14. Vilken förnedring förutsägs för Babylon?

¹⁴ Domen över Babylon förkunnas (13:1—14:27). Jesaja ser nu bortom Assyriens dagar till den tid då Babylon står på höjden av sin makt. Hör! Ljudet av ett talrikt folk, larmet av kungariken, av församlade nationer! Jehova inmönstrar krigshären! Det är en mörk dag för Babylon. Människor stirrar i förundran, ansikten flammar, och hjärtan smälter. De obarmhärtiga mederna skall omstörta Babylon, ”kungarikens prydnad”. Det skall bli en obebodd ödemark och ett tillhåll för vilda djur ”från generation till generation”. (13:19, 20) De döda i Sheol väcks för att ta emot Babylons kung. Larver blir hans bädd och maskar hans täcke. Vilken förnedring för denne ”lysande, gryningens son”! (14:12) Han strävade efter att upphöja sin tron, men han blir ett utkastat kadaver, när Jehova sopar bort Babylon med förintelsens kvast. Inget namn, ingen kvarleva, inga efterkommande, inga ättlingar skall bli kvar!

25. Vad skall människorna komma att inse genom Jehovas domar över Babylon och dess falska gudar?

²⁵ Hämnd på Babylon (45:1—48:22). För Israels skull bestämmer Jehova att Cyrus skall besegra Babylon. Människorna skall tvingas inse att Jehova ensam är Gud, Skaparen av himlarna, jorden och människan på den. Han hånar Babylons gudar, Bel och Nebo, för det är bara han som från början kan omtala utgången. Jungfrun, Babylons dotter, skall sitta i stoftet, naken och utan tron, och hennes många rådgivare skall brännas upp som stubb. Jehova säger åt de israelitiska avgudadyrkarna, som har nackar av järn och pannor av koppar, att de skulle kunna vinna frid, rättfärdighet och välstånd genom att lyssna till honom, men ”det finns ingen frid ... för de ondskefulla”. — 48:4, 22.