Babylons ödeläggelse förutsagd

Babylons skoningslösa grymhet mot Jehovas folk skulle emellertid inte få passera obestraffad. Genom Jeremia hade Gud sagt: ”Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de har förövat mot Sion, inför era ögon.” Och genom Jesaja hade han förutsagt: ”Jag vill uppväcka mot dem mederna.” — Jeremia 51:24; Jesaja 13:17.

Omkring två århundraden i förväg angav Jehova till och med namnet på den härskare som skulle få Babylon på fall och befria hans folk — Kores eller Cyrus, även känd som Cyrus den store. Profetian om Cyrus sade att Jehova skulle ”öppna dörrarna för honom, så att inga portar mer är stängda”. (Jesaja 44:26—45:1)

Med tiden gick emellertid profetian i uppfyllelse: ”Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, liksom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Aldrig mer skall det bli bebyggt.” — Jesaja 13:19, 20.

I dag är det mäktiga Babylon ingenting annat än dammiga stenhögar, ruiner i ett ödeland — ett tyst och vältaligt vittnesbörd om den osvikliga exaktheten i Jehovas profetiska ord. — Jeremia 51:36, 37.

Många år i förväg hade profeten Jeremia nedtecknat en målande beskrivning av Babylons fall: ”Babylons väldiga män har upphört att strida. ... En löpare springer för att möta en annan löpare, och en rapportör för att möta en annan rapportör, för att rapportera för Babylons kung att hans stad har intagits vid varje ända och att till och med vadställena har erövrats, och papyrusbåtarna har man bränt upp i eld.” — Jeremia 51:30—32, NW.

Nabonidkrönikan, som nu finns på British Museum, bekräftar denna beskrivning. Det sägs där att ”Cyrus’ härar trängde in i Babylon utan strid”.