Donald Nowills, som fick ansvaret för verksamheten i landet när missionärerna hade utvisats, var bara 20 år och hade inte varit döpt i mer än fyra år. Han hade visserligen tjänat som kretstillsyningsman några månader, men hade aldrig arbetat vid ett avdelningskontor. Broder Nowills hade ett anspråkslöst litet kontor i sitt hus, som var gjort av trä och hade plåttak och jordgolv. Det låg i Gualey, en mycket farlig del av Ciudad Trujillo. Med hjälp av Félix Marte gjorde han kopior av Vakttornet för hela landet.

Broder Nowills fick hjälp av Mary Glass, vars man, Enrique, satt i fängelse. Hon berättar: ”Jag brukade sluta mitt vanliga arbete klockan fem på eftermiddagen och gå till broder Nowills kontor för att skriva av Vakttornet på skrivmaskin. Därefter framställde broder Nowills kopior på en stencilapparat. En syster från Santiago, som hade kodnamnet ’ängeln’, brukade sedan lägga stencilkopiorna i botten på en stor burk som hade innehållit vegetabilisk olja. Sedan lade hon en duk över litteraturen och täckte den med kassava, potatis eller taro. Ovanpå det lade hon grov säckväv (juteväv). Sedan brukade hon resa med allmänna transportmedel norrut i landet och lämna ett exemplar till varje församling. Familjerna turades om att låna det exemplaret så att de kunde studera det tillsammans.”

”Vi var tvungna att vara mycket försiktiga”, tillägger Mary, ”eftersom gatorna kryllade av poliser och militärer som försökte lista ut var avskrifterna av Vakttornet gjordes. Men de lyckades aldrig göra det. Jehova skyddade oss alltid.”