Till att börja med begav sig broder Kraft till Vorarlberg för att hämta exemplar av Vakttornet som de schweiziska bröderna smugglade över gränsen. På vägen till Wien stannade han till i Innsbruck för att kontakta bröderna Defner och Setz, vilka tog emot exemplaren för Tyrolen. Broder Setz förvarade detta dyrbara material under veden, som han hade travat upp framför huset. Allt detta låter mycket enkelt. Men glöm inte att Gestapo och deras informatörer fanns överallt.

Modiga systrar fyller ett vitalt behov

Utan dröjsmål gjorde broder Kraft anordningar för att brödernas tillgång till andlig mat skulle fortsätta sedan han blivit arresterad. Modiga systrar ställde sig med glädje till förfogande för det andliga utspisningsverket. Therese Schreiber i Wien var en av dessa. Broder Kraft lärde henne hur hon skulle duplicera exemplar av Vakttornet genom att använda en enkel apparat.

Den underjordiska verksamheten upptog mycket av Thereses tid, men hon fann ett deltidsarbete som gjorde det möjligt för henne att ekonomiskt sörja för sig själv och för sin mor. Hon försökte vara försiktig. Ganska många bröder hade redan blivit arresterade. Och eftersom hennes mor led av allvarliga hjärtbesvär, hur skulle det gå för modern, om hennes dotter blev arresterad? Therese tröstade sin mor och försäkrade henne alltid om att Jehova visst inte skulle lämna henne i sticket.

Andra modiga systrar var också beredda att tjäna Jehovas intressen på vilket som helst sätt som kunde behövas. Syster Stadtegger från Wels erbjöd sig att resa västerut för att leverera studiestoff till bröderna i Tyrolen. Detta fortsatte hon att göra till dess hon föll i händerna på Gestapo. Utan några rättegångsförhandlingar blev hon sänd till koncentrationslägret i Ravensbrück. Hon kom aldrig tillbaka.

Två slags matpåsar

Den broder åt vilken ansvaret för predikoverket nu anförtroddes arbetade inte på Sällskapets kontor, utan ägde en liten grönsaksaffär för att försörja sig och sin hustru. Det var Peter Gölles. ”Utan några som helst organisationsinstruktioner”, som han uttryckte det, blev han uppmanad att hålla Guds folks verksamhet i gång så långt det var möjligt under dessa förtryckande omständigheter.

Eftersom broder Kraft inte längre var ibland dem, övade broder Gölles tillsyn över dupliceringen och spridningen av bibelstudiestoff i hela landet. På natten arbetade han i hemlighet i kalla källare, och under dagen var han i sin livsmedelsaffär. Det var inte säkert och tryggt att använda posten, och därför måste litteraturen förmedlas genom kurirer. De bidrag som kom in var inte tillräckliga för att täcka reseutgifterna, och därför använde broder Gölles vad han hade i sin egen ficka. Eftersom kunderna ofta fick sina grönsaker och andra livsmedel förpackade i papperspåsar, var det ingenting som observerades, när utvalda personer lämnade affären med papperspåsar som hade ett innehåll som var annorlunda. Under någon tid kunde kurirerna och bröderna i Wien få andlig mat från broder Gölles’ affär på detta vis.

Hjälp åt den ansvarige brodern

Från och med 1938 blev det allt svårare att upprätthålla kontakten med Schweiz och med Nederländerna för att åtminstone få in några exemplar av Vakttornet i landet. Många kontakter blev avbrutna genom arresteringar, och det blev ibland nödvändigt att göra tågresor, som tog en vecka eller mera, för att få andlig mat från utlandet. Broder Gölles försökte få andliga förråd via Bratislava i Tjeckoslovakien, genom att syster Kattner förde med sig studiestoffet därifrån. Men denna förbindelselinje avskars också snart.

Vid den tiden visade sig Ernst Bojanowski på scenen. Han kom från Tyskland, men han hade redan varit i kontakt med bröderna i Österrike. Bojanowski erbjöd broder Gölles sina tjänster och samarbetade med syster Schreiber i att duplicera studiestoffet. Bojanowski gjorde intryck av att vara en modig man med stor initiativförmåga. Han gjorde även resor för att avlämna litteratur. Vid tre tillfällen döpte han också nya bröder och systrar.

