Men den 26 mars 2004 förbjöd domaren Jehovas vittnens verksamhet i Moskva. Den 16 juni samma år fastställdes domen även av överklagningsdomstolen i Moskva.d En broder som varit med i sanningen länge sade angående domen: ”På sovjettiden var ryssarna tvungna att vara ateister. I dag måste de vara ortodoxa.”

Hur reagerade bröderna och systrarna på förbudet? Ungefär som Nehemja. På hans tid motarbetade fiender till Guds folk hans försök att återuppbygga Jerusalems mur. Men varken han eller folket lät sig distraheras av fiendernas motstånd. I stället byggde de vidare på muren, och ”folket var i sitt hjärta inriktat på att arbeta”. (Neh. 4:1–6) Våra bröder och systrar i Moskva lät sig inte heller distraheras av motståndarna. De fortsatte med det arbete som måste utföras i vår tid – predikandet av de goda nyheterna. (1 Petr. 4:12, 16) De var övertygade om att Jehova skulle hjälpa dem, och de var redo för den fjärde etappen av den här långdragna kampen.

FIENTLIGHETERNA ÖKAR

Den 25 augusti 2004 lämnade våra bröder in en petition till Kreml, adresserad till Vladimir Putin, som var Rysslands dåvarande president. Petitionen, som gav uttryck åt stark oro över förbudet, bestod av 76 volymer och innehöll mer än 315 000 namnunderskrifter. Prästerna i ryska ortodoxa kyrkan visade nu sitt rätta ansikte. En talesman för Moskvas patriarkat tillkännagav: ”Vi är helt emot Jehovas vittnens verksamhet.” En muslimsk ledare sade att domstolsutslaget var ”en milstolpe och en glädjande händelse”.

Inte helt oväntat trodde en del människor i Ryssland på anklagelserna och började gå till angrepp mot Jehovas vittnen. De slog och sparkade några vittnen som var ute i tjänsten i Moskva. En uppretad man jagade ut en syster ur ett hus och sparkade henne så hårt i ryggen att hon ramlade och slog i huvudet. Hon var tvungen att söka läkarhjälp, men polisen ingrep ändå inte mot gärningsmannen. Andra vittnen greps av polisen, tvingades lämna fingeravtryck, fotograferades och hölls kvar i häkte över natten. De som hyrde ut möteslokaler till vittnena i Moskva ställdes inför hotet att bli av med sina jobb om de fortsatte hyra ut till vittnena. Det dröjde inte länge förrän många församlingar inte hade någon lokal att samlas i. Fyrtio församlingar blev tvungna att dela på en Rikets sal med fyra hörsalar. En av de här församlingarna fick hålla sitt offentliga möte halv åtta på morgonen. ”Förkunnarna var tvungna att gå upp klockan fem på morgonen”, berättade en resande tillsyningsman, ”men det gjorde de villigt i över ett år.”

”TILL ETT VITTNESBÖRD”

För att fastställa att förbudet i Moskva var olagligt vände sig våra jurister till Europadomstolen i december 2004. (Se rutan ”Varför en rysk dom granskas i Frankrike” på sidan 6.) Sex år senare, den 10 juni 2010, lade domstolen fram ett enhälligt beslut som fullständigt frikände Jehovas vittnen!e Domstolen undersökte alla anklagelserna och kom fram till att de saknade grund. Den fastslog också att Ryssland enligt lag hade skyldighet att ”sätta stopp för de kränkningar som domstolen uppdagat och att i möjligaste mån kompensera skadorna”. (Se rutan ”Domstolsutslaget” på sidan 8.)