Djupt religiös. Nebukadnessar tycks ha varit mycket religiös, eftersom han byggde och utsmyckade tempel åt ett stort antal babyloniska gudar. Han var särskilt hängiven dyrkan av Babylons huvudgud, Marduk, som han gav äran för sina militära segrar. Troféer från krigen, däribland de heliga kärlen från Jehovas tempel, fördes uppenbarligen in i Marduks (Merodaks) tempel. (Esr 1:7; 5:14) En av Nebukadnessars inskrifter lyder: ”Till din ära, o upphöjde MERODAK, har jag byggt ett hus. ... Må det få motta tribut i överflöd från nationernas kungar och från alla folken.” (Records of the Past: Assyrian and Egyptian Monuments, London 1875, bd V, sid. 135)

Historiska kilskriftstexter kompletterar till viss del Bibelns berättelse om Nebukadnessar. Enligt dem samlade Nabopolassar sin här i sitt 19:e regeringsår, och hans son, den dåvarande kronprinsen Nebukadnessar, gjorde detsamma. De båda härarna opererade uppenbarligen oberoende av varandra, och när Nabopolassar återvände till Babylon mindre än en månad senare, genomförde Nebukadnessar ett segerrikt fälttåg i ett bergsområde och vände senare tillbaka till Babylon med stort byte. Under Nabopolassars 21:a regeringsår drog Nebukadnessar ut med den babyloniska hären till Karkemish, där han förde sina styrkor till seger i en strid mot egyptierna. Detta skedde i Jehojakims fjärde år som kung i Juda (625 f.v.t.). (Jer 46:2)

Inskrifterna visar vidare att Nebukadnessar återvände hem till Babylon när han fick budet om faderns död och att han besteg tronen den 1 elul (augusti/september). Redan under sitt tronbestigningsår återvände han till Hattu, och ”i månaden shebat [januari/februari 624 f.v.t.] förde han det väldiga bytet från Hattu till Babylon”. (Assyrian and Babylonian Chronicles, A. K. Grayson, 1975, sid. 100) År 624, som var Nebukadnessars första officiella regeringsår, förde han åter sina trupper genom Hattu, och den här gången intog han den filisteiska staden Ashkelon och plundrade den. (Se ASHKELON.) Under sitt andra, tredje och fjärde år som kung företog han ytterligare fälttåg i Hattu, och det var uppenbarligen i det fjärde året som han gjorde Jehojakim, Judas kung, till sin vasall. (2Ku 24:1) Det var också i det fjärde året som Nebukadnessar förde sina styrkor till Egypten. I slaget som följde led båda sidor stora förluster.

Erövrar Jerusalem. Senare belägrade babylonierna Jerusalem, uppenbarligen som en följd av kung Jehojakims uppror mot Nebukadnessar. Det verkar som om Jehojakim dog under belägringen och att hans son Jehojakin besteg tronen i Juda. Men bara tre månader och tio dagar senare fick den nye kungens styre ett slut när Jehojakin överlämnade sig till Nebukadnessar (i månaden adar [februari/mars] i Nebukadnessars sjunde regeringsår [som slutade nisan 617 f.v.t.], enligt de babyloniska krönikorna). En kilskriftstavla (British Museum 21946) ger följande upplysning: ”Det sjunde året: I månaden kislev samlade kungen i Akkad sin här och marscherade mot Hattu. Han lägrade sig mot staden i Juda, och på andra dagen i månaden adar intog han staden (och) tog (dess) kung [Jehojakin] till fånga. Han insatte en kung som han själv hade valt [Sidkia] i staden, (och) han avkrävde en stor tribut som han förde till Babylon.” (Assyrian and Babylonian Chronicles, A. K. Grayson, 1975, sid. 102; BILD, bd 2, sid. 326)

I många av Nebukadnessars inskrifter berättas det om hans byggprojekt, som inbegrep tempel, palats och murar. Ett utdrag ur en av dessa inskrifter lyder:

”Nebukadressar, kung av Babylon, återuppbyggaren av Esagila och Ezida, son till Nabopolassar är jag. För att skydda Esagila, så att ingen mäktig fiende och erövrare skulle inta Babylon, så att stridslinjen inte skulle närma sig Imgur-Bel, Babylons mur, [gjorde jag] det som ingen tidigare kung hade gjort; murarna kring Babylon omgav jag med en stark mur på östra sidan. Jag grävde en vallgrav, och jag nådde till vattnets nivå. Jag såg sedan att den mur min far hade byggt var för liten. Med asfalt och tegel byggde jag en väldig mur som likt ett berg inte kunde rubbas, och jag förband den med min fars mur; jag lade dess grundvalar på undervärldens bröst; dess översta kant lyfte jag upp som ett berg. För att stärka denna mur byggde jag en tredje längs den, och som en grund till en skyddsmur lade jag ett fundament av tegelsten och byggde den på undervärldens bröst och lade dess grundval. Esagilas och Babylons befästningar förstärkte jag och befäste mitt herraväldes namn för evigt.” (Archaeology and the Bible, G. Barton, 1949, sid. 478, 479)