En annan hjälp var dupliceringsmaskinen, som var installerad i källaren till en trädgårdsmästares hus i Wien. För att använda den måste man gräva fram den ur dess gömställe varje gång den skulle användas. Men ingen lade märke till vad som skedde, eftersom fastighetens ägare hade emigrerat och det bara var trädgårdsmästaren, en av våra bröder, som lämnats att se efter huset.

Västerut, nära den italienska gränsen, hjälpte andra vittnen till. Syster Gelmi förstorade diabilder av Vakttornsartiklar, som Narciso Riet förde med sig över gränsen från Italien. Hon skrev sedan ut stenciler för duplicering, och de färdiga exemplaren fördes till ett ställe högt upp på ett berg. Därifrån skedde distribueringen. Syster Tammerl från Innsbruck och systrarna Entacher (mor och dotter) från Schwaz hjälptes åt att distribuera studiestoffet till medtroende. De insåg vad som kunde hända dem om de blev gripna, och de var beredda på det, om så skulle bli nödvändigt.

I fiendens hand

Plötsligt satte en ny arresteringsvåg in, särskilt under september och oktober 1939. Det talades bland vittnena om att en broder hade uppgett namnen för myndigheterna. I Gestapos handlingar, som nu finns tillgängliga för granskning, kan man läsa om dessa detaljer i svart på vitt. Gestapos rapport för Wien, daterad den 2 november 1939, lyder:

”Kuderna, som nämndes i dagsrapporten för den 31 oktober 1939, har sagt att I.B.V.:s [Internationella Bibelstudiesällskapets] olagliga verksamhet pågick till helt nyligen. Han yppade vidare namnen på alla I.B.V.:s ledande bröder i nästan alla Wiens stadsdelar.”

Johann Kuderna hade varit en medtroende sedan 1924. Av skäl som inte längre är kända hade han tydligen oavsiktligt spelat fienden i händerna.

Ett ytterligare slag var att den hemliga kod som användes av systrarna vid distribueringen av tidskrifterna också föll i myndigheternas händer. Nu var det lätt för dem att förstå vad som avsågs med orden ”20 exemplar för ’Resi’”; eftersom syster Schreibers första namn var Therese, förkortades hennes namn till Resi. Syster Schreiber blev arresterad och utan några rättsliga åtgärder sänd till koncentrationslägret Ravensbrück. Och hur förhöll det sig med hennes mor? Hon hade dött två månader tidigare.

Avlade modigt vittnesmål inför domstol

Sedan någon tid hade förflutit, blev syster Schreiber förd från koncentrationslägret tillbaka till Wien. Vad avsåg de att göra med henne? Det skulle hon snart få veta. Under rättegångsförhandlingarna vid tingsrätten i Wien såg hon ett antal exemplar av tidskriften Vakttornet, i vilka Hitlers namn förekom. De hade framställts underjordiskt. Syster Schreiber drog den slutsatsen att de kände till hennes deltagande i både framställningen och distribueringen av tidskrifterna.

”Framställde du de här exemplaren?” frågade domaren henne eftertryckligt. Redan innan syster Schreiber blev arresterad, hade hon bett till Jehova att han skulle lägga orden i hennes mun, så att hon skulle kunna avge ett gott vittnesbörd om honom. Med ett bestämt ”Ja, det gjorde jag”, tog hon på sig ansvaret.

Syster Schreiber hade ett behagfullt utseende och uppförde sig distingerat. Detta gjorde tydligtvis intryck på domaren, som önskade frikänna henne. Men Gestapo behöll henne i fängsligt förvar och sände henne tillbaka till koncentrationslägret. Att hon senare överfördes till ett arbetsläger räddade hennes liv, även om hon fick uthärda fem och ett halvt års internering.

Duplicering av litteratur

Detta var svåra dagar för broder Gölles, när lojala medarbetare blev gripna den ene efter den andre. Han försökte göra sitt bästa för att fortsätta med distribueringen av andlig mat. Men vem kunde hjälpa till med det? Han påminde sig att en syster hade hänvänt sig till honom några månader tidigare och sagt: ”Broder Gölles, jag skulle vilja göra något för Herrens verk.” Det var Hansi Hron (nu Buchner), som hade blivit döpt år 1931. Hon hade vistats några år utomlands. Nu, vid en kritisk tidpunkt, hade hon återvänt till Österrike. Och av hela sitt hjärta var hon beredd på att åta sig den svåra uppgiften som kurir.

