll ca 77 år senare (539 f.v.t.).

Nabonid besteg tronen efter mordet på Labashi-Marduk. Men i en av sina inskrifter omtalar han sig själv som Nebukadnessars och Neriglissars ”mäktige representant”, och detta tyder på att han hävdade att han kom till makten på ett lagligt sätt och inte var någon troninkräktare.

På flera prismor nämner Nabonid både sig själv och sin förstfödde son, Belsassar, i förbindelse med böner till månguden. (Documents From Old Testament Times, utgiven av D. W. Thomas, 1962, sid. 73) En inskrift visar att han i sitt tredje år, innan han drog ut på det fälttåg som ledde till erövringen av Tema i Arabien, överlät kungamakten i Babylon åt Belsassar. Av samma text framgår det att Nabonid väckte anstöt bland invånarna i sitt rike genom att han favoriserade tillbedjan av månguden och inte var på plats i Babylon när nyårsfesten skulle firas. Av den så kallade Nabonidkrönikan framgår det att Nabonid var i staden Tema under sitt 7:e, 9:e, 10:e och 11:e regeringsår. Om alla dessa tillfällen sägs det: ”Kungen kom inte till Babylon [till ceremonierna i månaden nisan]; (statyn av) guden Nebo kom inte till Babylon, (statyn av) guden Bel gick inte ut (från Esagila i en procession); [nyårs]festen [utgick].” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 306) Eftersom texten är skadad är redogörelsen för de andra åren ofullständig.

Om oasstaden Tema sägs det på ett annat ställe: ”Han förskönade staden, byggde (där) [ett palats] som liknade palatset i Su·an·na (Babylon).” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 313) Nabonid tycks ha flyttat sitt kungliga residens till Tema, och andra texter visar att kamelkaravaner fraktade dit varor från Babylon. Utan att göra avkall på sin ställning som rikets kung överlät han styret i Babylon åt Belsassar. Eftersom Tema var en knutpunkt vid de karavanvägar där man fraktade guld och kryddor genom Arabien, kan det ha legat ekonomiska motiv bakom Nabonids intresse för staden, men det kan också ha funnits militärstrategiska skäl. En del har också menat att han kan ha ansett det klokt ur politisk synvinkel att styra Babylon genom sin son. Andra faktorer, t.ex. det hälsosamma klimatet i Tema och måndyrkans starka ställning i Arabien, har också nämnts som möjliga orsaker till att Nabonid uppenbarligen föredrog den staden.

Det finns inga upplysningar tillgängliga om vad Nabonid ägnade sig åt mellan sitt 12:e och sitt sista regeringsår. Eftersom han räknade med att mederna och perserna skulle angripa under ledning av Cyrus, hade han slutit ett förbund med det lydiska riket och med Egypten. Enligt Nabonidkrönikan var Nabonid tillbaka i Babylon det år då Medo-Persien gick till angrepp. Nyårsfesten firades, och de babyloniska gudarna fördes in i staden. Med avseende på Cyrus framryckning sägs det i krönikan att han efter en seger vid Opis erövrade Sippar (60 km norr om Babylon) och att ”Nabonid flydde”. Sedan följer berättelsen om medernas och persernas erövring av Babylon, och det sägs att Nabonid togs till fånga när han återvände dit. (Ancient Near Eastern Texts, sid. 306)

Ett utdrag som börjar på den femte raden i den tredje av de fyra spalterna lyder: ”[Sjuttonde året:] ... I månaden tashritu, när Cyrus angrep Akkads krigshär i Opis vid Tigris, gjorde Akkads invånare uppror, men han (Nabonid) nedgjorde de förvirrade invånarna. På 14:e dagen blev Sippar intaget utan strid. Nabonid flydde. Den 16:e dagen drog Gobryas (Ugbaru), ståthållare över Gutium, och Cyrus här in i Babylon utan strid. Nabonid fängslades i Babylon när han återvände (dit).

Det bör påpekas att uttrycket ”sjuttonde året” inte står på tavlan, eftersom den delen av texten är förstörd. Översättarna har valt att infoga detta årtal därför att de menar att Nabonids 17:e regeringsår också var hans sista. Därför utgår de från att det var under det året som Babylon föll och att denna tidsangivelse har funnits i den del av texten som nu är skadad. Även om Nabonid skulle ha regerat längre än man vanligtvis antar, påverkar inte detta uppfattningen att Babylon föll 539 f.v.t., eftersom det finns andra källor som pekar på det året.

Nabonidkrönikan är ett lertavlefragment som nu förvaras på British Museum. Krönikan innehåller i första hand en uppräkning av de viktigaste händelserna under Nabonids regering, däribland en kortfattad skildring av Babylons fall för Cyrus här. Även om tavlan utan tvivel har sitt ursprung i Babylon och är skriven med babylonisk kilskrift, har forskare som studerat stilen på skriften kommit fram till att den kan vara från den seleukidiska perioden (312–65 f.v.t.), dvs. 200 år eller mer efter Nabonids tid. Man är så gott som säker på att tavlan är en kopia av ett tidigare dokument. Krönikan förhärligar Cyrus och talar så pass nedsättande om Nabonid att den anses vara ett verk av en persisk skrivare, och den har rentav kallats ”persisk propaganda”. Men även om så är fallet menar historiker att de faktiska upplysningarna ändå är tillförlitliga.