• Jag tjänade där jag behövdes
    Vakttornet – 2001 | 1 februari

    • Till missionärstjänst

      När vi fick inbjudan att gå igenom den andra klassen av Vakttornets Bibelskola Gilead, tänkte vi: ”Det måste vara ett misstag! Varför skulle de bjuda in två enkla unga pojkar från Mississippi till den skolan?” Vi hade föreställt oss att de ville ha utbildade människor, men vi begav oss dit i alla fall. Vi var 100 elever i klassen, och kursen varade i fem månader. Avslutningen hölls den 31 januari 1944, och vi var ivriga att få tjäna på ett utländskt distrikt. Men på den tiden tog det lång tid att få pass och visum, och därför fick eleverna tillfälliga pionjärdistrikt i USA. Efter att ha tjänat en tid som pionjärer i Alabama och Georgia fick Bennett och jag slutligen vårt distrikt — Barbados i Västindien.

      Andra världskriget pågick fortfarande, och Jehovas vittnens arbete och litteratur var förbjudna i många länder, inklusive Barbados. I tullen öppnade tjänstemännen vårt bagage och gick igenom det och hittade litteraturen som var gömd där. Vi tänkte: ”Det är ute med oss!” I stället sade en tjänsteman bara: ”Vi är ledsna att vi måste söka igenom ert bagage; en del av den här litteraturen är förbjuden på Barbados.” Men han lät oss ändå komma in med all litteratur vi hade packat ner! Senare, när vi vittnade för regeringstjänstemän, sade de att de inte visste varför litteraturen hade förbjudits! Efter några månader hävdes förbudet.

      Vi hade stor framgång i förkunnartjänsten på Barbados. Vi ledde åtminstone 15 bibelstudier var, och de flesta av dem vi studerade med gjorde andliga framsteg. Vi gladde oss över att se en del av dem komma till församlingens möten. Eftersom litteraturen hade varit förbjuden under en tid, visste bröderna inte riktigt hur mötena skulle ledas. Men snart kunde vi öva upp ett antal duktiga bröder. Vi hade glädjen att få hjälpa många av dem vi studerade med att börja i den kristna förkunnartjänsten och att se församlingen växa.