Eftersom guden Marduk (Merodak) betraktades som Babylons grundare, har en del menat att Marduk representerar den till gud upphöjde Nimrod. Men det råder delade meningar bland forskarna när det gäller att identifiera gudar med bestämda personer.

Planeten Jupiter identifierades med Babylons huvudgud, Marduk;

När Hammurabi gjorde Babylon till Babyloniens huvudstad fick stadsguden Marduk naturligtvis ökad betydelse. Marduk fick med tiden överta tidigare gudars egenskaper med det resultatet att han trängde ut dem ur de babyloniska myterna. Under senare perioder blev egennamnet ”Marduk” ersatt med titeln ”Belu” (”ägare”), och till slut omtalades han vanligtvis som Bel.

Det rådde bittert hat mellan flera av dem. Ett par exempel: Tiamat, som planerade att döda de andra gudarna, blev besegrad av Marduk, som delade henne i två delar och skapade himlen av den ena delen och använde den andra när han grundlade jorden.