Ludwig Cyranek erbjöd också sin hjälp. Han hade redan avtjänat ett tvåårigt fängelsestraff i Tyskland. Så snart som han blev frigiven, började han ägna sig åt underjordisk verksamhet igen och gjorde sina erfarenheter tillgängliga för bröderna i Wien. Han tog del i det farliga arbetet med att reproducera Vakttornet.

Men var stället där dupliceringsmaskinen var placerad också röjt? Osäkra på svaret flyttade bröderna maskinen först till ett ställe, sedan till ett annat. Medan broder Cyranek skrev stencilerna, dikterade broder Joseph Schön från Prag och syster Anna Voll från Wien texten för honom, och Ernst Bojanowski utförde dupliceringen tillsammans med en annan broder. Från ännu ett annat ställe hämtade Hansi Hron tidskrifterna för att leverera dem till bröderna.

Återigen måste man flytta dupliceringsmaskinen, och broder Schön fann ett gömställe åt den i en kolonistuga. Där skötte han och en annan broder dupliceringen. När denna teokratiska syssla var utförd, levererade broder Schön studiestoffet till bröderna. En dag blev han vid ett avlämningsställe uppmanad att stanna och hälsa på. Detta var ett misstag. Snart blev han arresterad.

Syster Hron tog lärdom av denna tråkiga erfarenhet. Hon gjorde sina leveranser snabbt och fortsatte sedan vidare. Efter omkring sex månader blev hon också arresterad. Men hon hade fullföljt sin innerliga önskan att ”göra något för Herren”.

Med tiden blev bröderna påhittigare i att dölja litteraturen och var deras studiegrupper samlades. Vid överraskande husundersökningar, som polisen företog, kunde man därför inte finna någon litteratur. Och vad mötena beträffar, gick bröderna på en del håll upp i bergen eller ut i skogarna för att studera. När majsen hade växt och blivit hög nog, träffades små grupper mellan majsstänglarna mitt ute på fälten, där man inte kunde se dem från vägen. Hur passande var inte också studieartiklarna i Vakttornet! Bland dem var sådana som ”En trogen nation” och ”Uthållighet i sanningen”. Det var verkligen ”mat i rätt tid”. — Matt. 24:45.

Fienden söker efter duplikatorn

Myndigheterna förberedde ett nytt slag. De önskade gripa så många som möjligt av Jehovas vittnen, men de ansträngde sig också desperat för att finna den dupliceringsutrustning som användes för att reproducera Vakttornet.

Gestapohandlingar som finns tillgängliga för granskning inbegriper en kungörelse daterad den 8 juni 1940, som lyder: ”På befallning av RSHA [Reichssicherheitshauptamt; rikssäkerhetsbyrån] i Berlin skall alla medlemmar av I.B.V. såväl som alla som arbetar åt denna rörelse och alla som är kända som bibelforskare arresteras. ... Även skyldiga kvinnor skall arresteras. ... Denna åtgärd av statspolisen gäller hela tyska statens territorium och skall verkställas plötsligt den 12 juni 1940. Husrannsakan skall göras samtidigt som arresteringarna sker, och allt material som tillhör bibelforskarnas rörelse skall beslagtas.”

Detta fientliga angrepp var så snabbt att det är omöjligt att rekonstruera detaljerna. Men vi vet att 44 bröder och systrar blev arresterade i ett svep, vår kurir Hansi Hron inbegripen.

Vittnesmål visar emellertid att fienden var inställd på att lägga beslag på mer än människor. Detta framgår av ett domslut i en domstol i Wien, daterat 28 januari 1941. Det lyder: ”Först efter ingående undersökningar blev det möjligt att finna stället där det tryckta stoffet framställdes, upptäcka schaktet och hitta och beslagta dupliceringsmaskinen tillsammans med skrivmaskinen och allt material.” Den skadeglädje fienderna till Jehovas folk kände avspeglas tydligt i dessa ord.